Anders Arborelius förblir ödmjuk karmelitmunk även som kardinal

Inlägg på Facebook måndag eftermiddag:

”Han är för härlig vår biskop Anders. I morgon när han ska till Rom för att under pompa och ståt bli kardinal gör han som han brukar. Han tar T-bana till flygbussen som tar honom till Skavsta där han flyger med Ryan Air till Rom och sedan åker han kommunalt in till Vatikanen. En man som lever som han lär ...”

Pressansvarig: "Oerhört moderst"

Jag ringer Katolska kyrkan i Sverige. Stämmer det? Jo, allt stämmer, svarar kyrkans pressansvariga Kristina Hellner.

– Ja, han är oerhört modest till sitt sätt och mycket kostnadsmedveten. Medan vi andra reser från Arlanda för att spara tid brukar biskopen faktiskt åka från Skavsta. Han väljer ofta RyanAir för att det är billigast. Men jag tror också att han inte har något emot att sätta sig på en buss. Då får han lite tid för sig själv.

Välfylld almanacka

Biskop Anders almanacka brukar vara välfylld. I dessa dagar, då hela världen är nyfiken på mannen som ska bli Sveriges första kardinal någonsin, är den nästan sprickfärdig.

Intervjuerna med svenska och internationella medier avlöser varandra. På mejl, telefon och ansikte mot ansikte. Det har de gjort alltsedan nyheten om utnämningen briserade i maj.

Valde först ett tillbakadraget liv

Det trodde han nog inte, den unge Anders Arborelius, när han 22 år gammal, år 1971, trädde in i de oskodda karmeliternas orden i skånska Norraby. Att han, som då valde ett tillbakadraget liv i fattigdom, bön och arbete, skulle bli ledare för alla svenska katoliker och en central figur i Sveriges kristenhet, med strålkastarljuset ständigt riktat emot sig.

En karmelitmunk ska vara lojal mot Jesus, leva i vänskap med Gud och vara ständigt medveten om att Gud älskar oss. Med hjälp av dessa gåvor och jungfru Marias förbön (jungfru Maria är central i den karmelitiska andligheten) ska han sprida Guds kärlek och evangelium till människorna i kyrkan.

Utnämningen en överraskning

När påven Johannes Paulus II 1998 kallade Anders Arborelius till biskopstjänst kom det som en överraskning. Men det stred inte mot den karmelitiska kallelsen, och det var bara att tacka ja.

– Jag kan inte säga att jag välkomnade tanken på att avstå från mitt tidigare liv och jag visste också hur oerfaren jag var vad gällde administration och ekonomi. Jag fick en sömnlös natt, berättade biskop Anders i en intervju i Katolskt magasin 2015.

Anders Arborelius föddes i en inte särskilt kyrklig familj, som vid den tiden bodde i Schweiz. Familjen flyttade snart tillbaka till Sverige, men den schweiziska släktens vardagskristendom kom att påverka honom. Han hade katolska barnsköterskor och vid sina återkommande besök i Schweiz fick han träffa Birgittasystrarna.

Berörd när andra följer Jesus

– Det berörde mig väldigt mycket att det fanns människor som med en sådan glädje ville gå i Jesu fotspår. Det finns de som under barn- och ungdomen haft ett tryck på sig att gå i kyrkan, fastän de kanske inte velat. För mig var det tvärtom. Kristendomen var en glädje som man fick upptäcka, sa han i en intervju i Dagen 2009, inför sitt 40-årsjubileum som katolik.

Konverterade som 20-åring

Han var 20 år när han konverterade. Han brukar säga att han gick in i Elisabethsystrarnas kapell i Malmö som protestant - och kom ut som katolik.

– Det var ett väl övervägt beslut och ändå blev jag förvånad. Man kände sig som en ny människa. Det var att följa Gud när han kallar oss, berättade han.

Välutbildad

Anders Arborelius har universitetsexamen i moderna språk, teologi, filosofi och katolsk spiritualitet från lärosäten i Lund, Brygge och Rom. Under åren mellan sin prästvigning 1979 och biskopsvigning 1998 ledde han, med utgångspunkt i Norraby kloster, reträtter, höll föredrag, skrev och översatte flera böcker, bland dem Teresa av Avilas verk.

Han har besökt Latinamerika vid flera tillfällen, där han kom i kontakt med befrielseteologin, den som sätter den fattiga människan i centrum. Han har sagt att en del av hans själ fortfarande finns i de länderna.

Katolicismen spridd och brokig i Sverige

Hans år som biskop har präglats av stiftets storlek (44 församlingar spridda från Luleå i norr till Ystad i söder), brokighet (Katolska kyrkan i Sverige består till stor del av invandrare från över 100 länder, med en ständig tillströmning av nyanlända katoliker), en allt livligare ekumenik som kulminerade i och med det luthersk-katolska mötet till minne av reformationen och påvebesöket i Lund hösten 2016.

Interna konflikter och övergrepp

En övergreppsskandal 2010, en del interna konflikter och ständiga resor och möten med unga och gamla katoliker. Han reser med packningen i en sliten sportbag och svarar på alla brev han får. De invandrade katoliker som förr väntade sig att se sin biskop anlända i en svart limousin har nu vant sig vid att han kommer med T-banan.

När man lyssnar på Anders Arborelius predikningar och läser hans herdabrev slås man av hur ofta han återkommer till kristendomens obekväma sanningar: skyldigheten att värna de mest utsatta, de svaga och de ensamma, alltifrån det ofödda barnet till de äldre som vi gärna glömmer bort att besöka.

”Alltid tänka efter ...”

– Det första är alltid att tänka efter om vi utesluter någon enskild människa eller grupp från vår barmhärtighet, skrev han i herdabrevet för Livets söndag 2015 som lästes upp i alla kyrkor runt om i Sverige.

– Finns det någon i vår närhet som vi sluter vårt hjärta för? Någon som vi tycker är obehaglig eller besvärlig? Ofta är det där Gud väntar på oss, om vi lyckas övervinna vår motvilja eller likgiltighet.

Fotnot: Facebookinlägget som citeras i början av artikeln är författat av Joakim Bergman och publicerat i gruppen Katoliker i Sverige.

Anna Bieniaszewski Sandberg

Anna Bieniaszewski Sandberg är tidigare reporter på Dagen.