Kultur
Samuel Ljungblahd: Gospel är mitt sätt att tillbe
Förra skivsläppet fick Youtube att formligen explodera och händelsen blev en bladvändare i Samuel Ljungblahds karriär som artist. Nu, fem och halvt år senare, står han redo att dra ut på turné med nya låtar och sin fjärde soloplatta som fått namnet ”The Psalmist”.
November 2009. Samuel Ljungblahd värmer upp Globens scen åt Kirk Franklin, det hetaste gospelnamnet världen skådat den här sidan millennieskiftet. Och när så den soulmarinerade frälsningssoldaten från Umeå ges möjlighet att komma in mitt i Kirks avdelning och sjunga en av amerikanens låtar händer det. Numret utvecklas till en duett med solisten Nikki Ross och Kirk Franklin blir så tagen att han bokstavligen lägger sig platt på scengolvet. Efteråt kysser han Ljungblahds panna och förklarar att det nu är dags att seriöst börja prata om att ta svensken till USA. Hela Globen jublar.
Videon med ”Don’t cry” lades ut på Youtube efter konserten och på kort tid hade den setts av mer än 500 000 människor. Sedan försvann den, men kom upp igen i flera versioner.
Samuel Ljungblahd lär aldrig glömma den kvällen och det verkar inte fansen göra heller.
– Det har gått fem och ett halvt år och jag pratar om det varje vecka. Jag skojar inte. Det kommer upp minst en gång i veckan, berättar han.
Men har Kirk Franklin stått fast vid sina ord?
– Löftet som Kirk gav har inte infriats såtillvida att han har inte tagit mig över till USA. Det intressanta är dock att han har gjort det utan att veta om det, tack vare det där klippet som hamnade på Youtube. När jag åkte till USA första gången så öppnade det dörrar. Jag fick sjunga i en församling som egentligen inte tog emot gäster. Det var liksom ”is he good enough for Kirk, he is good enough for us”.
– Så indirekt har Kirk öppnat dörrar. Och relationen finns ju kvar. Nu kommer han hit till sommaren och vi ska vara på Gullbranna och i Norge. Det ska bli jättekul. Han är fortfarande en jättestor inspirationskälla, försäkrar Samuel Ljungblahd när vi klarat av fotograferingen och dragit oss tillbaka med varsin latte på ett mysigt kafé på Kungsholmen i Stockholm.
Samuel är i stan för att repa inför den stundande releaseturnén som börjar i morgon fredag. Tre spelningar med blåssektion, kör och fullt band. Och – inte att förglömma – med sin duettpartner från Globen, Nikki Ross. Hon medverkar dessutom på Samuels nya skiva där de tillsammans sjunger "Greater things will come", en nyskriven låt liksom de övriga elva sångerna på "The Psalmist".
Den här gången är det gospellåtar för hela slanten.
När Samuel under förproduktionen satt hemma och lyssnade igenom materialet märkte han att något hänt med hans eget låtskrivande.
– Jag ser att när jag har skrivit så har jag en tanke om var jag tänker att man ska vara på slutet, utifrån att vilja leda människor någonstans. Det hade jag inte förut. Jag har insett att så är det genom alla låtar jag skriver nu. Det har blivit mer funktionsdriven musik, bruksmusik. Det är stor skillnad, konstaterar han.
Mycket annat har hänt för Samuel Ljungblahd som artist sedan förra albumet "No. 3". Fler framträdanden i "Så ska det låta" och andra tv-program. När SVT ville göra ett program med Lisa Nilsson och hennes musik hade hon ett krav för att ställa upp: Samuel Ljungblahd. I fjol sjöng han på gode vännen Jason Diakités bröllop. Artisten Timbuktu, alltså.
En synbar förändring är att han har tagit tag i sitt liv på ett fysiskt plan med kost och motion, vilket gör att publiken nu möter en betydligt mer vältränad gospelkille. Samuel förklarar ingående hur 20 kilos viktminskning förbättrat hans kapacitet som sångare, något som kort kan sammanfattas i bättre resultat med mindre ansträngning.
Samtidigt som Samuel Ljungblahd blivit etablerad och respekterad, också i den profana svenska artistvärlden, verkar han ha blivit ännu tydligare med sin kristna tro. Låter det motsägelsefullt?
– Efter Kirk Franklin-historien hade jag en period när jag bromsade upp och var tvungen att tänka igenom litegrann: Vem är Samuel Ljungblahd? Vart är jag på väg och vad är det jag vill göra? När jag stannade upp och började fundera såg jag att musiken som kom från insidan var gospelmusik.
– Jag är ingen gospelperson som tycker om gospel bara för musiken. Gospel är mitt sätt att tillbe, mitt sätt att lovprisa. Det är där jag hittar hem. Jag känner mig väldigt trygg i det uttrycket. När jag väl visste att det är det här jag vill göra satte jag en tydligare riktning.
Tanketiden mynnade ut i att Samuel åkte till USA och fick en mentor där. Smokie Norful heter han och har kontrakt med Motown Gospel. Hans debutalbum sålde mer än en miljon exemplar och 2014 fick han en Grammis för bästa gospellåt.
– Smokie är en sådan artist som har sin egen församling och han bygger kyrka.
Det var det, inte Smokies stjärnstatus, som attraherade Samuel.
– Det är det som jag vill vara delaktig i. Jag är kyrka, jag vill bygga kyrka, jag vill vara i det.
– Smokie har tagit mig under sina vingar. Vi både mejlar och pratar och jag åker och hälsar på. Han har hjälpt mig otroligt mycket. Framför allt att forma vad jag tänker och vart jag är på väg. Det handlar om att jag måste vara sann mot mig själv.
Att starta en renodlad gospelförsamling i Sverige är dock inget som Samuel tror på även om det skulle kunna ha sina poänger vilket en historia med några år på nacken illustrerar.
Vid ett tillfälle var Samuel på en 40-årsfest och skulle sjunga duett med födelsedagsbarnet. Eftersom båda är kristna körde de en gospellåt, men Samuel förvarnade de församlade att ”nu är det så här att Jesus är vår grund, så nu kommer det att bli kyrka en stund”. Sången tog, milt sagt, tag i gästerna.
– Efteråt kom Jason (Timbuktu) upp och tog micken och sa: ”Gud förbjude att Samuel någonsin startar kyrka för då måste man ju seriöst fundera på det här med Jesus”.
Samuel säger att han är väldigt passionerad över det han gör och det han tror på.
– Jag är ingen grå person som kastar kappan efter vinden. Visst är jag en duktig sångare, men min absolut största styrka, om jag får säga det själv, är att ju mitt sätt att bemöta publik och människor, att få människor att vara med och att leda andra människor.
Nog finns en dröm om att sjunga mer i USA, men Samuel betonar att han inte är den som skulle göra allt för en USA-karriär. Nu är det fullt fokus på nya plattan och den stundande turnén.
– Bara att spela det nya materialet live kommer att bli jätteförlösande för mig. Det är ju verkligen Samuel Ljungblahd 2015. Att sedan få göra det på tre stora scener med ett stort band känns otroligt kul.
Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.
