436 frikyrkokvinnor vittnar om övergrepp med #sanningenskagöraerfria

Uppropet – #sanningenskagöraerfria – har fått hundratals kvinnor i frikyrkan att utbyta tankar med varandra och dela med sig av sina erfarenheter.

– Engagemanget har varit mycket större än vi förväntade oss. Behovet av att prata om detta är stort, berättar Esther Kazen och Karin Ingridsdotter för Dagen.

De har tillsammans med Caroline Jörnland och Linda Andersson administrerat uppropet, vars syfte var att dels samla in namnunderskrifter och dels låta kvinnor berätta om sina egna erfarenheter.

– Det uppdraget är nu slutfört. Vi sa redan från början att vi skulle hålla på under en begränsad period och nu känns som rätt tid att sätta punkt, säger Karin Ingridsdotter.

– Det innebär inte att vårt engagemang minskar. Tvärtom. Nu börjar arbetet med att ta nästa steg, förklarar Esther Kazen.

Namninsamlingen, som slutade med 436 namnunderskrifter, och den slutna Facebookgrupp där samtalen pågått sedan slutet av november, är nu stängda, och det går inte längre att skriva under eller dela med sig av berättelser under hashtagen #sanningenskagöraerfria. Totalt har över 400 personer skrivit på.

Hur tänker ni gå vidare?

– Vi hoppas och tror att engagemanget ska leva vidare i samtal till exempel på sociala medier. Vi hoppas också att vårt initiativ och det 60-tal anonyma berättelser som vi fått tillåtelse att spara och publicera, ska bidra till konkreta förändringar inom kyrkorna.

En kyrka utan övergrepp

I en debattartikel uppmanar initiativtagarna till uppropet att kyrkoledarna i frikyrkosamfunden ska "sträva mot en kyrka helt utan övergrepp".

– Kyrkoledarna kan sätta tonen för den fortsatta diskussionen. Vi önskar att de ska bekräfta det vårt upprop visar, nämligen att sexuella övergrepp och trakasserier är ett problem också inom frikyrkan.

Hur samfundsledarna agerar kommer att ha stor betydelse för hur högt prioriterad frågan blir i kyrkorna framöver, anser Karin och Esther.

Stöd i själavård

Kyrkoledarna har en nyckelposition när det gäller att informera om var stöd och hjälp finns för de kvinnor som blivit illa behandlade och som mår dåligt på grund av detta, menar de.

– Vårt upprop har fått många som aldrig tidigare berättat att göra det. Många av dem behöver stöd i själavård och där har samfunden ett ansvar att tala om vart de kan vända sig.

Läs också: Läs vittnesmålen ur #sanningenskagöraerfria

Sexuella övergrepp är ett brott. Vet ni om några polisanmälningar gjorts i spåren av ert upprop?

– Inte vad vi känner till, men det innebär inte att det kan ha skett.

Den tystnadskultur inom frikyrkan som de tidigare pekat på som ett hinder för församlingar och enskilda att ta tag i frågan, är fortfarande ett hinder för att komma vidare, menar de. För det är fortfarande ganska tyst i kyrkorna.

– Risken finns att många inte vill erkänna att sexuella övergrepp och trakasserier förekommer i den egna församlingen. Det är lätt att frågan bagatelliseras i en snällhetskultur som frikyrkan.

Detaljerade berättelser

Många kvinnor har delat med sig av sina mer eller mindre detaljerade berättelser inom ramen för #sanningenskagöraerfria. Berättelser som är svåra att ta in och som gör ont att lyssna till.

– Det är unga som gamla, tonåringar och 80-åringar, från alla frikyrkor som hört av sig, berättar de.

Karin Ingridsdotter och Esther Kazen får förfrågningar från församlingar att komma och tala om sexuella trakasserier. En signal som kan leda framåt.

– Det gör vi gärna, vi brinner för detta. Vi vet också att det finns församlingar där frågan är uppe på dagordningen, till exempel i styrelser och i #metoo-gudstjänster.

– Så det finns mycket som är positivt. Förändring är möjlig även om det kommer att ta tid.

Läs också: Frida Park: Han sa: Gud vill att du tillfredsställer mig

Thomas Manfredh

Thomas Manfredh är reporter på Dagen.