Anders Arborelius: Medierna har fått agera som Guds röst

Den 28 juni i år kreerades 67-årige Anders Arborelius till kardinal vid ett konsistorium i Rom. Därmed fick Sverige landets förste kardinal.

I sitt sommarprat beskriver Anders Arborelius bakgrunden till att han valde ett klosterliv - och vilka fördelar klosterlivet kan erbjuda. Han betonar att det inte är en flykt bort från människor och livet, utan att det handlar om en längtan efter att komma närmare Gud - som kan fylla människans djupaste längtan.

Anders Arborelius berättar också om det första mötet med den dåvarande påven Johannes Paulus II i samband med att Anders studerade vid Teresianum, karmeliternas institut i Rom, i slutet av 1970-talet.

Johannes Paulus II hade nyligen blivit påve och besökte Teresianum. Anders Arborelius minns fortfarande den nyutnämnde påvens blick.

– Den var så intensiv. Man kände sig sedd ända längst in i det innersta.

Anders Arborelius gör jämförelsen med Guds blick och även med hur vi som människor bör se på varandra.

I slutet av 1998 utnämndes han av Johannes Paulus II till romersk-katolsk biskop för Stockholms katolska stift. Anders Arborelius beskriver det som en krävande uppgift som han var "helt oförberedd på".

I sommartalet nämner han vikten av tystnad, men också bristen på detsamma i dagens samhälle. Han konstaterar även att ensamheten har blivit en folksjukdom, att många kristna som har flytt till Sverige på senare år har inneburit ett "andligt vitamintillskott" för kristenheten i Sverige, att kvinnor borde få en större roll i strävan efter att skapa fred i världen, hur Gud ser på äktenskapet samt vikten av att kristna och muslimer kan leva tillsammans. Det sistnämnda kallar han "en av de viktigaste frågorna i vår tid".

Katolska kyrkan har under flera års tid skakats av skandaler där det har visat sig att barn har utsatts för sexuella övergrepp av kyrkans folk.

Anders Arborelius säger att det är "outhärdligt smärtsamt att höra om de präster som har förgripit sig på oskyldiga barn".

– Varje anklagelse måste naturligtvis prövas och utredas noga. Men vissheten om att präster har gjort sig skyldiga till sådana fruktansvärda förbrytelser är smärtsam och omskakande.

Han konstaterar att reaktionerna, med rätta, ofta är starkare när en "Gudsvigd person" gör sig skyldig till denna typ av övergrepp än och gärningsmannen hade varit någon annan.

– För mig, liksom alla andra katoliker, är det en sorg utan like att sådant förekommit inom vår kyrka och att det tycks vara så svårt att få slut på detta elände.

Anders Arborelius medger att det har funnits, och finns, en "sorglig tendens att titta bort, lägga locket på och skjuta allt under mattan".

– Därför har mediernas undersökande roll varit ytterst viktig. Ja, jag skulle nästan våga säga att medierna har fått agera som Guds röst, som varnar till omvändelse, till genomlysning, till strängare krav på en skyddad miljö för barn och unga. Och för dom och straff för de skyldiga.

– I sista hand måste jag som katolik ha detta som ett ständigt böneämne: Herre förbarma dig och befria din kyrka från denna farsot och varböld.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.