De längtar efter frihet för sin befolkning

För 100 år sedan öppnade Örebromissionen sin första missionsstation i nuvarande Centralafrikanska republiken. Det lade grunden till den kyrka som Symphorien Bouassi leder och som i dag har över 83 000 medlemmar.

TORP. I höst kommer 100-årsjubileet att firas i kyrkorna i landet, men som en del av jubileet har Symphorien Bouassi och hustrun Marie-Josée befunnit sig i Sverige under de senaste två veckorna. Här har de besökt EFK-församlingar och Kumlaanstalten, tittat på second hand-verksamhet och även haft möten och samtal med Evangeliska frikyrkan centralt.

– Vi har delat erfarenheter och det har varit berikande för mig, säger ledaren för Eglise Evangelique Baptiste (Evangeliska baptistkyrkan).

På vilket sätt märks det att ÖM/EFK:s mission har funnits i Centralafrikanska republiken i 100 år?

– Vårt samfund heter sedan drygt 60 år Evangeliska baptistkyrkan, men det finns fortfarande människor som säger Baptistmissionen, det visar lite det inflytande som missionen har haft. Och det finns många sätt som missionshistoriken tar sig uttryck, förstås på det kyrkliga området, men också på det sociala eller samhälleliga området.

Det var 1962 som Evangeliska baptistkyrkan (EEB) blev ett självständigt samfund. Fortfarande finns det dock starka band till EFK och Symphorien Bouassi uttrycker tacksamhet för det stöd som kommer från Sverige.

Få kvinnliga pastorer

Enbart under det senaste decenniet har EEB vuxit med över 10 000 medlemmar och i dag finns det 266 lokala församlingar med sammanlagt över 83 000 medlemmar.

– Vi har en ungdomsrörelse som består av fler än 130 000 barn och ungdomar och mer än 70 procent av medlemmarna i kyrkan är kvinnor – det betyder att det är ungdomar och kvinnor som bär upp kyrkans liv. Vi ser inte ungdomar som framtidens kyrka utan som dagens kyrka och de bär ansvar i arbetet redan nu, säger Symphorien Bouassi.

En sak som bekymrar honom är dock att kvinnorna är underrepresenterade i EEB:s beslutade organ och att enbart sex av samfundets pastorer är kvinnor. Han berättar samtidigt att tre kvinnor just nu går på kyrkans pastorsutbildning och han tillägger att EEB trots allt sticker ut från mängden eftersom inget annat samfund i Centralafrikanska republiken accepterar kvinnliga pastorer.

– Det här är en positiv sak som vi uppfattar som ett arv från den svenska missionen, andra samfund som inte accepterar kvinnliga pastorer har sitt ursprung i amerikanska missioner.

Kyrkan en brandkår

Temat för Torpkonferensen i år är ”Det finns frihet”. Symphorien Bouassi var huvudtalare på ett av kvällsmötena och han talade då utifrån rubriken ”Frihet för de fångna”.

Vad är frihet för dig?

– Frihet är något väldigt viktigt i det sammanhang som vi lever i. Där vi bor finns det förtryck av olika slag och många väntar på någon sorts befrielse, det kan relatera till olika aspekter av det mänskliga livet.

I likhet med många andra länder i Afrika är staten i Centralafrikanska republiken svag. Resultatet blir att kyrkorna behöver spelar en viktig social roll. I fallet med Evangeliska baptistkyrkan har samfundet skapat en fristående organisation – med EEB som huvudman – som utför mycket av det praktiska arbetet.

Symphorien Bouassi nämner bland annat skolverksamhet och sjukvård i olika former samt program som utgår från sparandegrupper där mikrokreditlån är en aspekt. Han beskriver kyrkan som en sorts brandkår.

– Vi får rycka ut när det börjar brinna. Om inte kyrkan gör någonting vid såna här bränder så blir det oftast inget gjort. Men vi kan inte sitta med armarna i kors inför det vi ser.

Blev inspirerad under tidigare Sverigebesök

Det här är andra gången Symphorien Bouassi besöker Sverige. Första gången, hösten 2019, medverkade han på EFK:s missionskonferenser. Samtidigt gjorde han också studiebesök i flera EFK-församlingar. Han beskriver det som en givande resa och nämner specifikt en samling i Immanuelskyrkan i Örebro för personer med funktionsvariationer.

– Jag åkte tillbaka till Centralafrikanska republiken med många tankar, hur skulle vi kunna engagera oss i en sådan diakoni för den gruppen av människor?

Tankarna mynnade ut i återkommande samlingar i den lokala kyrka där Symphorien Bouassi finns. Bön och lovsång varvas med sketcher och skratt. Dessutom berättar Symphorien Bouassi att han brukar dela något som han har på hjärtat.

I dag lockar samlingarna, som äger rum en gång i månaden, fler än 150 personer och enligt Symphorien Bouassi har han återkommande fått höra att de är uppskattade. Han berättar om en kvinna som även frågade om samlingarna skulle kunna vara oftare eftersom hon hade märkt en stor skillnad i hennes barns välmående efteråt.

– Jag är därför glad att jag fick uppleva det här när jag var i Sverige förra gången och kunde ta med mig inspiration för att göra något liknande.

Drömmer om kvinnlig samfundsledare

Symphorien Bouassi utsågs till ledare för Evangeliska baptistkyrkan 2018. Förra året omvaldes han, men när mandatperioden går ut om tre år är det dags att lämna vidare.

Vilken kyrka vill du lämna över då?

– Jag vill lämna vidare en kyrka som har utvecklat jämlikheten mellan män och kvinnor ännu mer. Som jag sa tidigare är jag bekymrad över att kvinnorna, som gör så mycket av jobbet, inte är med och fattar beslut i större utsträckning. Den verkliga drömmen vore därför att vi skulle få en kvinnlig samfundsledare någon gång framtiden.

– Men jag vill också se en kyrka som arbetar ännu starkare gentemot samhället i stort, till exempel mot korruptionen. Jag vill se en kyrka som bekämpar sociala orättvisor och som har medlidande och en sådan kärlek till människor att man ser allas lika värde. Det är min dröm och den kommer verkligen från mitt hjärta.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.