Nyheter
”Det går inte att arbeta och sörja parallellt som biskop”

Biskopen i Härnösand, Eva Nordung-Byström, berättar i en öppenhjärtig intervju i Kyrkans tidning om vad hon lärt sig om sorg efter makens död för ett år sedan.
– Att predika kyrkans tro och hopp utan att själv ha haft behov av det klingar tomt.
Eva Nordung-Byström har varit biskop i Härnösands stift sedan 2014. Under 2020–2021 stormade det omkring henne, då stiftsstyrelsen försökte avsätta henne. Detta stoppades av Överklagandenämnden, och hon kunde återgå till sitt arbete.
Sa nej till behandling
Även på ett privat plan har de senaste åren inneburit påfrestningar. I intervjun med Kyrkans tidning berättar hon om att hennes man Nisse blev diagnostiserad med prostatacancer för fyra år sedan. Han valde att säga nej till cancerbehandling.
– Han kände att han hade levt ett fullvärdigt liv. Vi hade via vänner och bekanta sett hur behandling kan fresta på och han tyckte att det var bättre att få några år till då han var någorlunda frisk, berättar hon i intervjun.
Så kom senare den dagen när hon hittade honom avliden i deras gemensamma hem. Eftersom deras stuga ligger avsides, fick hon några timmar tillsammans med honom innan kroppen hämtades.
– Det var så lugnt och fridfullt att sitta där och se hur han fått dö på det sätt han önskade. Det betydde mycket för min sorgeprocess, säger hon.
Stängde en månad
Direkt efter dödsfallet sa hon till sina medarbetare att hon skulle stänga om sig en månad.
– För att kunna fortsätta arbeta och vara i offentligheten förstod jag att jag måste ta tag i min sorg omedelbart. Rollen som biskop handlar i hög grad om att finnas till för andra, det går inte att arbeta och sörja parallellt, säger hon.
Väntanssorg
Hon säger även att naturen blivit en viktig kraftkälla i sorgearbetet, och resonerar kring begreppet ”väntanssorg”, alltså den typ av sorg som infinner sig i förväg, när man förstår vad som kommer hända.
– Jag tror att det är ett skäl till att jag orkat, säger hon i intervjun.