Nyheter
Dödshjälpsmaskin godkänd - ger ”lycklig död” enligt tillverkarna
Dödshjälpsförespråkaren Philip Nitschkes 3D-printade uppfinning kan byggas överallt i världen
Dödshjälpsmaskinen “Sarco” är en sluten låda, där minskat syre gör att patienten blir medvetslös inom en minut. Ett fridfullt sätt att dö, enligt tillverkarna.
– Här säljs dödshjälp som en idyllisk och enkel “gör-det-själv”- lösning. En total ignorans för livets helighet, kommenterar Benedicta Lindberg på katolska organisationen Respekt, till Dagen.
I Sverige och i många andra europeiska länder är dödshjälp inte tillåtet, och ämnet är kontroversiellt. Men det hindrar inte att det utvecklas ny teknik inom området, konstaterar tekniktidningen IFL Science. I Schweiz, där dödshjälp är tillåtet, finns tre kliniker som utför eutanasi (dödshjälp): Dignitas, Exit och Lifecircle.
Gör patienten medvetslös
Grundaren av Exit, Philip Nitschke, har utvecklat den 3D-printade dödshjälpsmaskinen Sarco. Nitschke är dödshjälpsförespråkare och bor själv i Nederländerna, där dödshjälp är tillåtet, liksom i Schweiz. Nu har tillverkningen av Sarco blivit laglig och godkänd för tillverkning i Schweiz och Nitschke hoppas att den ska finnas tillgänglig på Exits kliniker nästa år.
Sarco är en sluten låda, där syret successivt minskas samtidigt som kvävet ökar, vilket gör att patienten blir medvetslös inom en minut. Företaget som tillverkar lådan menar att det är ett smärtfritt och fridfullt sätt att dö, och ett alternativ till den metod som används vid Exits kliniker i dag då man ger patienter en cocktail av gifter.
“Vill ge lycklig död”
“Sarco vill ge en lycklig hypnotisk död. Hypoxi betyder låg syrehalt. Ungefär samma sak som händer när trycket i ett plan minskar. Att befinna sig i en sådan miljö kan kännas berusande. Fråga dykare!” skriver Exit på sin hemsida.
Sarco är samtidigt också en kista, som kan användas vid begravning. Nitschke påpekar att lådan kan användas var som helst: utomhus eller inne på en klinik. Att exportera Sarco är svårt, eftersom dödshjälp inte är tillåtet i många länder. Samtidigt går lådan lätt att tillverka så fort tillstånd ges, eftersom det bara är själva 3D-tekniken som behöver exporteras.
I Sverige är motståndet mot dödshjälp stort bland många läkare och även bland politiker, liksom bland kristna organisationer.
Katolska organisationen “Respekt” tillhör de kritiska rösterna.
– Det här kommer inte att bidra till nollvisionen för självmord och visar en total ignorans för livets helighet – samtidigt som man planerar att göra profit på en döende persons nöd, kommenterar Benedicta Lindberg på Respekt godkännandet av Sarco.
Och i går skrev 34 kristna ledare i ett upprop på Debatt i Dagen att kristna ledare bör stå upp för livet.
De konstaterar att dödshjälp marknadsförs som friheten att bestämma över sin egen död, men självbestämmandet är “en myt”, menar de. I stället, betonar ledarna, behöver patienter “få luta sig mot en vårdapparat som bygger på den hippokratiska eden att ‘aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta.’ ”
Få svenskar får dödshjälp
Svenskar som vill få dödshjälp kan i dag bland annat söka sig till Schweiz. Exit är en klinik bara för schweizare, medan Dignitas och Lifecircle tar emot utlänningar. Siffror visar att det dock är mycket få svenskar som reser till Schweiz för att få dödshjälp: i snitt 0,7 patienter per år fram till 2019 (Läkartidningen 2020). Dock fanns en topp år 2018 på 7 patienter.
För att bli godkänd dödshjälpspatient krävs bland annat ett intyg från en svensk läkare. Här önskar många läkare ett tydligare regelverk, då frågan om intygen är känslig. “Intyg för assisterat döende i Schweiz väcker svåra frågor” lyder rubriken i Läkartidningen 2020. I artikeln uttrycks oro över en situation som innebär att läkare avkrävs intyg som de vet kommer att användas för att avsluta en patients liv.
Läkare har, menar artikelskribenterna, en skyldighet att på patientens begäran skriva ett intyg om dennes hälsotillstånd, “men att skriva ett sådant intyg skulle kunna komma i konflikt med läkarens skyldighet att ge god och sakkunnig vård”, konstaterar artikelförfattarna.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
