Gungor har formats av tunga år - återvänder till Gullbrannafestivalen

När Gungor den inledande festivaltorsdagen kommer till Gullbranna är det inte för en spelning utan två. En med fullt band och en mer avskalad med Michael och Lisa som duo, något de båda tycker ska bli jättekul.

– Vi kommer spela mycket från ”One wild life”-albumen. Det blir några äldre låtar också men vi har så mycket ny musik från de här tre albumen så det kommer utgöra stommen i det vi kommer spela, säger Michael.

Sin första Gullbrannaspelning gjorde Gungor sommaren 2012. De skulle även ha spelat på festivalen 2014, men kom med en sen avbokning och ersattes av det årets schlagervinnare Sanna Nielsen. Först nu får vi förklaringen varför.

– Vår yngsta dotter Lucette föddes i maj 2014. Sedan genomgick hon två hjärtoperationer, så vi ställde in för att vi var på sjukhuset med henne, säger Lisa.

Det var inte bara problem med hjärtat Lucette drabbats av. Hon föddes även med Downs Syndrom. Något som delvis påverkat Gungors turnerande.

– Vår första dotter var väldigt lätt att resa med. Med Lucette är det svårare. Inte på grund av de handikapp hon har utan för att hon är vild och äventyrlig. Men vi slutade resa lika intensivt efter hennes operationer då vi ville att hon skulle få återhämta sig hemma, säger Lisa.

Då Lucette även går i flera behandlingar varje vecka har det heller inte funkat att vara hemifrån lika mycket.

– Vi tyckte det var viktigt att hon fick de behandlingarna i en så ung ålder som möjligt. Så vi bestämde oss för att resa mindre. Det har gjort att vi kunnat skriva väldigt många låtar. Men nu tar vi med oss tjejerna ut på vägarna igen, säger Lisa.

Till Gullbranna kommer Gungor med det ambitiösa projektet "One wild life" färskt i bagaget. En svit på tre album, "Soul", "Spirit" och "Body", som alla släpptes inom ett års tid med start i augusti 2015. Tanken bakom var att spegla livet genom de tre linserna; själ, ande och kropp. Tre sidor av livet som alla hänger ihop.

Att släppa skivorna så tätt var en galen idé Michael fick, något han inte ångrar men inte heller kommer att göra om.

– I backspegeln hade det varit nyttigt med längre tid för marknadsföring av varje album. Vi gjorde det dock som en form av prenumeration där folk var med oss i processen och hjälpte oss finansiera inspelningen medan den pågick, säger Michael.

Någon traditionell albumlansering skedde därför aldrig. Något han ser både för och nackdelar med.

Så här långt har de tre albumen tagits emot väldigt bra. Framför allt upplever Lisa att folk har kopplat på ett djupare sätt med texterna, då skivorna temamässigt mycket speglar det Gungor 2014 gick igenom.

En period Lisa beskriver som den tuffaste i deras liv. Det hon syftar på är inte bara att de fick ett barn med Downs Syndrom, utan även den utfrysning bandet drabbades av på den kristna scenen i USA då det blev känt att de inte längre trodde att Bibelns skapelse-berättelse var bokstavlig.

Michael och Lisa hade gått från uppväxtens bokstavstrogna bibelsyn till en mer existentiell sådan och såg det som står i Bibeln mer som poetiskt skrivet än som en ordagrann historisk verklighet.

Det resulterade i att Gungor avbokades från flera kristna festivaler och att flera kristna bokhandlare slutade sälja bandets skivor. Även bland fansen fanns det flera som vände ryggen åt dem och inte längre såg dem som kristna.

– Det var jobbigt när det skedde, men nu är jag väldigt tacksam över det. Det rensade upp och gjorde folk mer medvetna över vilka vi är, säger Michael och fortsätter:

– Vi var så missförstådda. Redan när vi sjöng ”You make beautiful things out of the dust”, var vi evolutionister men folk trodde att vi bokstavligen predikade en sjudagars skapelse. Nu har vi möjlighet att hitta folk som är närmare det vi försöker göra och den väg vi försöker vandra på.

Länge klassades Gungor som ett lovsångsband och som ett kristet band. Titlar de själva aldrig gillat.

– Vi tror på att sudda ut gränserna. Det finns uppenbarligen viss musik som verkligen är kyrkomusik. Men väldigt mycket som fått titeln kristet är vanlig musik. Du går inte kring i kristna byxor eller dricker kristet kaffe. Jag tror dessa etiketter separerar folk från något väldigt vackert, säger Lisa och stryker under att om bara det som är religiöst anses som bra och allt annat som något dåligt missas helheten av livet.

Själv blev hon uppmanad under uppväxten att elda upp sina profana CD-skivor.

– Jag blir ledsen när jag tänker på vilka spår det satte i mig. Jag fick lära mig att de artistiska uttryckssätten var så begränsade. Vi står inte för den läran. Det är det många andra i den så kallade kristna musikvärlden som inte heller gör, men deras musik har blivit så stämplad av en specifik publik att det blivit svårt att bryta de murarna, säger Lisa och Michael tar vid.

– Gränssättning handlar för mig enbart om marknadsföring. Här i LA finns det många kristna som ägnar sig åt mainstream pop och vi har varit tillräckligt mycket i den kristna skivindustrin för att veta att det finns mycket folk där som inte är kristna, säger han.

Rickard Bransell