Nyheter
Dansk migrationspolitik gav fler brott och färre jobb
“Går tyvärr på tvärs med mycket av det som vi tror är bra för de allra mest utsatta, och för integrationen i Sverige” säger svenska pingstpastorn Christian Mölk.
Satsningen på minskade bidrag till asylsökande i Danmark gav färre asylsökande, medan brottsligheten ökade, visar studier. Det danska fokuset på att få ut invandrare i jobb så snart som möjligt har dessutom gett sämre resultat för sysselsättningen än i Sverige och Norge.
Minskade bidrag till nyanlända som inte arbetar, och möjligheten att återkalla uppehållstillstånd när “de ursprungliga skälen för asyl inte längre föreligger”.
Det är två förslag till åtgärder som finns med i Tidöavtalet, som reglerar den Moderatledda regeringens samarbete med Sverigedemokraterna.
I Danmark har detta redan genomförts.
Här kan myndigheterna upphäva eller avstå från att förnya uppehållstillståndet för vissa flyktingar, även om de har arbete och inte har begått brott. Dessutom halverade man redan 2002 bidragen till människor som fick uppehållstillstånd.
Fattigdomen ökade
Men en senare åtgärden hade också en baksida, rapporterar Sveriges radio.
För samtidigt som det kom färre flyktingar när Danmark halverade bidragen, ökade fattigdomen och stölderna i den här gruppen, visar studier.
Dessutom hade de minskade bidragen en negativ påverkan på integrationen.
– Familjerna blev fattigare och lade sin tid på att få ekonomin att gå ihop. De åkte runt till olika affärer för att för att hitta den billigaste maten valde bort integrationsskapande aktiviteter både för sig själva och barnen, eftersom de inte hade råd, säger Mette Blauenfeldt, sektionschef på Danska Flyktinghjälpen, DRC, till Sveriges radio.
Kriminaliteten i gruppen ökade också, liksom risken för våldsbrott och gängrelaterad kriminalitet.
Inte fler som kom i arbete
Den danska modellen leder heller inte nödvändigtvis till att fler invandrare kommer i arbete. Det visar en rapport från Nordens välfärdscenter, en institution som är underställd Nordiska ministerrådet, som granskat sysselsättningsgraden bland flyktingar från år 2015 och framåt.
Enligt rapporten förefaller det gå bättre för flyktingar i länder som har ett långsiktigt fokus på att få människor i arbete, så som i Sverige och Norge, än i Danmark, “där målet om snabbt arbete och självförsörjning genomsyrar Integrationslagen”.
“Danmark har inte fler andel personer i arbete under de första åren [efter ankomsten till Danmark]: Danmark uppvisar också en lägre andel personer i arbete långsiktigt. Vår analys antyder alltså att ett fokus på att få människor i arbete snabbt vare sig tjänar kortsiktiga eller långsiktiga mål för integration på arbetsmarknaden”, skriver rapportförfattarna.
Kritisk mot förslagen
En person som inte tror att förslagen i Tidöavtalet kommer att förbättra integrationen är pastor Christian Mölk, som sitter med i nätverket Pingst integration.
– Tidöavtalet går tyvärr på tvärs med mycket av det som vi tror är bra för de allra mest utsatta och för integrationen i Sverige, säger han till Dagen, och pekar bland annat på förslagen om att minska antalet kvotflyktingar och att sänka biståndet.

– En sådan politik motverkar sitt eget syfte eftersom den kommer att påfresta utvecklingsländerna ännu mer, något som riskerar leda till mer konflikter och fattigdom vilket i sin tur leder till ännu fler flyktingar.
Om integrationen ska förbättras, menar han, ska Sverige satsa på permanenta uppehållstillstånd och göra det lättare, inte svårare, för flyktingar att få hit sina familjer.
Kristna konvertiter
Christian Mölk är försiktigt positiv till Tidöavtalets skrivningar om att “stärka kvalitet, enhetlighet och rättssäkerhet” vid bedömningen av ärenden gällande bland annat konvertiter och HBTQ-personer.
Däremot varnar han för att konvertiter som nekats uppehållstillstånd utifrån sin nya tro skulle kunna hamna i kläm om regeringen inför förslaget om anmälningsplikt när det gäller personer som befinner sig illegalt i landet.
– Dessa människor är, på grund av svenska myndigheters katastrofala beslut, utsatta från alla möjliga håll och har ingenstans att ta vägen. Att göra livet ännu svårare för dessa är en orättfärdig väg att gå, säger han.