Elise Lindqvist: ”Jag avskydde mig själv, men inte nu längre”

Observera att den här artikeln publicerades 2009.

Kristallkronor är tända i taket på det vackra konditoriet tre trappor upp i Citykyrkans fastighet i Stockholm. Levande ljus överallt och ett bord med en jätteklase vindruvor, mackor, snittar, godis och coca-cola.

En frisörstol vid en stor spegel, ett längre bord med nagellack i olika färger liksom en sminkhörna och ett massagebord bakom en skärm står redo.

Alla välkomnas i dörren

Under kvällens lopp finns här runt 35 personer. Alla välkomnas i dörren. Knappt hälften tillhör målgruppen tonårstjejer, resten är arrangörer.

Några av de unga tjejerna går ut och in, de verkar känna sig osäkra med sammanhanget, andra stannar. En enda tjej tar för sig, hon går runt och prövar det mesta som erbjuds helt gratis. Hon får massage, blir sminkad, får nagelbehandling och hoppar genast på Elise Lindqvist, kvällens hemliga gäst, för ett personligt samtal efter att hennes livshistoria hörts från soffhörnet.

Behöver lite puffar

Andra behöver lite puffar för att våga sig fram, åtminstone när det gäller annat än fika. Ledarna går före och blir frissade, masserade och sminkade på löpande band.

-Är jag inte fin? börjar Elise när hon ska utfrågas i soffan.

Hon har blivit sminkad runt ögonen och pratat med en ung tjej om nagelbandsproblem.

När hon berättar sin historia om sexuella övergrepp i barndomen, kärlekslös behandling och flykt från alkoholhemmet är det knäpptyst. Hon föll pladask för förste man som smickrade hennes kärlekstörstande varelse, gifte sig och förstod så småningom att mannen var alkoholist.

Therese Orlenius, en av kvällens arrangörer, flikar in någon fråga här och där men Elise har flyt. Hon har berättat sin historia många gånger nu, i olika sammanhang.

-Vändpunkten kom när jag mötte Jesus, säger hon.

Och hon fortsätter att berätta om hur det gick till och hur hon sedan fick hjälp av erfarna kristna att bearbeta sina trauman och förlåta dem som utnyttjat och missbrukat henne.

-Det gjorde mig fri. Förr var jag rädd för min före detta man, det är jag inte alls längre trots att han inte ändrat sig alls.

-Jag avskydde mig själv, men inte nu längre. I dag kan jag se mig i spegeln och tycka jag är fin.

"Gud har lagt ner en längtan"

Tankar i hjärtat. Omsorg om tonårstjejer. Så formulerar sig Therese Orlenius när jag frågar hur idén till denna ovanliga kyrkliga aktivitet för tjejer föddes.

-Jag tror Gud har lagt ned en längtan hos mig att hjälpa tonårsflickor. Många har trasig bakgrund fast de bara är 13-15 år.

Therese delade sin önskan om ett nätverk för tonårstjejer med andra kvinnor i Citykyrkan. Idéerna flödade och blev till slut denna kväll för inre och yttre vård.

-Samhället är så fokuserat på det yttre, och då kan det tyckas att vi ska fokusera enbart på det inre livet, men jag tror det är jätteviktigt att ha med båda delarna. Jesus tvättade fötter, och vi ville göra något praktiskt i en atmosfär av Jesu kärlek.

Viktigt med ögonkontakt

Viktigt var att tjejerna ska få ögonkontakt, att det ska finnas möjlighet för dem att öppna sig på ett naturligt sätt om de behövde prata. Nagelbehandling tar tid och kan bli ett ypperligt tillfälle till förtroligheter.

-Vi bad Gud om ett hanterligt antal tjejer och den här första kvällen var väldigt positiv.

Framöver ska kvällen utvärderas. Redan finns tankar på samtalsgrupper för tjejer och en Facebook-grupp för City Sisters är klar.

-Förmodligen återkommer vi några gånger per termin. Vi är flera stycken som engagerat oss och fått göra det vi är bra på. Alla gillar inte att tala inför stora grupper, men har lättare att samtala med en och en.