Vibrerande ljudlandskap lyfter TAW:s texter över taken

Tomas Andersson Wij

”Avsändare okänd”

(Playground)

Tomas Andersson Wij har något särskilt. Något som fått mig att fortsätta lyssna i mer än 15 år.

Framförallt är det texterna, de väl utskurna formuleringarna, som håller mig kvar. Vad sägs till exempel om nya albumets ”Jag släckte aldrig, minnena lyser. Men var är jag nu?” från ett berättarjag på ännu en drömsk Stockholmsvandring.

En del har jag hört förut och det myckna tillbakablickandet får mig, då som nu, att trampa otåligt. Det är ju nu livet ska levas, inte i det som var.

Men gång på gång skapar TAW:s rader starkare bilder av mina egna, och våra kollektiva, upplevelser. Kanske är det därför orden tar sig in under huden så snabbt.

På för korta ”Avsändare okänd” är ljudlandskapen större, vilket även ger en känsla av att texterna rymmer mer. Tre goda delar (författaren samt Deportees och Niki & the dove) samverkar på ett vibrerande sätt. Det höjer mina turnéförväntningar.

Snyggast är tonerna i ”Mörkrets hastighet” där TAW går långt utanför den musikaliska tryggheten i exempelvis ”Hej på dig döden”. Greppet att referera till förra albumet genom att i stället lägga dess titelspår här är en kul bonus.

Men avslutningen, tillika det nya titelspåret, bär ändå den vackraste texten. Stängd och öppen på samma gång: ”Säg mig vem ska jag tacka för den tid som har gått? Det står ”Avsändare okänd” på de gåvor jag har fått.”

Frågan slungas ut i natten, ska den få ett svar?