Danny Saucedo lockade storpublik på Gullbranna

Gullbrannafestivalen årgång 18 hade inget lockbete av Kirk Franklins eller Switchfoots kaliber och därför nådde publiksiffran inte riktigt rekord- året 2015. Men Danny fick många att köpa dagspass på lördagen, GF:s finaldag, och hans konsert blev den klart mest välbesökta.

Mer än en har ifrågasatt bokningen – vad har en popstjärna som Danny att göra på en kristen festival som GF? – men jag hoppas att kritikerna var där och med egna ögon såg kärleksmötet mellan Gullbrannapubliken och Idol-artisten. Utöver sedvanlig professionalitet i sång, musik och dans öppnade Danny sitt hjärta och berättade att han försöker se alla människor som barn.

– När jag möter en alkis ser jag inte en alkis, bara ett barn som fått en dålig start.

Därefter sjöng han ”Så som i himlen” från sin senaste platta.

– Jag är en väldigt sökande person och då menar jag inte efter uppmärksamhet, sa Danny och möttes av jubel från publiken.

Efter konserten kommenterade Danny sitt första möte med Gullbrannafestivalen för Dagen:

– Jättehärligt. Det var en väldigt varm publik. Härliga! Fint att möta en publik som är så taggad. De sjöng verkligen med. Jättekul! Kul att få stå inför en publik som är nykter också. Helt. Väldigt kul!

Jag tror faktiskt att Danny fick många nya förebedjare denna kväll på Gullbranna. I en tuff artistbransch kan det sannerligen behövas.

En annan publikfavorit på förhand var amerikanska Open Hands, med tre av musikerna från 90-talsfavoriten Koinonia. Deras set inleddes med Per-Erik Hallin som serverade tre egna sånger som inte finns på skiva. Ännu. Att få artister kan tända en festivalpublik som Per-Erik Hallin står helt klart.

En annan artist som åstadkom glädjerus bland publiken var Cory Henry och hans band The Funk Apostles. Milda makter vad det svängde om denna glödheta 27-årige amerikanske multiinstrumentalist och producent. Posterad bakom en mäktig Hammondorgel mitt där leadsångaren brukar stå leder han sina styrkor i en galet svängande, underskön blandning av jazz, gospel och 60-talsrock kryddad med diverse funkiga beat. Inte undra på att Danny Saucedo sågs smita in i Bryggan för att lyssna på Cory Henry efter sin spelning. Minsann om Danny inte var lite ”starstruck”.

Första gången på GF var det också för Moriah Peters, amerikansk 23-åring som bland andra turnerat med Mercy Me. Med sig till Gullbranna hade hon ett band med bara kvinnliga musiker. En befriande syn i en värld där scenerna i hög utsträckning domineras av grabbar, speciellt på instrumentsidan. Inte minst Moriahs trummis gjorde intryck.

Lägg till detta starka melodier och en uppfriskande rättframhet och det är lätt att dra slutsatsen att många nog gärna ser ett återbesök av Moriah snart igen.

Ett annat för de flesta okänt namn som måste nämnas är kanadensaren Dan Bremnes. Första gången i Sverige även för honom. Sympatiskt nog fick han två tillfällen att framträda i kyrkan den inledande torsdagskvällen. Med enkla medel – gitarr, bastrumma och sin egen röst – trollband han publiken med färgstarka sånger och genomtänkt mellansnack.

Desto mer välbekant var Andrew Peterson som denna gång bokstavligen bjöd publiken på en familjeföreställning. Sönerna spelade bas och trummor och hustrun Jamie backade upp med sång. Dragspelande dottern Sky charmade stort när hon sjöng sången "Be kind to yourself" som pappa Andrew skrivit till henne.

En av de största behållningarna med GF var även denna gång ett stort gäng svenska kvalitetsakter: Erik Tilling, Magnus Helmner, MaJoy, Evelina Gard, Paul Börjesson, Malena Furehill, Bronk med Ida Sand och Ingmar Johánsson och, inte att förglömma, A Treehouse Wait med Jennie Wahlström och hennes sällsamma röst.

Hårdrocksfalangen fick sitt lystmäte av ett taggat 35-årsjubilerande Leviticus. En av festivalens mest imponerande föreställningar bjöd amerikanska Disciple på. Stenhård Kristuscentrerad metal som kändes i hela kroppen.

Norska Humming People var tillbaka, på sin senaste skiva har de lyckats få med Emmylou Harris på sång. Makalöst hur de kastar sig mellan olika instrument och sångstämmor. Allra skönast var det akustiska bluegrasspartiet då även ståbasen åkte fram.

Releasekonserten för skivan ”För kärleks skull” fyllde Skeppet, GF:s största konserthall, på lördagseftermiddagen. En dryg timme med skön musikalisk blandning och medmänsklighet i fokus.

Till sist en reflexion: En rad band på GF rör sig musikaliskt kring hiphop/dance/electro/olika dj-varianter. Att döma av responsen – många (inte bara ungdomar) verkar älska att dansa till dessa rytmer – är det förvånande att inte fler kristna musiker i Sverige slagit in på den banan. Twelve24 (UK), LZ7 (UK), Capital Kings (US), Soul Glow Activator (US) och tyska Good Weather Forecast visar vägen. Guldstjärna till Ester Ideskog och hennes projekt Vanbot som i flera år levererat spännande synthpop.