Krönikor
Dogge Doggelito: Jag har sagt ja till teologi
Det är så kul att jag springer till lektionerna.
Sommaren har varit fylld av både jobb och nöjen. När alla andra softar och tar det lugnt är det som mest hektiskt i min familj. Det är resor över hela Sverige till nöjesparker, kyrkor, bröllop och festivaler. Vi har skakat hand med många trevliga människor och dansat runt på många tillställningar. Nu ska det bli skönt att bara få vara hemma ett tag. Hösten kommer smygandes runt hörnet, och jag och min familj njuter så mycket vi kan av den sista sommarvärmen.
Något som jag har tänkt på hela sommaren är att jag ska börja plugga igen. Jag bestämde mig i våras att jag ville läsa teologi. Egentligen är mitt liv redan proppfullt, och jag visste inte riktigt om jag skulle få till det med jobb och familjeliv. Men jag bestämde mig för att chansa och hoppas att allt löser sig.
Nu är terminen igång och jag stormtrivs. Redan första dagen när jag tittade på mitt föreläsningsschema såg jag att det inte fanns en enda föreläsning som jag kunde tänka mig att skippa. Vi har börjat med kristendomens historia och Gamla testamentet. Det är så kul och inspirerande att jag bara springer till lektionerna. Till och med läxorna gillar jag. Jag bläddrar bland studielitteraturen och känner mig lycklig. Ni vet när man gör något för första gången och tänker ”varför har jag inte gjort det här tidigare?” Så är det med mig och teologin.
Om någon som inte känner mig skulle kolla på mitt hektiska schema skulle de nog dra slutsatsen att jag inte har riktigt alla hästar hemma. Det kommer alltid att finnas människor i ens närhet som fördomsfullt tittar på en och säger "det där kommer aldrig att gå".
Att väcka småbarn klockan sex, åka bilkö genom stan för att lämna på dagis, bilkö vidare till barnens skola, gå på föreläsningar och samtidigt hålla i egna föreläsningar, göra andra uppdrag som trillar in, sitta i bilkö tillbaka till dagis, bilkö hem, laga kvällsmat, jobba lite till, lägga barnen, jobba ännu mer och sedan avsluta dagen med näsan i kurslitteratur.
”Hur har du tänkt dig att klara av allt det där?” undrar alla nej-sägare.
Då skrattar jag, för är det något som triggar mig så är det just nejsägare. Själv säger jag så mycket ja som jag bara kan, för då blir livet roligare. Ett ja gör att nya dörrar öppnas, det har jag märkt, för jag blir ständigt inbjuden till nya och oväntade livsupplevelser. I höst har jag öppnat dörren för att lära känna Gud och fördjupa min tro.
Så nu ber jag er alla Dagens läsare att skicka massor av kärlek till mig så att jag klarar av det. Sen kör jag en termin i taget. Vad som än händer ... blott en dag i sänder.