”Dagersättningen är så låg att många söker sig till kyrkorna”

När Sveriges kristna råd samlade civilsamhället för att prata migration och integration var det särskilt en fråga som dök upp – akut hjälp till flyktingar när priser på mat och andra levnadskostnader stiger.

– Dagersättningen är så låg att många söker sig till kyrkorna, säger Svenska kyrkans policyrådgivare Anna Karlgren.

I Smyrnakyrkan i Göteborg träffades i veckan representanter från kyrkor och andra delar av civilsamhället till Sveriges kristna råds årliga nätverksdagar för migration och integration.

I år låg mycket fokus på de egna sammanhangen – kyrkorna och flyktingmottagandet.

– Vi försöker följa upp vad som har hänt där sedan 2015, om vi har rört oss från gästfrihet till gemenskap, säger Anna Karlgren, som är Svenska kyrkans policyrådgivare med fokus på migrationsfrågor och representant för Sveriges kristna råds migrationsarbetsgrupp.

Då kom det en stor flyktingvåg till Sverige och många församlingar fick anstränga sig till det yttersta för att hjälpa. Nu står landets kyrkor inför nya utmaningar, med fler flyktingar från Ukraina som kommit till Sverige under det senaste året.

– Det är många som funderar på hur vi ska agera, särskilt när det kommer en ny riktning i migrationspolitiken efter det senaste valet.

Ändliga diakonikassor

Anna Karlgren säger att det är en specifik som särskilt oroar församlingarna: dagersättningen för flyktingar.

– Man har så lite att leva på, dagersättningen är så låg att många söker sig till kyrkorna. De höjda matpriserna drabbar den gruppen extra hårt, säger hon.

En flykting som bor på ett boende där mat inte ingår kan maximalt få 71 kronor per person om dagen.

Alla församlingar har inte heller möjlighet att hjälpa så mycket som de hade velat. Att kyrkorna har fått ett ekonomiskt tillskott av staten under pandemin har visserligen varit viktigt, säger Anna Karlgren.

– Men det är klart att det finns en gräns, särskilt i församlingar med diakonikassor – de är ändliga, säger hon.

– Många församlingar skulle nog hellre arbeta mer med “empowerment” och hjälpa människor vidare snarare än att bara lösa akuta situationer.

Barn på gatan

En av panelisterna på konferensen var Matilda Brinck-Larsen, som talade om vad som har hänt i arbetet med flyktingar sedan krisen 2015. Då var hon kommunal tjänsteman i Göteborg och arbetade som chef med mottagandet av ensamkommande. Men efter en politisk riktningsförändring ansåg hon inte längre att kommunen kunde erbjuda ungdomarna den trygghet som de behövde.

– Ungdomarna rycktes upp ur sina sociala sammanhang i och med att man frångick att de fick bo kvar efter det att det fyllt eller blivit åldersuppskrivna till 18 år. De hamnade i stället i en gatubarnsproblematik och exploaterades för den organiserade brottsligheten, missbruk eller prostitution. Jag kunde inte försvara det utan valde att säga upp mig som en protest mot kommunens förändrade förhållningssätt till målgruppen.

“Gäller inte tidigare flyktingar”

Hon startade därför upp en frivilligorganisation – Agape. Den är politiskt och religiöst obunden, men har satt press på kyrkorna – Matilda Brinck-Larsen är själv uppvuxen inom Missionsförbundet (numera Equmeniakyrkan). Tanken var initialt att erbjuda ungdomar någonstans att vara efter skoldagen, så att de inte behöver hänga i köpcentrum. De fick komma till en plats för att duscha, få hjälp med läxläsning, och struktur att hantera sin hemlöshet, i väntan på ett boende. Det löstes via frivilliga familjer och kollektiv i kyrkans lokaler.

– Ungefär 1 200 ungdomar har bott i vår regi. I dag har vi runt 200 ungdomar i omlopp, många av dem bor i olika kollektiv, säger hon.

Matilda Brinck-Larsen tycker att det är positivt att det finns en bättre beredskap för flyktingarna från Ukraina, men pekar på skillnaderna jämfört med 2015.

– Det finns ett organiserat mottagande den här gången. Kommunen, frivilligsektorn och staten har fått uppdrag. Men det gäller inte för dem som kom för sju år sedan, säger hon.