Festivalen Skärgårdssång färgas av den andliga sångskatten

För tredje året i rad samlar den norska stiftelsen Skjærgårdsgospel en rad namnkunniga musiker i idylliska Tanumstrand en helg i augusti. Publiktillströmningen ger fog för att säga att festivalen nu etablerat sig med besked på kartan över svenska musikevenemang. Det är en mogen publik som letat sig hit och en del har åkt långt för att få lyssna och – inte minst – sjunga med i klassiska andliga sånger som de minns från 1970- och 1980-talen, och kanske ännu längre tillbaka. Igenkänning är ett starkt argument för att uppleva Skärgårdssång på plats.

Årets festival lockar med välkända namn som Lars Mörlid och Peter Sandwall, Ingemar Olsson, Bengt Johansson och Maria Gustin Bergström. Ett återförenat Himlaväsen finns på plats liksom internationellt välkända artister som Russ Taff och Bill Maxwell från Koinonia. Southern gospel-profilen Doug Anderson charmar publiken liksom Texasmusikern Fletch Wiley som bland annat spelat och arrangerat åt Andraé Crouch. Kanske fick vi också skåda ett litet genombrott i Sverige för en norsk virtuos.

Frøydis Grorud bjöd på hänförande instrumentalmusik, främst medelst en oerhört vackert ljudande sopransaxofon. I Norge är hon välkänd tack vare sin medverkan i det populära tv-programmet ”Beat for beat” (i Sverige ”Så ska det låta”) där hon ingått i husbandet sedan 1999. Hon har också spelat in ett flertal skivor varav två psalmplattor. Förutom ett soloprogram på festivalens lördagsförmiddag där även sångerskan Trude Kristin Klærboe medverkar, gör hon återkommande inhopp under helgen. Mycket uppskattat!

Konceptet Skärgårdssång är enkelt men effektivt. Konserter med olika teman avlöser varandra varpå kvällarna avrundas med ett rejält allsångspass i den stora plåthangaren där allt händer. 1 100 personer ryms och det är mer eller mindre fullt hela helgen. Festivalen avslutas med en festlig sång- och musikgudstjänst söndag klockan 11.00 då deltagarna firar nattvard tillsammans innan de styr kosan hemåt igen.

Atmosfären är varm. Stämningen hjärtlig. Artisterna bjuder på sig själva och publiken får lära känna diverse mer eller mindre okända sidor. Som att Lars Mörlid är en hängiven fotbollsälskare som håller på IFK Göteborg. Eller att Doug Andersons favoritsångare alla kategorier heter Dolly Parton. Och för att understryka detta tolkar han ”The seeker”, en av hennes mer renodlat kristna låtar. Emilia Lindberg avslöjar att hon ska bli mamma om sju veckor, fast den hemligheten kan inte ens gitarren dölja.

För den som är intresserad av hur olika sånger kommit till serverar Himlaväsens pianist Christer Bodell historien bakom ”Pärleporten”, som ursprungligen var en dikt som en irländsk utvandrare skickade från Kanada hem till sin mamma på den gröna ön. Femton år blev dikten liggande innan den upptäcktes och tonsattes. Lars Mörlid delar den hjärtskärande bakgrunden till ”Jag ska bo i de levandes land” som skrevs av en pappa när hans fartyg passerade den plats där skeppet med hans fyra döttrar förlist och drunknat bara några veckor tidigare.

Sångerna är det alltigenom bärande på Skärgårdssång. Det så kallade mellansnacket är återhållet och ofta kärnfullt, vilket förhöjer upplevelsen. Här finns en tilltro till att musiken och sångerna förmår att bära budskapet ända fram. Det känns befriande och kan med fördel tjäna som en tankeställare för alla de lokala sammanhang där sången och musiken i gudstjänsten tenderat att bli utfyllnad eller rent av underhållning. Utvecklingen behöver inte vara resultatet av en medveten plan, men det faktum att så många människor i detta sammanhang finner en oas i den här miljön kanske är en fingervisning till alla som planerar gudstjänster i sin lokala församling.

Jag hör nästan inte ett ont om festivalkonceptet från någon av besökarna jag pratar med. Från festivalledningens sida är man mån om att arrangemanget inte får hemfalla åt nostalgi. En sångskatt som har några år på nacken, javisst! Men framförandet måste ske i en nutida kontext på ett sätt som känns relevant för nutidens människor. Alla möter ju dagligen en värld där ute anno 2017.

Amerikanske musikern Fletch Wiley är den av artisterna som är mest pratsam. Han berättar hur han satt fast i ett tungt drogmissbruk när han fångades upp av Bill Maxwell som just blivit frälst. Det ledde till att Fletch också tog emot Jesus och hela hans tillvaro vände. Drogsuget försvann i ett enda nu och i stället för en karriär som jazzmusiker valde han använda sin musikalitet till musik som ärar Gud. En av hans stora förebilder är Bibelns kung David.

– Davids första andliga tjänst var som instrumentalmusiker, konstaterar Fletch Wiley.

Femfaldige Grammyvinnaren Russ Taff har ingått i både The Imperials och Gaither Vocal Band. Dessutom är han invald i Gospel Hall of Fame. Men trots all berömmelse är han den mest känslosamme på Skärgårdssångs scen. När han sjunger om Golgata kommer tårarna och det blir knappast mindre känslofyllt när han fortsätter med sången ”Praise the Lord” som han sjöng varje dag i två veckor medan han inväntade besked från en cancerundersökning.

Men Russ Taff bjuder också på ett gott skratt när han berättar vad Bill Gaither svarade på frågan vad han tyckte om Taffs gitarrspel.

– Gaither sa: ”Du ser riktigt bra ut när du håller i den”.

Den skämtsamma tonen återkommer festivalen igenom och även om det är lite pappaskämt över en del kommentarer bidrar det till den hemtama atmosfären.

Ett stående inslag på Skärgårdssång är utdelningen av Fyrljuspriset, en utmärkelse som tilldelas en artist som över tid utmärkt sig med sin gärning och vars musik satt spår i kristenheten. 2017 års pristagare heter Bengt Johansson.

– Jag blev väldigt glad och överraskad. Att få en sådan uppskattning för det som man fått vara med och forma är både en ära och en fin uppmuntran för mig att fortsätta skriva och sjunga Guds lov, säger Bengt Johansson.

En av hedersgästerna på årets festival var amerikanske musikproducenten och trummisen Bill Maxwell som för den svenska publiken kanske är mest känd som en av grundarna av 1980-talsbandet Koinonia. Ända sedan tidigt 1970-tal har Maxwell haft ett finger med i väldigt mycket av den tongivande kristna musiken i USA. Exempelvis har han producerat de flesta av Andraé Crouchs skivor. Lördagskvällens konsert rubricerad "Kända sånger från 70- & 80-talet" syftade också till att hedra Bill Maxwells och hans musikaliska gärning. Så gott som samtliga festivalartister inklusive Per-Erik Hallin och Elisabeth Andreasson framförde sånger som Maxwell varit med att forma på ett eller annat sätt. Du läste rätt nyss. Bill Maxwell producerade Andreassons duo Bobbysocks.

– Bill Maxwell förde in ett nytt element i den kristna publiken, fastslår Russ Taff.

Själv var Maxwell lika minimalistisk i sitt tacktal som han är i sitt rörelsemönster bakom trummorna. Men hjärtligheten och tacksamheten går inte att missa. Bill Maxwell har alltid haft ett stort hjärta för Sverige och nu berättar han att han gjort ett DNA-test som visade att han till största delen är skandinav. Det beskedet gick hem hos publiken kan jag lova. Om sin egen drivkraft säger Maxwell:

– Jag har alltid velat göra musik som kommer med frid.

Kvällarna på Skärgårdssång avslutas med allsång. Företrädesvis gamla läsarsånger men i ett framförande som gör att de, inte minst tack vare Stefan Bäcklunds spelskickliga husband, känns helrätta att sjunga även den här sidan millennieskiftet. Till den goda stämningen bidrar också Margit och Rolf Borgström från SVT-programmet "Hela kyrkan sjunger" på 1970-talet. Med sin värme och sin rutin får de publiken att trivas. Dessa samlingar sprudlar av glädje.

Också i söndagens gudstjänst blir det massor av sång och musik. Precis som de två föregående åren på Skärgårdssång heter predikanten Tomas Sjödin. Essensen av hans förkunnelse har sin grund i helgens bibeltext om lärjungarnas misslyckade fiskafänge som får fart först när de tar råd från Jesus.

– Om Jesus ber att få låna din båt så gör du klokt i att svara ja, löd Sjödins tema.

När sedan nattvardsfirandet kommer igång under ledning av lokale kyrkoherden Bengt Magnusson fylls hela hallen av ett böljande folkhav.

Mer än tusen ansikten. En enda kropp. Förenade av ett och samma hopp och fyllda av sångerna som håller det vid liv.

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.