Carola på plats i Ukraina för att hjälpa flyktingar

En höggravid mamma med två barn har redan flyttat in hos Carola, samtidigt som hon själv befinner sig nere vid den ukrainska gränsen och möter flyktingar som flyr undan kriget.

Carola Häggkvist låter märkbart rörd då hon på telefon berättar om mötet med ukrainska flyktingarna hon har mött. När Dagen når henne befinner hon sig i Polen, ungefär tio minuter från den ukrainska gränsen.

Carola berättar att hon tagit sig in i Ukraina och själv fått se den ström av flyktingar som försöker lämna landet. Hon kommer med soppa och kramar och all den hjälp som hon kan erbjuda, vilket sker i samarbete med den nystartade hjälporganisationen Operation Aid.

Känd och okänd

Hon har flera hjärtskärande berättelser på lager, bland annat en äldre frysande pappa som drog sin vuxna dotter i rullstol, bort från det brutala kriget de flyr ifrån. Förutom att hjälpa dem en bit längs vägen uppmanade hon dem att inte tappa hoppet när de även bad tillsammans.

Bland flyktingarna är Carola okänd, men flera av volontärerna känner igen henne.

– Det finns en del som ville ta en selfie, det känns lite awkward, säger Carola, som ofta spetsar sitt språk med att lägga in ett engelskt ord här och där.

Mellanlandade

Anledningen till att hon befinner sig mitt i en flyktingkris handlar om att hon mellanlandade i den polska huvudstaden Warszawa på väg hem från Jerusalem, där hon spelat in några filmer inför påsken.

– Jag hade tidigare blivit uppvaktad av en hjälporganisation som ville att jag skulle åka till Moldavien, men det hade skjutits upp.

Så när hon väl befann sig i Polen, inte långtifrån kriget, tog hon beslutet att åka vidare mot den ukrainska gränsen.

– Det är många härliga kyrkfolk här nu, säger Carola om det hjälparbete som pågår.

– Men jag ser inga stora organisationer. Det är helt anmärkningsvärt.

Carola berättar om människor som köar i timmar och i vissa fall dygn i kylan, hon berättar om folk som svimmar och att det till och med finns de som dött. Polen har en gränskontroll, men en frustrerad Carola konstaterar att det tar alltför lång tid att hantera alla som kommer.

Tog emot familj

Det finns flera hjärtskärande berättelser och det märks att Carola är tagen av det hon sett, men det finns en flyktingfamiljs öde som tagit tag i henne lite extra.

– Jag träffade en höggravid kvinna med två barn, berättar Carola.

De var i dåligt skick efter flykten till Polen och bland hjälparbetarna lyftes de fram som ett akut ärende. De frågade därför om de som var på plats kände någon som kunde ta emot den här familjen.

– Jag svarade att hon kan väl komma hem till mig, mitt hus står öppet, säger Carola.

– Så nu är de hemflugna och befinner sig hemma hos mig.

Hon skickar senare även över en bild på mamma Liljana där hon sitter med ett av barnen i knät i en av Carolas fåtöljer.

Blir väl mottagna

Carola berättar att hon fick tid att träffa minstingen och lekte lite med fyraåringen innan de åkte vidare till Sverige. Själv har hon alltså inte kunnat vara hemma och ta emot dem, men med hjälp av vänner har hon ordnat ett mottagande, samt även förhandlat med familjemedlemmar om var de får bo.

– Jag frågade (min son) Amadeus om det var okej att använda hans rum, jag har lärt mig lite sedan flyktingströmmen från 2015, säger Carola med glimten i ögat då hon gläntar lite på hur hon hanterar privatlivet mitt i sitt flyktingengagemang.

För även vid tidigare kriser har Carola öppnat upp sitt hem för flyktingar, den gången var det dottern Zoes rum som användes, men utan förvarning.

“En ära”

Den gravida mamman och hennes två barn ska få stanna hos Carola under en kortare tid, där hon också ska se till att de får hjälp på olika sätt, både för att hantera graviditeten och det trauma som familjen gått igenom.

– Det är en ära att få ta emot flyktingar, säger Carola.

Hon uppmanar fler att öppna sitt hem för dem som flyr, samt att även på andra sätt engagera sig för de nödställda.

– Många kyrkor engagerar sig, så se vad din närmaste kyrka i staden gör, säger hon.

– Men vi ska samtidigt inte bara tro att kyrkan ska lösa allt.

Hon menar att vid en flyktingkris går det inte att enbart lita på att frivilliga engagerar sig av ren empati, utan hjälparbetet måste ske på ett bättre sätt. Sedan återupprepar hon sin kritik mot de mer etablerade organisationerna, som hon menar måste hållas ansvarig eftersom de fått så mycket pengar.

Bär varandras bördor

I slutet av intervjun håller Carola ett kort anförande om vikten av att hjälpa de ukrainare som nu flyr undan kriget.

– Det är inte meningen att någon ska lida. Vi ska gråta med varandra, vi ska skratta med varandra och vi ska bära varandras bördor, säger hon.

Själv är hon kvar någon dag extra för att engagera sig på plats vid den polsk-ukrainska gränsen innan hon åker hem för att återigen få träffa den flyktingfamilj som flyttat in hemma hos henne.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.