”Det räcker inte att bara be för Iran - vi måste agera”

Protesterna i Iran, som av många numera benämns som en revolution, påverkar även iranier i Sverige. Elnaz Moradi, bibelskolelärare, berättar vad svensk-iranier går igenom just nu och vilka konkreta handlingar kristna kan göra för att hjälpa.

MALMÖ. Antalet dödsoffer i händerna på polisen och moralpolisen stiger. Den 15 oktober brann det i ökända Evinfängelset, där många politiska fångar sitter. Bland dem finns kristna konvertiter. Enligt en iransk människorättsorganisation baserad i Oslo är det drygt 200 som har dödats under protestvågen, varav mer än 20 är barn under 18 år. Ett offer som uppmärksammades var den 16-åriga flickan Nika Shahkarami, som misshandlades till döds av Basij – en av regimens paramilitära grupper som ofta klär sig som civila – efter en protest till följd av mordet på Jina Amini. Nikas familj och släkt hade under en lång tid frågat myndigheterna om vad som hände med henne, men nekades åtkomst till information och till hennes kropp.

”Bön räcker inte”

Händelserna i Iran påverkar även de iranier som finns i Sverige, inte minst de kristna. När svensk-iranska bibelskoleläraren Elnaz Moradi möter Dagen är det en kort tid efter nyheten om 16-åriga Nikas död. Hon understryker vikten om att förändring i Iran främst sker genom handlingar, och tipsar om att man kan dela information på sociala medier, skriva till politiker och ha samtal kring händelserna.

– Ofta när jag pratar med andra troende om Iran så säger de att de kommer be. Och det är viktigt, för det omöjliga blir möjligt när man ber i Jesu namn. Men bön räcker inte. Vi måste prata om det. Vi måste agera, säger Elnaz Moradi och betonar att rätt information måste spridas.

Det har cirkulerats inlägg om att främsta orsaken till protesterna handlar om dålig ekonomi och religion, när det egentligen är en kamp för frihet, demokrati och att avskaffa den diktatoriska islamiska republiken, menar hon.

”Hur mår du?” är en svår fråga

Elnaz Moradi var tidigare muslim men blev kristen när hon flyttade till Sverige för åtta år sen. Hon har nu läst till pastor på Akademi för ledarskap och teologi (ALT) och startat en ettårig bibelskola på farsi via Hyllie Parks Folkhögskola i Malmö. Hon berättar om hur hon och andra svensk-iranier mår under de pågående protesterna, som av många anses ha övergått till en revolution.

– Många i våra svenska församlingar är från Iran och Afghanistan. Det är viktigt att lyssna på dem. Bekräfta att det är svårt. Vi har problem att fokusera på jobb eller plugg just nu. När vi får frågan om hur vi mår, så är det en jobbig fråga att svara på.

– ”Vad synd, jag är ledsen. Jag ber för dig” eller ”jag förstår” är det många som säger. Det är jobbigt när någon som inte har en liknande bakgrund säger så, för de kan ju inte förstå. Om du påstår att du förstår, så gör nånting då.

Hoppet kvarstår

Elnaz Moradi berättar att hon går igenom dagar där hon känner missmod och hopplöshet kring situationen i Iran, och att just i dag är en sådan dag. Hon är här, men inte närvarande och känner att en bit av henne dör när en kvinna blir skjuten. Hon hade precis fått höra att ännu en ung flicka hade dödats igen och protesterna väcker hemska minnen av sådant hon själv varit med om.

Hon påpekar att även om det är viktigt att iranier lär känna Jesus, som hon fick göra, så är inte varje samtal ett tillfälle att evangelisera. Det kan i stället vara ett tillfälle att lyssna.

– En vän i Iran, som slutade kontakta mig efter att jag blev kristen, skickade ett röstmeddelande: “Gud finns inte. Berätta – var är han nu mitt i allt detta, under protesterna och våldsamheterna?” Jag svarade “Du har rätt. Det är jättesvårt”. Jag sa inte emot det eller försvarade, för den personen behövde tröstas. Den behövde höras. Och jag behövde lyssna, säger Elnaz Moradi.

Men hennes tro på Jesus gör att hoppet aldrig försvinner helt, hur lite som än kvarstår. Det är det som är skillnaden med en som tror på Jesus och en som inte gör det – att vara ljus när alla andra ser mörker, och förmedla hopp när andra ser hopplöshet. Därför kan den som är troende göra en konkret handling för att sprida hopp, menar hon.

– Kanske är det någon som läser den här tidningen som kommer vara den som gör skillnad. Någon som kanske skickar ett brev till en politiker, eller är politiker själv. Någon som har inflytande eller är i en maktposition där den kan använda sin röst, säger Moradi och poängterar att iranier i Sverige har gång på gång krävt att iranska ambassaden ska stängas och ifrågasatt varför Sverige har en relation till vad de kallar för en “terroriststat”.