Nyheter
Anabaptismens 500-åriga historia uppmärksammas
Jonas Melin: Vi inspireras av anabaptismen och tycker att den har något viktigt att bidra med
Den 21 januari 1525 genomförde anabaptisterna det första troendedopet i Zürich. Det blev starten på en historisk utveckling som indirekt också lade grunden till flera av frikyrkorna i Sverige. Nu uppmärksammas 500-årsjubileet på en konferens i Örebro.
1500-talet var en omvälvande tid i Europa, inte minst religiöst. 1517 offentliggjorde Martin Luther sina teser med kritik av Katolska kyrkan och avlaten. Några år senare blev Zürich en viktig plats för reformationen där först Huldrych Zwingli och senare Conrad Grebel kom att spela betydande roller. Den sistnämnda var också den som genomförde det omtalade dopet i januari 1525.
Att det i år har gått 500 år sedan den historiska händelsen uppmärksammas på olika platser runt om i världen. Konferensen i Örebro, som äger rum den 24–25 januari, arrangeras av Nätverket anabaptist tillsammans med Akademi för ledarskap och teologi (ALT). Det blir tillbakablickar, men mycket fokus ligger på framtiden och vad anabaptismen kan tillföra kyrkan och samhället i dag.
Apropå föreläsningen ”Peace Church in a Conflicted Culture” säger Jonas Melin, pastor och bibellärare samt koordinator för Nätverket anabaptist, att något av hjärtat i anabaptismen ligger i att skapa frid och fred.
– Jag tror att församlingen med en starkare betoning på fred: fred med Gud, fred med varandra och fred mellan folken på jorden, har ett bidrag i vår tid när det är lätt att dras med i att det är vapen och starkt försvar som är lösningen på konflikter, säger han till Dagen.
Lutherska kyrkorna starka i Norden
I dag finns det enligt Mennonite World Conference drygt två miljoner döpta anabaptister fördelade på fler än 80 länder. De största anabaptistiska grupperna är mennoniterna, brödrakyrkorna samt amish.
Men med undantag för Brödraförsamlingen i Skåne (1885–1947) har någon anabaptistisk kyrka aldrig existerat i Sverige. Jonas Melin konstaterar att de lutherska kyrkorna i Norden har haft stor makt ända sedan reformationen och han säger att det egentligen aldrig har förekommit någon anabaptistisk mission i Norden.
– Men många baptister i Sverige har ändå känt till sin historiska koppling till anabaptismen.
Via kontakter med anabaptister i Holland uppstod baptismen i England på 1600-talet och via Tyskland och Amerika kom sedan baptismen till Sverige på 1800-talet.
På konferensen i Örebro som har temat ”Anabaptism som profetisk röst i dag – 500 år av radikal reformation” medverkar utöver Jonas Melin också flera andra svenska teologer, men även två teologer från England. Jonas Melin lyfter samtidigt fram en spännande gäst från Portugal, José Arrais. Han har under flera år varit en av ledarna för den europeiska mennonitrörelsen.
– Det är vår första besök från mennoniterna i Europa, säger Jonas Melin.
”Lite mer i minoritet”
För några år sedan gavs antologin ”Aldrig mer tillbaka gå” ut med Jonas Melin som en av redaktörerna. I boken presenteras anabaptismen och Jonas Melin berättar att boken bland annat har använts som kursmaterial på ALT.
Hur står det till med arvet från anabaptismen i dag?
– Anabaptisterna stod för religionsfrihet och att staten inte skulle styra över människors tro. Och den idén är ju väldigt stark i hela västvärlden. Sedan kan man säga att anabaptismen och mennoniterna historiskt också har varit en fredskyrka som står för ickevåld, pacifism, att man inte ska lösa konflikter med krig. Och där kan man säga, om man tar frikyrkligheten i Sverige, att den kanske var mer pacifistisk för 50 år sedan. Då gjorde de flesta kristna unga män vapenfri tjänst. Nu är vi som står för det lite mer i minoritet.
Jonas Melin konstaterar också att många som kommer från frikyrkligt håll snarare verkar attraheras av de ortodoxa och katolska kyrkorna än av anabaptismen.
– Men det finns också många som attraheras av enkla och mer organiska sätt att vara kyrka och där finns anabaptismen.
Därför betonar han vikten av att öka kunskapen om anabaptismen.
– Vi som arrangerar konferensen är inte personer som kallar oss för anabaptister. Men vi inspireras av anabaptismen och tycker att den har något viktigt att bidra med, framför allt anabaptismen på 1500-talet, men också de rörelser som har kommit ur den.
Johannes Ottestig är reporter på Dagen.
