Anders Arborelius: ”Frestande ställa präst på piedestal”

Finns klerikalismen i Katolska kyrkan i Sverige?

– En hierarkisk uppbyggd kyrka som den katolska är alltid klerikalt präglad. Därför ligger frestelsen till klerikalism alltid och lurar i vassen, ingen lokalkyrka är helt förskonad från att falla för denna frestelse, inte heller vår kyrka i Sverige.

Hur yttrar den sig?

– Eftersom vår kyrka i Sverige är präglad av präster och lekfolk från hela världen och prästens ställning är olika i skilda kulturer, kan det finnas frestelser att ställa präster på en piedestal eller att präster inte tar hänsyn till olika gruppers önskemål. Det är inte alltid lätt för prästen att navigera rätt mellan olika önskemål och krav. Just därför kan prästen ibland köra över människors önskemål, så att de inte känner sig sedda eller hörda.

Läs Dagens Dokument: Upphöjda präster ett gissel för kyrkan

Är den ett problem?

– Det är ett problem om man vill att alla ska vara nöjda, men ändå tror jag att det finns en ömsesidig vilja till samarbete. Men till skillnad från samhället i stort som är så präglat av konsensustänkande och en viss konflikträdsla, kan det storma lite mer i våra sammanhang. Just därför kan prästen ibland ta över rodret och vissa känner sig tystade.

Vad gör man åt det?

– Det är en av mina ständiga uppgifter att försöka medla och hitta vägar till förståelse och samverkan mellan människor av vitt skilda bakgrund. Ibland lyckas det, ibland inte.

Upplever du att det finns en tystnadskultur i Katolska kyrkan i Sverige?

– Också när det gäller detta finns det kulturskillnader. Vissa grupper håller sig lite för sig själva och det kan vara svårt att få insyn och förstå vad som händer.

Har du själv någonsin, i ditt arbete som präst/biskop/kardinal velat tysta något eller tystat något med följd att ett problem förblivit olöst/inte togs tag i/någon kunnat fara illa?

– Jag har försökt lyssna till dem som framfört anklagelser eller försökt slussa dem vidare. Det är alltid svårt att veta hur man ska göra med anonyma anklagelser och rykten, och tyvärr är det inte så sällan det dyker upp sådant. Det kan naturligtvis hända att något har gått mig förbi eller att man borde ha undersökt något mer noggrant. I en liten kyrka som vår finns det alltid mycket rykten och prat om andra, så en av svårigheterna är att urskilja vad som kan vara sant eller inte.

Vet du om fall då andra präster stiftet har gjort det?

– När vi gick igenom de fall av övergrepp på minderåriga som låg långt tillbaka i tiden, upptäckte vi att det kunde ha funnits ett mönster att omplacera någon som anklagats för övergrepp eller försöka dölja det. Mer i nutid känner jag inte till något sådant.

Ett antal lekmän Dagen pratat med hävdar att kyrkan i Sverige präglas av klerikalism, främst genom att lekmännen hålls utanför kyrkans skötsel och angelägenheter. Tycker du att de stämmer?

– Vår kyrka i Sverige är säkert ganska klerikal i den meningen att vi inte har så många lekmän anställda, främst av ekonomiska skäl eftersom det krävs högre löner. På stiftsnivå har vi dock försökt ge viktiga funktioner till en del lekmän, inte minst kvinnor. Ute i församlingarna har det däremot varit svårare.

– Genom stiftets pastoralråd finns möjligheter att påverka stiftets arbete, men det är inte alltid de utnyttjas fullt ut. Detsamma kan gälla på församlingsnivå där det är meningen att ekonomi- och pastoralråden ska vara delaktiga i församlingens beslutsprocesser.

– Själv har jag alltid försökt få våra församlingar och deras lekmän att ta större initiativ för flyktingarbete och andra sociala behov, men tyvärr med ganska klent resultat.

Läs även: Anders Arborelius brev till Sveriges katoliker om sexövergreppen

Tycker du att det är högt i tak i kyrkan i Sverige eller finns det en tendens att tysta avvikande tankar och röster?

– I officiella sammanhang inom vårt stift är det nog sant att man av olika skäl är lite försiktig när det gäller diskussioner och debatter. Det beror också på att debatten i sociala medier mellan katoliker av olika falanger kan vara mycket hätsk, ja, nästan hatisk. Dessutom är vi som religiös minoritet bestående av människor av totalt olika kulturer som lever i en sekulär miljö tvungna att försöka betona det som förenar oss mer än det som skiljer oss åt.

Har du sett fall då kyrkoherdar eller andra präster utnyttjar sin ”makt” för att favorisera eller frysa ut vissa medlemmar eller för att tysta ner problem?

– Det kan nog hända att en präst har lättare att förstå vissa människor och att vissa kan favoriseras på andras bekostnad. När det gäller problem så finns det ingen brist på sådana i ett mångkulturellt stift som vårt, där vi lever i en ofta oförstående omgivning. Vissa präster har bättre förmåga att bemästra sådant, andra klarar det inte och kanske vänder ryggen till.

Övergreppsskandalerna och avslöjandena om mörkläggningar, omflyttning av präster och skyddandet av förövare har skakat om hela den världsvida katolska kyrkan. På vilket sätt har allt detta påverkat kyrkan och de enskilda katolikerna i Sverige?

– Många känner förtvivlan, sorg och skam, vrede eller uppgivenhet. Men för vissa är också en anledning till att be mer, bli mer uppmärksam på att vi alla är kallade till helighet och på sätt kan hjälpa kyrkan i denna fruktansvärda kris. För vissa kan det leda till en troskris, men bara i enstaka fall har jag hört talas om att någon trätt ut ur kyrkan.

– För många präster som är goda och lever ett troget liv är det också extra jobbigt, för man kan känna sig misstänkt. Samtidigt har jag en känsla av de som verkligen vill leva sin tro känner sig manade att göra det på ett ännu mer trofast sätt.

Läs även: Påven kallar in biskoparna till Rom för att prata övergrepp

Anna Bieniaszewski Sandberg

Anna Bieniaszewski Sandberg är tidigare reporter på Dagen.