Gospelälskare tog över Finlandsfärja

Kryssningsfärjan Silja Symphony sjösattes för 32 år sedan. Men i helgen gjorde den ändå en jungfrutur – sitt livs första gospelkryssning med 700 musikälskare och ett rejält knippe kristna artister. Det blev en Finlandsresa som skilde sig markant från ordinarie helger på båten. Vädret fick fartyget att gunga, men musiken hade än större effekt när det gällde att få folk i rörelse.

Att få hela idén att flyta tog dock flera år. En pandemi kom i vägen. Tyresöbon Lasse Franklin, som under 23 år ledde Tyresö Gospel, kläckte idén när han turnerade med Jard Samuelson och lyckades sedan samla en kärntrupp som likt han själv brinner för att lyfta fram den bredd av musik som frikyrkan samlat på sig under många decennier. Sånger som sjöngs flitigt på 1970- och 80-talet, men som inte längre har en självklar plats i gudstjänsterna.

I arrangörsgruppen finns bland andra musikerna Putte Nelsson och Daniel Stenbaek som även de brinner för dessa sånger. När den uppskjutna Gospelkryssningen nu äntligen blev av hade 700 personer löst biljett. Till detta kom ett 70-tal person inklusive sångare, musiker, tekniker och folk som skötte det praktiska kring resan.

Fredag eftermiddag syns ett lämmeltåg röra sig mot färjan i Värtahamnen, Stockholm. Resenärerna hinner knappt ta sig över landgången innan tonerna av Ovan där når deras öron. Förväntansfulla passagerare, men säkert lika många förvånade, stannar upp inför åsynen av en musikscen mitt längs båtens långa shoppingpromenad. Gruppen Tre Barytoner orsakar en smärre köinfarkt, men trots det verkar folk mest glada. Personalen från Silja Symphony som välkomnar passagerarna till båten försäkrar dock att de tycker det bara är positivt.

– Det låter jättebra, intygar den leende damen i Siljas blå uniform.

Utöver gospelgänget finns drygt 1 100 passagerare ombord. Man får förmoda att de flesta inte har en aning om vad de ska möta, men de upptäcker snart att detta är ingen traditionell Finlandskryssning. Det är inte fylla och tax free som slår an tonen. Och i barerna är det snarare kaffe och mineralvatten än starköl och vodka. Någon av gospelresenärerna jag pratar med uttrycker oro för hur “de andra” resenärerna ska reagera när det sjungs om Jesus i varje hörn av båten, men ingen verkar rynka på näsan. Snarare tvärtom.

Redan första kvällen noterar jag en grupp japanska turister som stannat upp vid promenadscenen där Monica Wärnberg och Erik Liljeroos för tillfället sjunger Amazing grace. Det ser ut som att japanerna sjunger med i refrängen.

På pubscenen avlöser artisterna varandra. Först Cilla Hector, som sjunger och berättar för bargästerna. Hon är den borna barpianisten med ett folkligt tilltal och en grym pipa. Hon vet hur man talar tro med folk som inte satt sin fot i en kyrka, samtidigt som hon besitter den värme som uppskattas av de redan frälsta. Efter henne tar Roland Utbult vid. Han sjunger:

Om du far över stormiga hav, och din tro känns oerhört svag.

I samma stund gungar fartyget till rejält för första gången. Vi har kommit ut på öppet vatten och det ska bli mer av den varan.

Fartygets största scen heter Starlight och påminner om en amfiteater i miniformat. Där kör Per-Erik Hallin två låtar tillsammans med sångare ur kören By Grace. Publiken är inte svårflirtad att sjunga med i Gospel train. Och entusiasmen stiger ytterligare när Hallin anpassar texten så att “Join us on the gospel train” blir “Join us on the gospel boat”.

Längst upp bakom publiken står även bartendern och lyssnar. Han har ovanligt lite att göra denna helg.

Förutom alla konserter som pågår mer eller mindre oavbrutet på de tre olika scenerna anordnas även några seminarier. På lördagen finns möjlighet för pianister att lära sig gospelknep av Daniel Stenbaek, och för sångare att trimmas av Lars Lisa Andersson. Per-Erik Hallin berättar om hur hans melodifestivallåt från 1985 – Morgonluft – kom till. Dessutom visas filmaren Stefan Quinths dokumentär om Roland Utbult. För att delta i dessa aktiviteter krävs dock att man skippar att gå i land i Helsingfors och många väljer att prioritera samlingarna på båten.

Gospelkryssningens deltagare bär ett blått plastband kring ena handleden, ett tecken för de lite blygare på vilka som är “med i klubben” men också en signal till dem som gärna slår sig i slang med en främling och stolt berättar vad det handlar om. För även om evangelisationstanken inte är en uttalad ambition från arrangörernas sida så är den en oundviklig bieffekt. Sång för sång sipprar evangeliet oundvikligen ut bland passagerarna och det är hart när omöjligt att undgå namnet Jesus. Jag slås av texternas utåtriktade anslag och hur träffsäkra en del av sångerna känns i detta sammanhang.

När Mia Sjöö och Mikael Järlestrand sjunger duett får de förbipasserande längs shoppingpromenaden höra fraser som “Vi behöver alla Gud och särskilt jag” och “Vad hade hänt om Jesus inte älskat?”. Gruppen Salts strof “Jag har många frågor men jag tror på dig ändå” kan nog många känna igen sig i. Och gospelkryssningsgeneralen Lasse Franklin konstaterar att pubscenen förvandlats till en missionsscen. Där inne sjunger Roland Utbult återigen allsång med publiken. Refrängen ekar långt ut på affärsgatan: Halleluja det är skönt att vara Jesu vän …

– Tänk när det låter så här från puben, säger Lasse Franklin och tar sig åt hjärtat.

Än mer rörd blir han när han efteråt får veta att en man sökt upp gospelfolket på puben för att samtala, vilket slutade med att han bad frälsningsbönen.

Utbult berättar för publiken att han varje kväll innan han somnar brukar han räkna mirakel i stället för får.

– Med mirakel menar jag händelser som man inte väntat sig. Där Gud rört sig med sitt finger och gjort sådant som överraskat mig. Rekordet är tolv mirakel. Det gör att du somnar väldigt gott. Pröva det, manar han.

Sent på lördagskvällen upptäcker jag plötsligt att båtens fyra säkerhetsvakter sitter sysslolösa i promenadgången och sjunger Pärleporten a cappella tillsammans med Lasse Franklin. Jag frågar om den här helgen skiljer sig mot hur det brukar vara en fredag-lördag på båten. Responsen är entydig:

– Som natt och dag.

– Det går inte att jämföra.

– Det här var en upplevelse.

– Över förväntan.

– Vi hoppas på fler sådana här arrangemang.

Innan resan är över och vi kliver i land ska det firas gudstjänst. Söndag 9.00 prick börjar det och på slaget 9.45 slutar det. Gospelkryssningen må vara en jungfruresa men är ändå imponerande välorganiserad utan några synliga barnsjukdomar. Resans enda gudstjänst går även den i musikens tecken med ett flertal av artisterna från resan. Predikant för dagen är Bo Wallenberg från Barnmissionen som håller en appell utifrån Jak 1:22 om vikten av att vara Ordets görare och inte bara dess hörare. Med 208 hjälpresor till Ukraina på sitt cv är han som klippt och skuren för uppgiften.

Det sista som händer är att arrangörerna kastar ut frågan till publiken om de tänker komma tillbaka om de skulle ordna en ny Gospelkryssning. Svaret är ett rungande; Ja!

Dagens reporter frågade några deltagare på båten om deras upplevelser under helgen

1. Varför valde du/ni att åka på Gospelkryssning?

2. Vad har du/ni uppskattat mest med resan?

1. – Det var min 70-årspresent från systrar och svågrar, förklarar Yvonne.

– Jag hade läst om Gospelkryssningen i Dagen och tänkte: “Det här ska vi åka på!”

2. – Det är en härlig upplevelse att kunna gå från det ena stället till det andra och bara lyssna på härlig musik. Vi gick i land i Helsingfors och missade då tyvärr Per-Erik Hallins föredrag om hur sången Morgonluft kom till. Men att lyssna på musik och inga predikningar är så underbart. För musiken i sig är ju en predikan och de som sjunger gör det med en sådan inlevelse. Ett starkt budskap i sig.

Solweig och Sune Elofson, Tumba:

1. – Vi hade inte gjort något särskilt på hela sommaren och tyckte att detta var en intressant grej. Vi tycker om musik och när vi såg vilka som skulle vara med och spela bestämde vi oss. Dessutom sammanföll det med vår 56-åriga bröllopsdag, berättar Solweig.

2. – Variationen och gemenskapen. Vi förstod att det skulle vara med folk som vi känner från kyrkor i olika delar av landet. Vi har träffat flera vänner som vi inte ha sett på länge, bland annat från Norrland och från Västerås.

1. – Vi såg det på Facebook och tyckte att det lät jättekul så vi bokade med en gång. Vår grabb Jonathan älskar den här musiken.

2. – Otroligt proffsiga artister, grupper och musiker som medverkar. Du har spannet från det enkla med gitarr eller piano till fullt ös med stort komp, allt där budskapet om Jesus berör. Att vi dessutom är på en båt och liksom inte kommer någonstans är toppen! Man får tid att möta nya och gamla vänner. Det pågår något hela tiden så du kan välja vem/vilka du vill lyssna på. Ett lyckat koncept som är bra planerat. Jag hoppas fler hänger på till nästa år och att också de lite yngre upptäcker Gospelkryssningen.

Skärgårdssång älskar sin publik - hoppas locka även yngre lyssnare

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.