Kjell Lönnå, 80, slutar inte turnera

– Är du själv körsångare? Du låter som en alt, säger han träffsäkert över telefonen.

Och så kommer nästa fråga:

– Vad tycker du om lovsång?

Det som skulle bli en intervju med en av Sveriges allra främsta och mest meriterade körledare genom tiderna blir mer ett spännande samtal om musikens roll och funktion i liv och kyrka.

Startade kör som 17-åring

Kjell Lönnå, som i dag har passerat 80, var bara 17 år när han startade sin första kör i Elimkyrkan Sundsvall. Pappa var pastor och mamma var väldigt musikalisk och fungerade stundtals som kantor, och uppväxten i frikyrkan har satt sina spår, förklarar Kjell, som brukar tala om frikyrkan som dåtidens kommunala musikskola.

– Det fanns en plattform där man fick medverka – inte uppträda. Man blev van att stå inför folk, tända ett ljus, läsa ett bibel­ord och sjunga en duett. Och så fick man en klapp på axeln­ och ett tack. Så var det för mig också.

Skapade en helt ny tradition

Antagligen visste han inte om det då, men när Kjell startade den där kören 1955 skapade han en helt ny tradition som skulle bli tongivande inte minst inom frikyrkan under många decennier framöver: ungdomskören.

– När jag tänker tillbaka på frikyrkan så känner jag nästan bara glädje. Sedan fanns det ju ett förhållningssätt till saker och ting som jag i efterhand kan tycka var lite knepigt. Det var väldigt mycket du inte skulle göra, det pratades inte lika mycket om vad du skulle göra, säger Kjell.

Har trott och tvivlat hela livet

Han beskriver sin gudstro som inympad. Det var liksom inget sensationellt när pappa frågade om han trodde på Gud. Jo, det gjorde han ju. Kanske ville han också bli döpt? Ja, det ville han.

– Jag har varit troende hela livet, men också tvivlare hela livet. Jag brukar säga att Gud är som en horisont, den finns överallt i mötet mellan himmel och jord. Du ser den, men du kan inte ta på den.

Har turnerat jorden runt

Även om Kjell Lönnå i grunden är bildlärare (jo han läste in en musiklärarexamen också) har musiken varit den röda tråd som följt honom genom livet. Han har turnerat nästan jorden runt med sina körer, inte minst med Sundsvalls kammarkör och KFUM-kören som han fortfarande leder. Han har komponerat ett stort antal visor och körverk, varav en melodi också återfinns i psalmboken. Han har varit programledare i tv-succéer som ”Sången är din” och ”Allsångskonserter” och dragit storpublik med ”Älskade psalmer” sjungna av tusentals körsångare i Globen.

Utmärkelser och priser har följt honom genom livet där H.M. Konungens medalj i guld förstås glänser lite extra. Och sedan 2007 har Sundsvalls kommun delat ut stipendier i Kjell Lönnås namn för att uppmuntra insatser inom körsången.

Livet är en körsång

För om livet är en schlager för somliga så är tillvaron sannerligen stämd i fyrstämmig kör för Kjell Lönnå. Och hans hjärta slår för körmusikens framtid i Sverige, en framtid som inte är helt självklar.

– Det är med lite sorg i hjärtat jag ser att den traditionella kören, som stod för musikalisk trygghet och som var ett spännande inslag i gudstjänstlivet, försvinner mer och mer och ersätts med solistiska inslag som jag personligen ibland tycker går åt fel håll, säger Kjell.

"Finns kraft i körsång"

Det är mer uppträdande än medverkande i dag, tycker han. Och när det blir bara solister mister man kraften i en hel grupp som framför musik tillsammans.

Den blandade kören har nära nog dött ut i många kyrkor. Även körförbunden minskar i storlek.

– Men 650 000 sjunger i kör varje vecka i Sverige. Det är vårt lands största folkrörelse näst idrotten om man inkluderar de ”vilda körerna” som inte är registrerade i körförbunden. Det finns en gräsrotsrörelse. Det finns hopp, säger Kjell.

Damkörer växer - värre för barnkörer

Och det som växer starkast i dag är faktiskt damkören, där Lönnås kör Confetti är ett exempel som lockar till sig unga kvinnor.

Men hur ska den yngre generationen få upp ögonen för körmusik när barnkörer blir allt mer ovanligt, inte minst i kyrkorna? Förr var barnkörer en inkörsport i kyrklivet för många. I dag kan det vara svårt att ens få mellanstadieelever i skolan att ställa upp i ett luciatåg. Att sjunga har blivit något pinsamt för många yngre.

– Du behöver en karismatisk och spännande körledare som tar sig tid och som tar tag i barnen. Som låter dem uppleva lusten i att stå framför folk och få bekräftelse, och kanske lite applåder, säger Kjell.

Hans barnbarn sjunger inte heller även om ”de har fantastiska röster de få gånger man hör dem”.

Dagens musik "egoistisk"

Till viss del lägger Kjell skulden på dagens populärmusik som är så extremt solistisk. Eller som Kjell uttrycker det – egoistisk.

Men man måste också kunna fånga upp listmusiken och ge den plats i en traditionell kör. Kjell har arrangerat både Håkan­ Hellström och Kent för sin damkör.

– Man måste använda agnet så att man lockar in dem. Sedan kan man också sjunga Mozart, Bach och Gustaf Nordquist. Du får blanda och ge.

Konserten som ges i Immanuelskyrkan Stockholm nu på lördag är ett samarbete med Läkarmissionen, en biståndsorganisation som Kjell har arbetat med under många år. Det började med ”Älskade psalmer” i Globen tillsammans med 3 000 körsångare, 85 man i orkestern och en lång rad kända solister och blev elva år med arrangemanget. I dag turnerar han för Läkarmissionens räkning tillsammans med sina körer. Bara i vår ska man besöka bland annat Ockel­bo, Linköping, Tierp, Norrtälje, Söderhamn och även resa till Portugal.

Men du har ju passerat 80? Hur mycket energi har du?

– Haha, ja det är många som frågar mig det. Men jag har fördelen att få vara frisk. Och att få stå i strömmen av sång när du leder en kör är ett livselixir, ett slags energi. Att få träffa så många människor som sitter där frivilligt varje vecka och känner att det här vill jag inte vara utan – det ger mig energi och stimulans.

Och även om man har passerat 80 och har fått all världens utmärkelser för sina körledarinsatser så är de trogna sångarna i hans körer ändå en slags bekräftelse.

– Tänk att jag duger!

Att få göra en konsert och se hur människor blir berörda ger också kraft att fortsätta.

– Jag känner att jag har en uppgift.

Och så var det då det där med lovsången. Tycker jag som skribent om det? Ja, det gör jag.

– Men det gör inte jag! säger Kjell.

Åtminstone dessa upprepningar av fraser som dessutom ofta sjungs till tråkiga melodier motverkar helt sitt syfte, menar han. Det blir både enformigt och enkelspårigt.

– För mig är psalmen ”Hela världen fröjdes Herran” en ståtlig lovsång.

Och lovsång handlar väl överhuvudtaget inte om en importerad musikstil, menar Kjell.

– Allt vi gör ska ju vara en lovsång till Gud!