EFS-präster lämnar Oas - kvinnoprästfrågan blivit för stor

Gösta Degerman, EFS-präst i Svensbyn-Sjulnäs, har varit en del av Oasledarskapet sedan 1998, men i oktober beslutade han att lämna rörelsen.

– Det handlar om att jag från början deltog för den karismatiska delen men rörelsen har svängt till att allt för mycket vara en kvinnoprästmotståndarrörelse och då vill jag inte längre vara med.

Carl-Erik Sahlberg, domkyrkokomminister i S:ta Clara, har av samma anledning valt att avgå från Oasrörelsens styrelse.

– Jag avgick för att jag tycker att kvinnliga präster också ska kunna vara med i Oasrörelsen, och det får de inte i dag.

Frågan splittrar

Sahlberg själv är kvinnoprästförespråkare och har, vad man kallar, en lågkyrklig ämbetssyn. Han tycker att det är beklagligt om frågan ska splittra rörelsen och tycker att det ska finnas plats både för de med högkyrklig och de med lågkyrklig ämbetssyn.

– Jag gick in i styrelsen 1995 för att det rörde sig om en karismatisk rörelse, vilket var välbehövligt.

Oasrörelsens ordförande Per-Olof Olsson håller inte med om att kvinnoprästfrågan tagit överhanden.

– Det måste gå att kunna samsas om den här frågan och inte göra som Svenska kyrkan som har yrkesförbud mot dem som inte kan acceptera kvinnliga präster. Vi har över huvud taget inga förbehåll om vilka som får vara med och inte.

Tar hänsyn

Han berättar att vad man har är en policy som säger att de lokala församlingarna, vid nattvardsguds-tjänst, är fria att lösa frågan hur de själva vill, efter den tradition de har.

– Och på de stora riksmötena har vi, av hänsyn till dem som inte kan acceptera kvinnliga präster, hittills sagt att vi inte har kvinnliga präster som tjänstgör som präster vid nattvardsfirande.

Förutom Degerman och Sahlberg har ytterligare två personer i Oasledarskapet lämnat rörelsen.