Drömmar slår in på årets Lappis

Kvällsmöten, bibelstudier, festival för barn och unga – under en fullspäckad vecka i lappländska Husbondliden är det mycket som händer. Flera tusen personer har passerat under veckan.

För Josefina Gniste, Lili-Ann Karppinen och Eleonore Gustafsson var det första gången att medverka på Norrlands största pingstkonferens.

HUSBONDLIDEN. “Är ni glada att ni är frälsta?” Frågan ställs till Lappisbesökarna av Lili-Ann Karppinen som predikar på ett av kvällsmötena i stora tältet. För att få igång församlingen lite mer ropar hon igen: “Kom igen nu, är ni glada att ni är frälsta?” Nu är gensvaret tydligare hos de församlade norrlänningarna.

– Jag har haft två drömmar som slår in just denna kväll, berättar Lili-Ann Karppinen, riksevangelist för Lp-verksamheten entusiastiskt.

– En av dem har varit att någon gång få predika på Lappis. Och det säger jag inte bara – det är sant! Den andra drömmen har varit att få predika efter att Josefina Gniste med team har lett lovsång. Båda drömmarna har slagit in här i kväll! Och jag fick till och med stå på scen tillsammans med teamet – Gud ger mer än du begär! sa hon innan hon fortsatte med att dela sitt starka vittnesbörd.

Stämningen var hög och gensvaret stort under det fortsatta kvällsmötet på tisdagen. Likaså när hundratals barn övertog stora tältet på onsdagseftermiddagen. I vanliga fall håller barnen till på sitt alldeles egna område, med flera olika tält för de olika åldersgrupperna, men denna gång fick stora mötestältet bli barnens arena.

– Vet ni vad en kedjebön är? Det är när vi bildar kedja genom att kroka arm och ber tillsammans, säger en av barnledarna på scenen och får alla barn att kroka arm i bänkarna. Efter en kort bön är det dags för drama. Familjen Lappisson är, av jublen och skratten att döma, välkända karaktärer för barnen på Lappis.

Hundratals volontärer varje dag

För att få ihop logistiken och alla praktikaliteter under denna fullspäckade konferensvecka i Norrlands inland behövs många volontärer. Hundratals paltar ska värmas, litervis med kaffe kokas, tekniken ska fungera, elen till alla husvagnar likaså. Jag frågar Elaine Åman, en riktig Lappisveteran och tidigare ansvarig för en mängd olika saker på konferensen, hur många volontärer hon tror hjälper till under dessa julidagar.

– Det är det knappt någon som vet, men nog är det många som behövs! Bara en sådan sak som att man tvättade och torkade 140 stycken trasmattor som ligger på marken i barntälten. Du förstår!

Det behövs omkring 200 volontärer dagligen under pågående konferens. De flesta kommer från de närmaste pingstförsamlingarna, men alla pingstförsamlingar i Norrland är med på olika sätt.

En person som varken bott eller talat på Lappis tidigare, men som i år håller två bibelstudium och ett seminarium är Eleonore Gustafsson, Dagenkrönikör och pastor på Nya slottet Bjärka-Säby i Linköping. Hon talade under onsdagen på temat bön och treenigheten.

– Det är ett eftersatt ämne har jag märkt, säger Eleonore Gustafsson och menar att det kan vara svårt ibland att veta vem man ska be till.

– Måste jag fördela mina böner rättvist mellan de tre personerna i treenigheten för att inte någon av dem ska bli avundsjuk?

Med stöd i Bibeln lyfter Eleonore fram tre olika typer av bön: Den tillbedjande, den begärande och den vänskapliga bönen. Alla tre behövs, men vi kan behöva öva oss lite extra i att be för världen och för andra, även de långt borta, menar Eleonore.

– Syndafallet har gjort det svårt för oss med bön – det finns något i oss som inte vill tillbedjan. Vi vill klara oss själva och kan ha svårt för att ta emot förbön. Vi får komma ihåg att när vi går igenom ökenperioder får vi bara luta oss mot den ständigt pågående bönen i treenigheten. Det är vilsamt och tröstande att komma ihåg, säger Eleonore Gustafsson i avslutningen av bibelstudiet i stora tältet.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.