Anglikanska biskopar i England blir katoliker

Det senaste året har fyra biskopar lämnat Engelska kyrkan och upptagits i katolska kyrkan. Men varför har de gjort det? Kommer fler biskopar att följa efter? Och vad skiljer dessa båda världsvida kyrkor åt och vad förenar dem?

Förra året tog tre anglikanska biskopar steget över till katolska kyrkan. Först var det förre biskopen i Rochester, Michael Nazir-Ali, följd av Jonathan Goodall, tidigare biskop i Ebbsfleet, och sist John Goddard, som var biskop i Burnley.

Den här gången handlar det om Peter Forster, som gick i pension i september 2019 efter drygt 22 år som biskop i Chester i nordvästra England, som konverterat till katolska kyrkan. Enligt Crux har Forster ännu inte uttalat sig offentligt om sitt inträde i katolska kyrkan och det finns inga uppgifter om ifall han kommer att försöka bli präst i katolska kyrkan.

Bröt med katolska kyrkan

Men varför väljer flera biskopar i Engelska kyrkan, som är en del av den världsvida anglikanska kyrkogemenskapen, att gå över till katolska kyrkan? En artikel av historikern Doug Girardot i America magazine kastar ett visst ljus över de frågor som väcks.

För snart 500 år sedan, närmare bestämt 1534, lämnade kung Henrik VIII katolska kyrkan och bildade den självständiga Engelska kyrkan. Sedan antogs en mängd lagar som gjorde det förbjudet att vara katolik i England. Först 1791 blev det åter tillåtet för katoliker att praktisera sin tro i det brittiska öriket.

Sedan många år lever lever Engelska kyrkan och katolska kyrkan sida vid sida, och det finns flera likheter. Dit hör liturgin, det vill säga det sätt på vilket en gudstjänst utförs. En annan sak som förenar är de likartade kläder som prästerna bär under gudstjänsterna, inklusive den färgglada mässhaken.

Doug Girardot lyfter också fram de båda kyrkornas likartade organisation med biskopar som ansvarar för sina stift. Även teologiskt finns en samsyn mellan anglikanska kyrkan och katolska kyrkan när det till exempel gäller nattvarden. Däremot skiljer de sig i synen på Jesu moder Maria och katolska kyrkans praxis med helgonförklaringar har ingen anglikansk motsvarighet.

Men detta är sammantaget knappast orsaken till att fyra anglikanska biskopar i Engelska kyrkan valt att lämna den anglikanska gemenskapen och konvertera till katolska kyrkan. En troligare förklaring är den splittring inom den anglikanska kyrkogemenskapen, som varit uppenbar under många år.

41 självständiga kyrkor

Engelska kyrkan är moderkyrka till de anglikanska kyrkor som bildats runt om i världen. Totalt finns 41 sådana anglikanska kyrkor med totalt cirka 85 miljoner medlemmar. Alla dessa kyrkor är självständiga och hör samtidigt ihop eftersom de sorterar under ärkebiskopen av Canterbury i England.

Splittringen handlar bland annat om att flera kyrkor inom den anglikanska kyrkogemenskapen har tillåtit kvinnor att vigas till präster och öppnat för homosexuella män som inte lever i celibat att kunna bli präster.

I en intervju med BBC, som citeras av Aleteia, säger Michael Nazir-Ali, alltså en av de fyra biskopar som nyligen lämnat Engelska kyrkan, att Engelska kyrkan plågas av “en brist på tillhörighet till en världsvid, universell kyrka, där beslut som påverkar alla också tas av alla, och inte enbart av en del av kyrkan”.

Oenighet i viktiga frågor

Den anglikanska kyrkogemenskapen har enligt Michael Nazir-Ali blivit en “splittrad, löst sammanhållen samling av kyrkor, som sinsemellan tolkar kristenhetens stora frågor på totalt olika sätt. Och när kyrkan lyckas uppnå enighet, verkar inte dessa beslut väga särskilt tungt, utan människor går iväg och gör på sitt eget sätt”.

Hans slutsats är tydlig: “Allt för ofta, har jag känt mig ensam och oenig med kyrkan. Ibland är det bättre att ha vinden i ryggen snarare än att hela tiden kämpa mot den.”

Tidigare har präster inom anglikanska kyrkan konverterat till katolska kyrkan. Men att biskopar gör det är betydligt mer ovanligt.

Mellan 2005 och 2013, när Benedictus XVI var påve, valde en handfull präster i anglikanska kyrkan att konvertera till katolska kyrkan. Men någon stor våg av präster som övergivit anglikanska kyrkan till förmån för katolska kyrkan har det aldrig varit fråga om, menar Doug Girardot.

Sedan 2009 är det dessutom lättare för anglikanska präster att kunna träda in i katolska kyrkan, och samtidigt behålla vissa element i sitt eget sätt att utöva sin tro och fira gudstjänst. Det kan ha påverkat biskoparna att ta steget fullt ut och ansluta sig till katolska kyrkan.

Thomas Manfredh

Thomas Manfredh är reporter på Dagen.