Nyheter

Andeutdrivning och framgångsteologi utmanar pingstvänner och lutheraner

Globala samtal mellan pingstvänner och lutheraner har landat i nytt dokument - Johannes Zeiler: I dag skär de här uttrycken rakt igenom kyrkorna

Gudstjänst med Mekane Yesus kyrkan i Addis Abeba.
Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien är en av de största lutherska samfunden som med utpräglad karismatisk prägel. Här en kyrkan i Addis Abeba.
Publisert Sist oppdatert

I ett nytt dokument tar lutheraner och pingstvänner gemensamt avstånd från proselytism, framgångsteologi, idén om att fysiska helanden beror på en stark tro, och att allt ont kan skyllas på onda andar.

– Skiljelinjen går inte mellan pingstvänner och lutheraner i de här frågorna utan skär rakt igenom kyrkorna, säger Johannes Zeiler, som deltagit i den dialoggrupp som utarbetat dokumentet.

Dokumentet ”The spirit of the Lord is upon me” sätter punkt för en första, fem år lång, dialogrunda mellan Lutherska världsförbundet och Internationella pingstgemenskapen, Pentecostal World Fellowship.

– Lutherska världsförbundet konstaterade att det inte fanns någon formell teologisk reflektion mellan pingstvänner och lutheraner globalt, vilket man haft med många andra samfund, säger Johannes Zeiler, teologie doktor i missionsvetenskap och domkyrkolektor i Linköpings domkyrkopastorat, till Dagen.

– En annan utgångspunkt är att den karismatiska kristendomen växer explosionsartat över hela världen, och har ett enormt inflytande också på de lutherska kyrkorna på södra halvklotet. Här behöver kyrkorna reflektera över sin egen undervisning, både det man gemensamt kan bejaka och det man behöver ta avstånd från. Finns det faror som lurar runt hörnet i form av maktmissbruk, en destruktiv undervisning om kristen tro i teori och praktik, och framgångsteologi av olika slag?

Johannes Zeiler.
Johannes Zeiler.

Johannes Zeiler företrädde de lutherska kyrkorna i Norden i den globala dialoggruppen mellan 2016 och 2022. En viss erfarenhet har han av sammanhanget då han under tio år var involverad i dialogen mellan Svenska kyrkan och Pingst i Sverige, vilken fortfarande pågår med två årliga möten. Där har man bland annat fokuserat på samfundens sociala och diakonala arbete, och det opinionsbildande arbetet som sker inom ramen för Sveriges kristna råd, SKR.

Det globala dokumentet rör också vid svårare frågor och praxis.

– Anledningen till att den globala dialogen tar upp förbön, exorcism och så kallad framgångsteologi är ju för att de frågorna är så oerhört levande i det globala syd. Men vi i Sverige skulle också behöva resonera mer om dem, säger Johannes Zeiler.

Mekane Yesus karismatisk kyrka

Just nu befinner han sig i Kraków i Polen, där 149 lutherska kyrkor från hela världen är samlade till Lutherska världsförbundets generalförsamling. En av de största, Mekane Yesus i Etiopien, är ett av de tydligaste exemplen på en luthersk kyrka där det karismatiska inflytandet är stort. Andra finns i Tanzania och Madagaskar.

Delar av den globala dialoggruppen mellan pingstvänner och lutheraner.
Delar av den globala dialoggruppen mellan pingstvänner och lutheraner. Från vänster: Jean-Daniel Plüss (World Pentecostal Fellowship), Veli-Matti Kärkkäinen (USA), Toromaree Mananato (Madagaskar) , Anne Burghardt (Lutherska världsförbundet), Johannes Zeiler (Sverige).

– Det är tre mycket olika lutherska kyrkor, influerade av olika traditioner men i sitt uttryck mycket karismatiska. Det går samtidigt hand i hand med en traditionell luthersk struktur, med biskopar, liturgier och ordnade gudstjänster. Och mitt i det en mycket mångfaldig och levande stark musiktradition, säger Johannes Zeiler.

- Men vi har också många kyrkor i Asien som är karismatiska i sitt uttryck. I Indonesien och Malaysia är den pentekostala traditionen stark och det är naturligt att de lutherska kyrkorna färgas av sin omgivning.

I sitt dokument tar dialoggruppen avstamp i hur Bibeln och Jesus förenar lutheraner och pingstvänner, och beskriver de två traditionerna utifrån deras historia, erfarenhet och självuppfattning. Sedan berör man en rad frågor som rör bibeltolkning och praxis, och går in på relationen till människor i fattigdom och utsatthet, till mission, till förbön, ondska och helande.

Guds ingripande ses olika

– I dag skär de här uttrycken rakt igenom kyrkorna: hur vi ber, bemöter sjukdom, lidande och mörker i vår tid. Det behöver kyrkorna fortsätta att prata om, säger Johannes Zeiler.

Johannes Zeiler på Luterska världsförbundets generalkonferens i Polen.
Johannes Zeiler på Luterska världsförbundets generalkonferens i Polen.

– I grunden handlar frågorna om demoner och andeutdrivning, mirakel, under och tecken, om synen på tro och vetande, och vilken kulturell kontext vi lever i. Och då är vi inne på bibeltolkning, vetenskapssyn, tolkning av Guds ingripande på olika sätt. Hur förhåller vi oss på ett sunt och klokt sätt? Här visar dokumentet på gemensamma utgångspunkter.

Enligt Johannes Zeiler är tanken att den första dialogrundan ska följas upp, även om tidsplan och teman för en andra samtalsrunda än så länge är oklara.

– Jag hoppas man tar det här dokumentet, läser det och funderar över vilka delar som kan vara intressant att lyfta lokalt. Det öppnar för oerhört intressanta reflektioner om vad det betyder att verka och leva och som kyrka i en lokal miljö där både lutheraner och pingst finns. Hur bygger vi relationer? Känner vi till varandra och varandras historia?

Fakta: Dialog mellan lutheraner och pingstvänner

  • Tidigare i år utgavs dokumentet International Lutheran-Pentecostal 2016–2022 Dialogue Statement: ”The Spirit of the lord Is Upon Me”, av Lutherska världsförbundet och Internationella pingstgemenskapen. Några utdrag nedan.
  • Om mission: ”Vi är frustrerade och skamsna när kristna försöker att évangelisera´ medlemmar av andra kyrkor, som om de kyrkorna inte existerade”. ”Vi rekommenderar kompletterande partnerskap mellan kyrkor som inte försöker att ´stjäla´ medlemmar utan stärka varandra”. ”Tillsammans erkänner vi att dialog med människor av annan tro är ett komplement till mission, och varken är ett alternativ eller ett hot mot missionen”.
  • Om framgångsteologi: ”Gemensamt kritiserar och fördömer vi missbruken av den bibliska idén om välstånd som lärs ut i vissa neokarismatiska och oberoende kyrkors lära, och som inte är okänd också i en del klassiska pentekostala, lutherska och andra historiska kyrkor”. ”Även om vi avvisar en framgångsteologi som erbjuder falska löften och riskerar att förvandla Gud till ett föremål för våra egna önskningar, bejakar vi en förståelse av välstånd som en välsignelse som Gud ger fritt, och bejakar Jesu löfte om att ge alla människor liv i överflöd”.
  • Om helande: ”Frånvaron av helande tyder inte på en bristande tro eller på att Gud inte bryr sig om oss”. ”Jesus varnar kraftfullt mot dem som på ett förenklat sätt likställer sjukdom eller andra kroppsliga skador med syndastraff”. ”Men tron själv är inte orsak till helande och ska aldrig användas som ett vapen mot Gud eller en garant till de troende. Vi har sett människor bli besvikna och mista sin tro efter att ha falskeligen utlovats ett mirakel som inte inträffade”.
  • Om ondska: ”Urskiljningen av onda andar måste ske i gemenskap, omsorgsfullt och i konstant bön om den helige Andes ledning. Som en del av denna urskiljningsprocess uppmanar vi, som i fallet med fysiska helanden, till ett ansvarsfullt bruk av sådana redskap som psykologi, psykiatri och medicinsk behandling i syfte att diagnostisera den lidande och välja rätt behandling. Det är också helt möjligt att medicinsk behandling och en helandetjänst fungerar bäst i samverkan med varandra”.
Powered by Labrador CMS