“Att Vigeland drar så mycket folk säger kanske mer om hur det är ställt i kyrkorna”

Tusentals norrmän har de senaste månaderna rest till den norska sydkusten för att vara med på väckelsemöten i den lilla orten Vigeland. Pelle Bogren satte sig i bilen och körde de närmare 70 milen från Halmstad.

– Jag var nyfiken och ville med egna ögon se vad som händer, säger han till Dagen.

I höstas inleddes en mötesserie i ett mindre missionshus i Vigeland. Samlingarna har sedan dess växt och på senare tid har det beskrivits som en väckelse. Vigeland har drygt 1 600 invånare och när den norska tidningen Vårt Land nyligen besökte orten var idrottshallen, där samlingarna numera hålls, fullsatt. Lokalen rymmer 1 400 personer och bland dessa fanns åtminstone en svensk, 64-årige Pelle Bogren från Halmstad.

– Jag hade hört talas om att det var en väckelse i Vigeland, säger han till Dagen och berättar att han tidigare i år följde rapporteringen om den väckelse som då pågick på Asbury-universitetet i Kentucky i USA.

När en ny väckelse påstods äga rum på närmare håll bestämde han sig för att åka dit.

– Egentligen är jag inte någon konferensmänniska. Men jag ville uppleva något av Gud, förklarar han.

”Nästan mer som allsång”

Pelle Bogren spenderade två dygn i Vigeland och hann vara med på lika många möten. På fredagskvällen satt han någonstans i mitten av idrottshallen och på lördagskvällen hade han flyttat lite längre fram. Han beskriver en underbar stämning i lokalen och han säger att det inte är någon tvekan om att Arthur Robertsen, som leder samlingarna, är en brinnande evangelist. Enligt Pelle Bogren träffade han också många trevliga människor i Vigeland.

Samtidigt är det tydligt att han är kluven inför det han upplevde under helgen.

– Att det som händer i Vigeland drar så mycket folk säger kanske mer om hur det är ställt i kyrkorna, att det faktiskt är ganska fattigt andligt, säger han.

– Det var härliga gamla sånger som sjöngs. Men ibland kändes det nästan mer som allsång.

Pelle Bogren, som själv brukar be för människor på gatorna hemma i Halmstad, konstaterar att det finns olika definitioner på väckelse. En aspekt är att människor helt enkelt väcks eller vaknar till. Men han betonar att väckelse också brukar följas av tecken och under.

– Det är det jag ser i Bibeln, säger han och nämner Apostlagärningarna 8 där det beskrivs hur Filippos kommer till Samarien.

Såg inte tecken eller under

Två andra exempel som han lyfter fram är Matteusevangeliet kapitel 11 samt Romarbrevet 15.

– Många gick fram till förbön i hallen, men jag kunde i alla fall inte se att det skedde några tecken eller under. Jag har varit i andra sammanhang där jag har sett onda andar lämna med höga skrik och där profetiska ord har uttalats. På samlingarna som jag var med på såg jag inte något sådant heller.

Ytterligare en reflektion är att de flesta på samlingarna, i likhet med honom själv, verkade komma från en kristen bakgrund. Han säger att han inte såg någon ”råhedning från gatan”.

– Men det sjöngs och predikades om bönebarn och att bönebarnen skulle komma hem igen, säger han.

Upplevde Gud i campingstugan

Trots avsaknaden av tecken och under beskriver ändå Pelle Bogren besöket i Vigeland som en ”positiv upplevelse”. Men den starkaste gudsupplevelsen under helgen fick han inte i idrottshallen.

– Jag hyrde en liten hytte på en camping och när jag var ensam och läste min bibel där, då upplevde jag Gud.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.