Dubbla vigslar för brudpar

Efter en flera år lång debatt inom Evangeliska frikyrkan (EFK) tog samfundet år 2010 det ovanliga beslutet att avsäga sig vigselrätten. Detta eftersom man inte ville blanda samman statens och kyrkans uppgifter. Under 2012 har därför EFK:s pastorer inte längre haft rätt att genomföra juridiskt bindande vigslar.

EFK för inte statistik över ingångna äktenskap, och det går därför inte att se om beslutet haft någon påverkan på antalet vigslar. Församlingsprogrammets programledare Øyvind Tholvsen har inte fått signaler om att det skulle skett en drastisk minskning.

– Många som är med i församlingen har redan hört talas om förändringen och tycker inte det är ett problem. Någon som inte visste det innan kanske blir förvirrad, men har pastorn ett samtal kan det lägga sig. Det kan också vara något par som väljer att gifta sig på annat sätt, men det är inte det vanliga, säger han.

Borgerlig vigsel först

EFK hade sedan tidigare utarbetat en ordning för hur vigslar inom samfundet ska genomföras. Där betonas kopplingen mellan den juridiska ceremonin och själva vigselgudstjänsten. EFK:s pastorer får inte viga någon som inte först vigts borgerligt.

När blir man gift, är det i den borgerliga ceremonin eller i gudstjänsten?

– Vi tar utgångspunkt i den statliga vigseln och säger att den kyrkliga vigseln är en fördjupning av denna. De två hör ihop. Den statliga äktenskapslagstiftningen tycker vi är god eftersom den uttrycker att makarna ger varandra arvsrätt och varandras tillgångar, vilket vi tycker är naturligt för kristna par.

Är inte det viktiga löftena inför Gud och inte den borgerliga ceremonin?

– Jo, för ett kristet par borde det vara självklart att be om församlingens förbön, Guds välsignelse och att får avge löften om livslång trohet inför Gud och församlingen. Men det är också viktigt att inför samhället visa att man är äkta makar. Vi måste betona helheten, det är dessa tillsammans som gör att man betraktas som gift.

”Jag kom i tröja”

Ett av de par som genomgått denna dubbla ceremoni är Linnéa och Karl Erlandsson, som är med i Ryttargårdskyrkan i Linköping. De betraktar den 11 augusti som bröllopsdag, även om de i juridisk mening redan var gifta när de gick in i Misterhults kyrka. Dagen innan hade de nämligen genomfört den borgerliga ceremonin i stadshuset i Oskarshamn.

– Vi ville inte göra en stor grej av det, utan jag kom i tröja och Karl i skjorta. Men de hade gjort det så fint, jag fick till och med en bukett av dem. Men när vi gick ut därifrån kände vi oss inte gifta, säger Linnéa.

När de först tog kontakt med pastorerna i Ryttargårdskyrkan visste de inte att det skulle krävas en borgerlig vigsel också. Men när de väl fått informationen upplevde de det inte som ett problem. Att välja någon annan vigselförrättare var inte aktuellt.

– Vi ville att någon vigde oss som kände oss båda, säger hon.

I efterhand kan hon tycka att det till och med var en fördel att den juridiska delen redan var avklarad inför vigselgudstjänsten i kyrkan.

– Det blev väldigt konkret att vigselakten handlade om Gud. Det blev tydligt fokus på honom, säger hon.

Fråga: Hur har det fungerat för dig att inte längre ha vigselrätt?

Daniel Norburg, Immanuelskyrkan i Malmö:

– Jag har haft två vigslar. De par jag haft har det fungerat bra med, de har gått till rådhuset i Malmö samma dag. Ett annat par, som inte är med i kyrkan, ville att jag skulle viga dem eftersom vi haft kontakt tidigare. När jag berättade att jag inte hade vigselrätt så vände de sig någon annanstans. Jag tror att till dem inom församlingen som man har en stark relation till är detta inget problem, men det finns säkert en del par utanför, som man kunde betjänat tidigare, som nu väljer andra lösningar.

Magnus Davidsson, Elsborgskyrkan i Falun:

– Vi har inga problem alls. Det har varit en liten startsträcka att lära om i församlingen, att man måste bli borgerligt vigd först, men det är ingen som avstått på grund av det. Jag tycker inte förändringen är svår att motivera utan vi kan visa att vi tror på äktenskapet och vill ha vigselgudstjänsten mitt i församlingen.

Anna-Lena Thoursie, Korskyrkan i Jönköping:

– Jag har haft en vigsel hittills i en kyrka som tillhör Svenska kyrkan. Där samkörde jag med prästen som har vigselrätt, vilket jag egentligen inte ser som idealt. Jag ser annars att det fortfarande finns ett jobb att göra vad gäller informationen. En del tror att eftersom vi inte längre kan viga i juridisk mening så viger vi inte människor alls. Men de flesta känner till det, och det är inget problem.

Fredrik Lignell, Ryttargårdskyrkan i Linköping:

– Vi har inte upplevt det som ett problem. Folk i kyrkan har förstått distinktionen mellan kyrkan och staten som vi gör. Jag har inte haft så många vigslar i år, men en i svenskkyrklig miljö. Där hade vi ett samtal med en ekumeniskt sinnad kyrkoherde som förstod situationen. Jag saknar inte vigselrätten, men det kan nog komma möten med människor utanför kyrkan där de kanske inte förstår varför jag inte har det.

Jonatan Sverker

Jonatan Sverker är tidigare reporter på Dagen.