Nyheter
De firade gudstjänst framför den nedbrunna kyrkans ruiner
“Det var ett värdigt sätt att komma samman och sörja”, säger Emilia Lindstrand
Sjösås nya kyrka brann ner till grunden, vilket har påverkat en hel bygd. I onsdags hölls en gudstjänst framför kyrkans ruiner.
– Det var väldigt speciellt, som att ha den nedbrunna kyrkan som altartavla, säger Emilia Lindstrand, kommunikatör på Växjös stiftskansli.
Det var en ovanlig gudstjänst som hölls ute i det fria nu i onsdags. Stolar hade ställts upp ett stenkast från Sjösås nya kyrka, strax utanför Växjö, efter att den brunnit ned till grunden. Med på gudstjänsten fanns ett kors, en ljusstake och andra inventarier som man lyckats rädda undan eldslågorna.
Hur var det att fira gudstjänst vid en nedbränd kyrka?
– Det kändes viktigt, det var ett värdigt sätt att komma samman och sörja, säger Emilia Lindstrand, kommunikatör på stiftskansliet i Växjö.
Hon berättar att ett hundratal personer var på plats. Själv har hon starka minnen från kyrkan som nu inte längre finns kvar och berättar att hon blev djupt berörd under denna ovanliga gudstjänst där hon beskriver det som att kyrkoruinen blev som en altartavla.
Uppvuxen i kyrkan
– Min pappa jobbade i kyrkan som präst i många år, jag har sjungit i kör, firat påsk, jul och varit med i konfirmationer, berättar hon.
– Jag hade inte räknat med att jag skulle bli så berörd av den här gudstjänsten. Det kändes i hjärtat.
Blir det fler utomhusgudstjänster efter det här?
– Det kan jag inte svara på. Däremot pratade folk redan efteråt om vad som skulle komma. Domprosten var noga med att säga att vi överger inte den här platsen, även om behoven var annorlunda när kyrkan byggdes.
Emilia Lindstrand berättar att när kyrkan byggdes på 1800-talet bodde det omkring 1 200 personer i byn Viås där kyrkan ligger, nu är det cirka 25 personer.
– Det är lite skillnad, konstaterar hon.
Många minnen
Omkring en gång i månaden brukade kyrkan användas för gudstjänst, men även vid de stora kristna högtiderna slogs portarna upp. Nu när kyrkan förvandlats till en ruin slöt människorna i trakten upp, även biskop Fredrik Modéus och flera andra kollegor från stiftet fanns med i utomhusgudstjänsten.
Emilia Lindstrand säger till en början att det stundtals kändes som att vara på en begravning. Men snart ändrar hon sig och använder ordet minnesstund för att snabbt dela med sig av ett av många minnen.
– Det var en gudstjänst där det råkade flyga in en duva under processionen. Min pappa tog då ett djupt andetag och sa att det var precis som vid Jesus dop.
Duvan flög runt några varv i kyrkan innan den hittade ut.
Jacob Zetterman är reporter på Dagen.
