”Religionsfaktorn” viktig i medier

Ny bok

“Religion och medier - några perspektiv”

Redaktörer: Göran Larsson, Mia Lövheim, Alf Linderman

Förlag: Studentlitteratur

I dag när religion - åtminstone i Sverige och övriga västvärlden - allt mer kommit att tillhöra människans privata sfär, när allt färre väljer att engagera sig i våra etablerade kyrkor och församlingar, har media blivit en viktig plats för det allmänna samtalet kring religion och livsfrågor. Forskarna talar om medierad religion: religion presenterad och tolkad av och genom olika medier.

Genom händelserna i Knutby 2004, med frikyrkomedlemmar dömda för mord, mordförsök och anstiftan till mord, riktades strålkastarljuset mot religionen. Det var inte bara ett brott mot det sekulära samhällets lagar som hade begåtts. Det var ett brott mot kristen moral och etik, de värderingar som kristna förväntas omfatta. Berättelsen innehöll ju dessutom avslöjanden om äktenskaplig otrohet och påstådda lögner.

Medias frågetecken var självklara. Men Anette Novak visar att rapporteringen i framför allt profana media, färgades av en på förhand negativ och ifrågasättande attityd inför den typ av karismatisk religiositet som knutbyförsamlingen gav uttryck för.

Det finns generellt sett en större tolerans, menar Novak, inför teologiska strömningar som i sin förkunnelse betonar allmänmänsklig tolerans och jämlikhet mer än utlevande kristendom. Och eftersom så få läsare reagerade var det möjligen ett tecken på att media bekräftade en allmän bild av karismatisk kristendom - och/eller kanske religion över huvud taget. Novak konstaterar att “religionsfaktorn”, i det här fallet en motvilja eller okunskap om religion, påverkade rapporteringen.

En religiositet som genomsyrar individens hela liv och tanke, kan verka utmanade i ett sekulärt samhälle. Det gäller även bilden av islam som tenderar att bli alltför stereotyp och endimensionell, menar Anna Levin som forskar kring invandrare och medier. Muslimska länder och muslimer från när och fjärran buntas ihop och sammankopplas i huvudsak med fundamentalism, våld och krig. Att kategorisera är ett sätt att göra tillvaron mer förståelig och lätthanterlig. Men att kategorisera är också att förminska en individ, ett land eller en religion.

I sin essä om kristna antijudiska motiv i medier och debatt visar idéhistorikern Henrik Bachner hur gamla föreställningar lever kvar och påverkar synen på dagens Israel. Ett tema som ständigt återkommer är den gammaltestamentliga hämnden: öga för öga och tand för tand, som i media ofta framstår som en vedertagen och religiöst sanktionerad strategi för det moderna Israel i förhållande till sina fiender.

Representanter för olika religioner och trosriktningar - officiella företrädare såväl som lekmän - använder sig flitigt av nya medier för att nå ut med sitt budskap. Säg den kyrka eller församling som inte har en egen hemsida på nätet för att själva presentera sin tro. Det finns kyrkor som också erbjuder själavård på nätet, och många ungdomar hittar vägen till olika chattsidor. På till exempel Lunarstorm och Bibelsajten kan de diskutera existentiella frågor tillsammans med andra ungdomar och få svar av präster och pastorer. Bibelsajten, som drivs av Svenska Bibelsällskapet och de största kristna ungdomsförbunden i Sverige, har sedan starten för sex år sedan besvarat över tio tusen frågor.

Anders Sjöborg, docent vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet, upptäckte i sin studie över ungdomars kontakt med Bibeln via internet, att de använde nyss nämnda hemsidor för att bekräfta, utveckla eller utmana sin egen bibelsyn. Guds ord på nätet fungerade som ett komplement eller alternativ till en lokal församlingsgemenskap.

Religiösa hemsidor, cd-skivor och kassettband når för övrigt ut över hela världen, vilket kan hjälpa människor som befinner sig långt från sina hemländer att upprätthålla sin religiösa identitet och kontakten med sina religiösa trosfränder.

Ett annat hjälpmedel för tron är förstås den lokala gudstjänsten, där tron gestaltas och levandegörs. Gudstjänsten är en form av medierad religion i ett multimedialt rum som talar till människans alla sinnen, förklarar Jonas Eek, präst i Svenska kyrkan. Men det krävs en ständig förnyelse av gudstjänstens språk och gestaltning - ett språk i tiden för just den kultur där kyrkan verkar - för att den ska nå fram till människor, anser han.

Religionen försvann inte med det moderna samhället och de gamla sekulariseringsteorierna har hamnat på sophögen. Men i ett pluralistiskt samhälle som vårt finns det många aktörer på den religiösa marknaden där medier blivit en viktig samlingsplats för existentiella samtal. Skönlitteratur, film och populärmusik kan därför fylla samma funktion som en gudstjänst när det gäller att förmedla det heliga - eller det människor själva väljer att heliggöra. Allt ligger till syvende och sist i betraktarens öga. Samma sångtext eller roman kan tolkas på flera olika sätt.

Mediernas presentation av religion och de religiösa institutionernas egna tolkningar av tron samverkar och påverkar oss mediekonsumenter. Därför är “Religion och medier” en angelägen antologi med tankeväckande perspektiv för den som vill öka sin medvetenhet om hur denna påverkan går till och fungerar.