Gullbrannafestivalen håller liv i kristna musiken

Min första Gullbrannafestival var en mardrömsupplevelse. Inte konserterna, men resten. Sommaren 2007 regnade det oavbrutet. Vi sov i en genomfuktig husvagn där inte ens en strumpa kunde bli torr. Andraé Crouch, Koinonia och Blindside var tre av höjdpunkterna, men bäcken svämmade över och vi och alla andra sökte tak över huvudet i den knökfulla restaurangen alternativt i konsertlokalerna när spelning pågick. Aldrig mer, tänkte jag. Men musikens dragningskraft var starkare och nästa festival sken solen igen.

Att besöka Gullbrannafestivalen, eller GF som det kallas i dagligt tal, är som att gå på upptäcktsfärd genom ett landskap där ena sidan av stigen är trygg, välbekant terräng med välkända artister och grupper och den andra består av helt nya förmågor, alternativt redan etablerade artister, som för första gången möter en svensk publik. Inte sällan spelar de förstnämnda bokningarna på nostalgisträngen. I år kommer till exempel Bob Hartman och John Schlitt från anrika bandet Petra som understödda av svenska musiker från Jerusalem och Narnia är tänkta att ge fredagspubliken en oförglömlig konsertupplevelse. Likaså uppträder Per-Erik Hallin. På torsdagseftermiddagen möter han publiken i Bryggan tillsammans med sitt band. Och på lördag, sista konsertkvällen på detta jubileums-GF, sjunger Carola (Häggkvist) och Uffe (Christiansson från Jerusalem) tillsammans från stora scenen. Ett artistmöte som många tror att det kommer att slå gnistor om. De två känner varandra sedan tidigare och verkar alltid ha haft bra musikalisk kemi. Att döma av Carolas Instagramuppdateringar från replokalen är de och bandet rejält taggade.

De internationella artister som Sverigepubliken för första gången fått stifta bekantskap med på Gullbranna är åtskilliga till antalet – amerikanska OC Supertunes, norska dj-kollektivet Jesus Loves Electro, tillika norska Humming People, kanadensiska Downhere, brittiska popsångerskan Philippa Hanna, rumänska artisten Beck Corlan, skotske singer-songwritern Steph Macleod, det omåttligt svängiga och latinodoftande Texasbandet Salvador ...

Listan kan göras lång. I år läggs amerikanska Kings Kaleidoscope till skaran när de äntrar Skeppet, Gullbrannafestivalens största konsertlokal med plats för cirka 3 000 besökare.

Faktum är att så stora konserter hålls nästan aldrig i kristenheten nuförtiden. Kristna artister turnerar heller inte alls lika flitigt som på 1980-talet vilket gjort att musikfestivalerna blivit ett av de relativt sällsynta tillfällena att höra livemusik. Samma utveckling som den profana branschen genomgått, alltså.

Det är förvisso kostsamt att flyga in band från andra delar av världen och få arrangörer är beredda att ta den ekonomiska risk som det innebär. Kanske har den gratiskultur som Internet präglat senare generationer med bidragit. I kyrkvärlden finns också en märklig dubbelhet hos vissa som anser att ”man ska inte behöva betala för att gå i kyrkan” och därför tycker att 250 spänn för en konsertkväll i kyrkan är hutlöst medan man gladeligen betalar både 500 och mer för att höra profana artister.

Gullbranna har möjliggjort många av sina största akter genom att smart bokningssamarbete med Skjaergårds Music Mission Festival som varje år arrangeras på norska sydkusten samtidigt som GF. Genom att kunna förhandla gemensamt och dela på bandens resekostnader har vissa band kunnat bokas som nog annars aldrig hade kommit. Switchfoot är ett sådant exempel.

På senare år har GF satsat på diverse crossover-bokningar, alltså artister som inte uttalat profilerat sig som trons budbärare, men som är rejäla och godhjärtade. Såväl Danny som Sanna Nielsen har bjudit på spännande möten och Dirty Loops fick nog många att tidigarelägga sin Gullbrannaresa när de härom året inledde festivalen med en extremt tidig spelning. I år kommer Melodifestivalartisterna Renaida och Boris René till GF.

1999 hölls Gullbrannafestivalen för första gången. Men det finns en förhistoria som inte får glömmas bort.

I mitten av 1990-talet bestämde sig Alliansförsamlingen i Forserum för att locka några kristna artister av toppklass till bygden. Kombinationen av de kristna hårdrocksgiganterna Petra och Jerusalem gav de orädda visionärerna luft under vingarna. Det blev två festivalsomrar i Forserum och utan dem hade GF knappast uppstått. När festivalen sedan drog till Gullbrannagården utanför Halmstad behöll Forserumsförsamlingen ett stort engagemang, vilket präglat den stora frivilligstyrkan som fortsatt att engagera sig under festivalveckorna sedan dess.

Nu drar GF igång igen. 62 konserter på tre dygn. Det är svensk konsertsommar i all sin prakt.

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.