Krönikor
Dogge Doggelito: Mormor var pansarvagnen
Dagen då hon flyttade till ’hemmet’ var väldigt sorglig för mig.
Jag är väldigt stolt över vår välfärd. Även om jag vet att det finns perioder då den luckras upp så vet jag att svensken allitd kommer att protestera då. Det i sin tur, leder till nya satsningar. Detta blir extra tydligt varje gång jag pratar med vänner och familj ute i världen och får höra om deras så kallade välfärd. Men det finns en konsekvens med vår välfärd som jag avskyr och det är hur vi i Sverige tar hand om den äldre generationen. Eller snarare inte tar hand om våra gamla. Kanske är ni några där ute som gör allt för era äldre släktingar, och ni behöver inte ta åt er.
Jag har verkligen svårt att ta in hur lite vi i Sverige umgås med den äldre generationen. Våra äldre är lågt prioriterade i våra liv och i samhället och de har inte någon röst. Åtminstone ingen stark röst. Någon gång kan man se en artikel om någon äldre kvinna eller herre som råkat illa ut i den svenska nya vinstdrivande vården. Men jag saknar ett resonemang kring hur vårt samhälle utvecklats från det att vi hade de äldre nära oss alltid, till att vi nu mer än gärna ger bort hela ansvaret till pappa staten. Detta gör vi trots att vi vet att det inte finns några garantier i en vinstdrivande vårdorganisation.
Kanske har du haft tur, så att din älskade gamla mamma eller pappa har hamnat hos en snäll vårdgivare. Men som sagt, några garantier finns inte. Även om jag vet att alla inte kan ha sina äldre hemma hos sig, så saknar jag den gamla goda tiden då vi var tvungna att ha dem hemma. Min mormor Gurli bodde tre trappor ovanför oss. Det var en stark kvinna från västkusten. Vi brukade kalla henne för pansarvagnen, för hon kunde bära alla matkassar för en stor familj på sex personer helt själv.
Den dagen då hon flyttade till ”hemmet” var väldigt sorglig för mig. Den visdom, kreativitet, humor och livserfarenhet som hon bar på gick vi miste om. Även om det i ett modernt samhälle är svårt att ta hand om våra äldre känns det någonstans som om priset är högt. Vi går miste om en hel generations visdom.
Jag skulle önska att vi alla tar oss i kragen och tar en ordentlig titt på äldrevården. Detta är inte det samma som att gnälla över politikerna eller vinstdrivande vårdföretag. Nej, jag menar att vi alla har ett ansvar att ta reda på vilket som är det bästa hemmet för just vår släkting. Sedan ska vi finnas där, nära och ställa krav på vården. Men framför allt skulle jag önska att vi alla tog oss tid och hälsade på. Det är fantastiskt att ha en äldre person som vi kan fråga om råd och visa kärlek för.