Berättelserna gav tyngd åt musikfesten på Gullbranna

Artister, musiker, predikanter, föredragshållare, publik. Alla bär vi på en berättelse och när den nittonde Gullbranna-festivalen ska sammanfattas är det just de personliga glimtarna som människor delade som dröjer sig kvar i minnet. Allra starkast etsade sig Lisa och Michael Gungors känslofyllda sång "Light" fast. Den handlar om deras dotter Lucy som föddes 2014 med Downs Syndrom och som, på ett positivt sätt, vänt upp och ner på hela deras liv. Gungor hade en stråktrio med sig och gjorde två konserter på torsdagen, varav den akustiska var strået vassare.

Leroy Emmanuel, gitarristen bakom projektet LMT Connection har spelat med Stevie Wonder och allsköns världsartister. Gruppen fick den något otacksamma uppgiften att inleda festivalen och ingen som kom i tid behövde ångra sig. Tillsammans med musikerna från kanadensiska Newworldson serverade den flinke amerikanske gitarristen en magnifik musikalisk meny med både funk, Motown och en egenskriven hyllningslåt till Curtis Mayfield.

LMT och Newworldson är dessutom ett levande bevis på att de skickligaste musikerna ofta är de mest ödmjuka.

Sångaren och låtskrivaren Jimmy Needham berättade att han inte kom från ett kristet hem. Första gången han upptäckte psalmerna var när han såg filmen ”En värsting till syster 2” med Whoopie Goldberg i huvudrollen. Nu älskar han psalmer och har till och med spelat in en skiva med egna psalmtolkningar.

Brittiska Philippa Hanna hade sin man med som trummis. De har varit gifta i sju år.

– Det är 49 showbizår för varje år i underhållningsbranschen är som ett hundår, skojade hon.

Men framför allt berättade hon hur hennes liv vände 2004 när hon mötte en kristen person som i Philippa såg någon som hade både värde och ett syfte. Fram till dess hade hon bara sett det som behövde ändras när hon såg sig i spegeln. Sedan hon lärde känna Jesus är livet helt annorlunda vilket hennes sång ”I´m amazing” tydligt visar på.

Beck Corlan, sångerska och låtskrivare från Rumänien, brinner för att skapa fred mellan människor. Inte minst i hennes eget land finns stora motsättningar mellan olika folkgrupper.

Melodifestivalartisten Boris René kan tyckas vara en udda fågel på en festival som Gullbranna, men han är också en varmt troende kristen och hans berättelse och åtföljande sång om den sjuåriga utsatta flickan Amelia från Namibia tog verk-ligen tag i publiken.

Nisse Landgren & Funk Unit var också GF-debutanter. De var nyss hemkomna från en resa med Läkare utan gränser till Kenya där de lämnat en rad instrument som samlats in för att ge barn möjlighet att upptäcka glädjen i att spela musik. Toner som ger livsglädje, precis som på bandets eminenta Gullbrannakonsert.

Anna Stadlings berättelse handlade också om barn. På en sen kvällskonsert i kyrkan framförde hon och livskamraten Pekka Hammarstedt sången om deras efterlängtade John Henry som de åkte ända till Sydkorea för att hämta.

Australiska Planetshakers berättelse handlade i huvudsak om vikten och glädjen i att ha en relation med Jesus och deras lovsånger och sprudlande scenframträdande är faktiskt otroligt smittande.

Lördagen inleddes med ett seminarium kallat ”Aldrig” där sångaren och låtskrivaren Terese Fredenwall tillsammans med kriminologen Nina Rung och barnrättsjuristen Madeleine Sundell framförde ett faktaspäckat och skrämmande budskap om sexuella övergrepp och hur man kan skapa trygga miljöer för barn och unga.

Lördag är också hårdrockarnas dag på GF. Amerikanska War Of Ages metalcore drunknade tyvärr i en alldeles för distad bas, men när Erik Tillings hårdrockprojekt All For the King senare äntrade Bryggans scen är det ordning på grejorna och bandet bjuder på en tung rockkonsert av bästa märke. Ännu mer scenenergi hade Narnia som vässat klorna under en turné i Sydamerika. Ett gnistrande framträdande!

Två av de färgstarkaste svenska akterna på GF var annars Utbultstipendiaten Agnes Grahn med egna sånger och spelskickligt band samt A Treehouse Wait, Jenny Wahlströms soloprojekt. Starkt låtmaterial och en fantastisk sångröst gjorde detta till en höjdarupplevelse.

Samuel Ljungblahd var tillbaka igen och bjöd på ett program som kändes rejält uppdaterat. Utöver att han är übermusikalisk och smittande glad så talar han lika otvunget och vardagligt om Jesus som Sebastian Stakset.

Attentions återförening måste också nämnas. Det en gång så flitigt turnerande bandet från 1990-talet formligen exploderade i rock´n´roll och en sällan skådad spelglädje. Mer sånt, tack!

Moriah Peters är 24 år men redan en lysande stjärna på den kristna musikhimlen i USA. Det är lätt att förstå när man tar del av hennes karismatiska fram- trädande. Hennes band består enbart av kvinnor, tre uttrycksfulla instrumentalister, och hennes berättelse handlade delvis om vikten att bli respekterad i en värld dominerad av män. Och nog ingav Moriah respekt alltid!

Under festivaldagarna hör jag två av artisterna berätta hur de inspirerats av en annans berättelse. Båda refererade till Doug Seegers som på lördagen fyllde Skeppet till sista plats. Skotske Steph MacLeod kände sig golvad när han fick höra Doug Seegers sjunga "Give it away", en sång skriven utifrån ett AA-möte och som handlar om att när man hjälper andra blir det också hjälp för en själv. Sebastian Stakset såg sitt eget liv rullas upp när han hörde Doug sjunga frasen "I´ve been running with the devil, and I know he´s not my friend" från hans låt "Gong down to the river".

– Här är min gun 2017, utropar Sebastian Stakset och håller upp sin bibel när han senare på kvällen möter publiken. Det är min bibel och det är den bästa pistol jag haft.

Han sjunger fem låtar, men mest pratar han om Jesus.

– Jesus gjorde med mig på en månad vad staten inte hade kunnat göra på ett helt liv.

Konserten utvecklar sig till rena väckelsemötet, vilket faktiskt känns som en naturlig final. Runt 3 500 personer deltog i årets Gullbrannafestival. Inte en enda fylla noterad. Noll anmälda övergrepp.

– Den största incidenten var nån som trampat snett, säger Mikael Celinder, pressansvarig för GF.

En berättelse som bara den är både svårslagen och vacker.

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.