”Jag levde i tron att man skulle ha ett gladare liv om man var kristen”

Sångerskan Helena Alin är aktuell med albumet ”Skärvor”. För Dagens Daniel Wistrand berättar hon om sin oväntade tonårsrevolt, varför hennes gudsbild blivit mjukare och uppgörelsen med duktigheten.

Medan många jämnåriga experimenterade med sex och festande gjorde Helena Alin tonårsrevolt genom att bli frälst i Filadelfiakyrkan.

– Jag drogs till allvaret i kyrkan. Att det finns eviga värden och eviga sanningar. Att det spelar roll hur vi lever våra liv. Där blev kyrkan en fristad och ett eget sammanhang där jag kände att jag hittade hem, berättar hon.

Sångerskan och låtskrivaren Helena Alin är aktuell med nya albumet Skärvor. Tillsammans med maken Petter har hon tidigare gjort psalmskivan Saliga visshet och hon har även blivit nominerad till Utbultstipendiet. På albumet Skärvor sjunger Helena Alin om sin tro på ett råare och mer sårbart sätt.

Jag blir nyfiken på hur hennes tro förändrats sedan hon blev kristen som tonåring.

– Att bli kristen blev verkligen mitt sätt att frigöra mig. Samtidigt kan jag önska att jag hade unnat mig själv att vara lite mer osäker, beskriver hon.

På vilket sätt då?

– Jag ville göra rätt och stå för det jag trodde på. Jag minns att jag brottades mycket med att gamla sår fortfarande gjorde ont trots att jag hade mött Jesus. Det byggde ju på en missuppfattning om att man skulle ha ett enklare och gladare liv om man var kristen.

Vi möts i Blackebergs centrum. Den lite bedagade förorten i västra Stockholm har genomgått en generationsväxling under de senaste åren och många unga kreativa människor har sökt sig hit. En av dem är Helena Alin, som föreslagit att vi ska mötas på den lilla kvartersbiografen som också driver eget kafé.

Vill inte längre anpassa sig

Sångerskan beställer te och börjar berätta om tillblivelsen av den nya skivan. Producenten Oliver Krieg och Helenas make Petter Alin har varit ständiga bollplank under skapandeprocessen. Helena Alin konstaterar att hon som kvinnlig artist tidigare kämpat med en vilja att vara duktig och göra allt själv.

– Men jag är glad att jag kunde släppa det och inte vara så sträng mot mig själv, säger hon.

Albumet Skärvor är på många sätt en uppgörelse just med duktigheten. Helena Alin är uppvuxen i en utpräglad musikerfamilj och har fått fin skolning från Adolf Fredriks musikskola, Södra Latins gymnasium och senare även Kungliga Musikhögskolan.

Men duktighetsivern har inte enbart handlat om att prestera inom musiken. Även socialt beskriver hon hur det ofta varit en kamp att inte anpassa sig till alla andra utan faktiskt stå upp för sig själv.

– Genom livet har jag lagt för mycket energi på att underlätta för andra; Att ta ansvar för andras känslor och reaktioner och vara ”ett lim” som slätar över.

Helena Alin menar även att det tjänande idealet som är en viktig del av den kristna tron, för många kan riskera att tippa över i ett allt för stort fokus på att vara duktig.

I låten Messias sjunger du ”bara jag är behövd, så kan jag somna nöjd”. Har det varit så för dig?

– Ja, jag har haft lätt att glömma att jag är precis lika älskad och värd min plats på jorden även om jag bara ligger i sängen en hel dag.

Helena Alin beskriver hur hon just nu funderar mycket kring äkthet och hur ärlig man egentligen vågar vara inför Gud, inför sig själv och andra.

– Den senaste tiden har jag försökt “putta” på Gud för att se: ”Faller du av det här?”, ”Eller det här”? Men det jag har insett är att Gud inte förvånas över några av de här tankarna jag har. Man får vara ledsen, arg och besviken tillsammans med Gud. Han tål det.

Vännerna lämnade kyrkan

Helena Alin fyllde nyligen 30 år och hon beskriver hur det var en annalkande 30-årskris i kombination med att bli mamma som väckte ett behov av det här puttandet.

Dessutom gick församlingen som hon och maken Petter engagerat sig i som ledare under många år, igenom en tuff tid. Många av deras vänner valde att lämna församlingen och till sist började Helena fråga sig vad som egentligen var kärnan i hennes egen tro.

– Det är väldigt skönt att vara ett vi, men när det vi:et inte finns längre så står man liksom där naken. Vad i allt det här står jag egentligen för själv?

Vad har du kommit fram till?

– Att jag tror på en mjukare Gud, än jag tänkte mig tidigare. Jag har nog varit ganska svartvit tidigare i mitt tänkande.

Sångerskan väljer sina ord med omsorg. Hon är mån om att inte bli missförstådd och betonar att hennes väg mot en mjukare gudsbild inte ska tolkas som att hon vill ha någon vag eller uddlös kristendom.

– Något jag verkligen älskar med Jesus är att han är både nåd och sanning. För mig kännetecknas hans möten med människor av både empati och ägandeskap. Jag tänker på det när jag läser om hur han möter äktenskapsbryterskan med stor empati för hennes situation men hur han också ger henne ett ägandeskap över sitt liv och lämnar henne med uppmaningen: ”Gå nu och synda inte mer”.

En modern syndabekännelse

På nya albumets öppningsspår Rymma formulerar Helena Alin in vad som närmast skulle kunna beskrivas som en modern syndabekännelse:

Har jag sagt förlåt för det som jag var satt att skydda,

som jag smulat sönder i mina händer.

– I kyrkans syndabekännelse finns en formulering om att vi har del i världens bortvändhet från Gud. Det är det jag försökt fånga.

Vad är det du har smulat sönder?

– Jag sårar dem jag älskar mest. Jag letar efter mening på fel ställen, när jag skulle behöva stilla mig och titta inåt. Egentligen tror jag att vi alla brottas med de här sakerna. Hur vi hanterar det vi är satta att skydda, våra relationer till andra människor och till den här planeten.

Till vardags arbetar Helena Alin halvtid på rikskansliet för Salt - barn och unga i EFS, som koordinator och ledare för barnkörrörelsen Soul Children. Hon beskriver att mötet med barnen ger henne hopp och även hjälper henne att tala om Gud på ett begripligt sätt.

– Om jag säger till en grupp vuxna att Gud är trofast så har de en massa associationer. Men skulle jag säga det till en grupp tioåringar så börjar de direkt fråga: “Vad betyder trofast?” och “Hur vet man att Gud är trofast?”. Deras ärlighet hjälper mig att komma fram till kärnan i min egen tro.

– Det är också något av det jag vill förmedla till barnen, att Gud inte är rädd för din ärlighet, för dina känslor.

Lyssnat till sin ”inre viskning”

Helena Alin börjar beskriva en upplevelse hon hade för en tid sedan i S:ta Clara kyrka i Stockholm.

– Jag satt och tittade upp bland valven och där väcktes en tanke. Var det verkligen vår uppgift som kyrka att sätta ner foten och visa oss starka och tydliga? Vad skulle hända om vi i stället vågade släppa taget och lita på ledningen från honom som bär den här världen?

Upplevelsen under valven mynnade ut i låten Katedralen från nya skivan.

– Det är en sång om Guds folks kamp genom tiderna. Om tro, längtan och hopp. Men också om hur kyrkan använt sin makt för att begränsa människor.

Albumet Skärvor släpptes den 4 oktober och på fredagskvällen den 11 oktober håller Helena Alin releasefest på restaurangen Nosh and Chow i Stockholm. Hon beskriver att hon försökt lyssna till sin “egen inre viskning” under arbetet med skivan och konstaterar att hon skulle bli jättestolt om sångerna kan sätta ord på något även för någon annan.

– Min erfarenhet är att det är när man vågar vara helt ärlig och sårbar och verkligen dela något från en äkta plats i sig själv som chansen är störst att även andra blir berörda, säger Helena Alin.

---

Fakta: Helena Alin

• Ålder: 30 år.
• Bor: I Blackeberg i västra Stockholm.
• Familj: Maken Petter och sonen Levi.
• Gör: Artist, låtskrivare och ledare för Soul Children.
• Aktuell: Med skivan Skärvor som släpptes den 4 oktober och har releasefest den 11 oktober på restaurangen Nosh and Chow i Stockholm.

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.