Bara en av tre tonåringar blir kvar i frikyrkan som vuxen

Frikyrkliga ungdomars tro är social – och bärs av gemenskapen i kompisgänget. I ung vuxen ålder omförhandlas tron ständigt.

Bara en av tre i kyrkornas tonårsgäng blir samtidigt kvar som aktiva medlemmar upp i åldrarna, enligt en ny studie kring unga vuxna i frikyrkorna.

Som Dagen nyligen berättade är lovsång den enskilt viktigaste faktorn för att ge energi till tron hos unga vuxna bibelskolelever, enligt en studie i rapporten “Kristen tro på glid?”, gjord inom Evangeliska frikyrkan, Svenska alliansmissionen och pingströrelsen. Parallellt till den studien har forskarna också gjort en annan undersökning där man analyserat unga vuxnas erfarenheter av sin tonårstid i frikyrkan.

I sex frikyrkoförsamlingar samlades i den här så kallade aktionsforskningsstudien elva fokusgrupper, där deltagarna runt år 2010 var aktiva inom ungdomsarbetet i de tre samfunden. Ungefär hälften av grupperna var personer som fortfarande är aktiva inom frikyrkan, och hälften var sådana som har lämnat kyrkan.

Många glider ifrån

Statistik från de sex församlingarna visar att en stor del av tonåringarna har försvunnit i två steg. Av de från början totalt 330 deltagarna i ungdomsverksamheten gick 195 personer (runt 60 procent) vidare och blev medlemmar i församlingarna. Av dessa är det i nästa steg sedan 118 personer som i dagsläget fortfarande är aktiva i en församling (även här runt 60 procent).

Det innebär på samma gång att det i de två stegen har försvunnit 212 personer från de ursprungliga tonåringarna, eller att två av tre i kompisgänget i ungdomsverksamheten har lämnat. Resultatet säger inte allt om helheten i frikyrkorna, men visar en tydlig tendens.

– Det är naturligtvis en stor sorg att se att så många inte är kvar i engagemang och tillhörighet, säger Jakob Svensson, lärare vid Akademi för ledarskap och teologi (ALT), pastor inom Svenska alliansmissionen, och en av rapportförfattarna.

Glada för tonårsgemenskapen

De allra flesta av de intervjuade – både bland dem som stannat kvar i församlingarna och bland dem som har lämnat – ser samtidigt tillbaka på sin tonårstid i kyrkan med tacksamhet och glädje, och med ett visst skimmer över perioden, uppger forskarna. Det framkommer också att den sociala gemenskapens betydelse har varit högst avgörande för de unga i kompisgänget.

– Vad man gjorde på tonårskvällarna, och gemenskapen de delade – den sociala dimensionen – uppger de ha varit viktigare än undervisningen och de kognitiva [kunskapsmässiga] delarna om trons innehåll, konstaterar Jakob Svensson.

Den sociala gemenskapen är alltså en faktor som i hög grad burit den kristna tron bland de unga.

När det gäller trons kunskaps- och idémässiga innehåll verkar de som stannat kvar i församlingen ha haft lättare att hitta ett moget förhållningssätt, medan livsstilsfrågor i koppling till tron å andra sidan varit viktigare för dem som lämnat, konstaterar författarna till undersökningen.

Frågor om rimligheten i tron

Utifrån rapporten beskriver man hur en omförhandling av tron sker pågående när unga vuxna möter det omgivande samhället, oberoende av om de stannar eller lämnar. När någon flyttar och får en ny bekantskapskrets, eller träffar en partner som inte tror, är exempel på tillfällen då rimligheten i den egna tron omförhandlas på insidan av personen.

Jakob Svensson menar att frikyrkorna över lag är duktiga på att fånga in unga under tonårstiden fram till 16-17-årsåldern. Men säger att det sedan ofta saknas sammanhang uppåt, där tron går att bearbeta.

– Det behöver också finnas en yta där det går att reflektera över tron – fokusgrupper eller processgrupper där unga vuxna kan uttrycka vad de för tillfället går igenom i livet, och krisa lite. En plats att dekonstruera tron och rekonstruera den. Om unga och unga vuxna inte får ge uttryck för den troskamp eller kris de har så glider de lätt bort eller anknyter till andra sammanhang i stället.

Tillfälligheter kan avgöra

Ofta är det mer eller mindre tillfälligheter som påverkar om någon lämnar församlingslivet eller inte, säger Jakob Svensson utifrån rapporten. Det sker en glidning i väg från sammanhanget. Kanske i samband med att kompisarna i tonårsgänget blir vuxna och flyttar iväg – och den som blir själv kvar lätt kan tappa kontakten med församlingen.

– Plötsligt blev det bara så. Som pastor är detta naturligtvis ledsamt att höra. Det finns ett glapp här någonstans.

Att lyssna på de unga vuxna som har lämnat frikyrkan, menar Jakob Svensson är angeläget, för att framöver kunna forma teologin och församlingsmiljön på ett bättre sätt utifrån det.

Om det största av de tre frikyrkosamfunden, pingströrelsen, hade kunnat behålla alla som vuxit upp i rörelsen, eller deltagit barn- och ungdomsverksamheten, så skulle pingströrelsen i dag ha haft omkring en miljon medlemmar i stället för cirka 85 000, skrivs det i förordet till rapporten “Kristen tro på glid?”.

– Vi kan inte vara nöjda med att så många lämnar, säger Jakob Svensson.

---

Fakta: Kristen tro på glid?

• En rapport om tron hos unga vuxna i svensk frikyrklighet.
• Fem studier gjorda av Akademi för ledarskap och teologi, ALT, samt Institutet för pentekostala studier, IPS.
• Utförd inom och ihop med Evangeliska frikyrkan, pingströrelsen och Svenska alliansmissionen.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.