Nyheter
Ett hundratal gravlyktor kastades runt på kyrkogård
Under helgen vandaliserades S:t Johannes kyrkogård i Norrköping. Mellan 50-100 gravlyktor har kastats omkring. Bland annat har kyrkofönster träffats av lyktorna och gått sönder.

Det var en dyster syn som mötte kyrkoherde Thomas Wärfman och hans kollegor under helgen. Under natten har någon eller några dragit runt på den stora kyrkogården och tagit sönder en mängd gravlyktor. På flera ställen låg glaskross och ett par av kyrkans fönster är krossade av de kastade lyktorna.
– Det är en helt meningslös händelse som någon eller några gjort. Personer som troligen inte mår så bra, annars gör man inte en sån här sak, säger Thomas Wärfman till Dagen.
– Vi har alla en inbyggd känsla av att en kyrkogård är en speciell plats. Det finns inte nedskrivet som regel, men när man kliver över den gränsen då kan man inte må bra.
Läs mer:Frivilliga vill vakta kyrka i Ronneby efter vandalisering
Galskross över området
Vad han vet har pastoratet inte råkat ut för något liknande tidigare. Det rör sig om mellan 50-100 gravlyktor som kastats omkring och spritts över ett stort område. Ett par fönsterglas är även krossade på kyrkan, troligen har de träffats av kastade gravlyktor.
– Vi har försökt plocka i ordning förstås, men det är många enskilda anhöriga och sörjande som drabbats och det är det tråkigaste förstås. De lyktor som ännu är hela går att ställa tillbaka, men det är svårt att veta var de hör hemma eftersom de låg omkring kringströdda.
Läs mer:Gravskändare fortsätter härja – “slapphänt hanterat” säger kyrkorådet
Gärningspersoner ska få hjälp
Han hoppas nu att polisen ska få fatt i den eller de personer som står bakom vandaliseringen så att de kan få sitt straff.
– Men också så att de kan få hjälp. Jag tror inte den eller de personerna mår bra eftersom de gjort detta, säger Thomas Wärfman, kyrkoherde.
Han understryker också vikten av att kunna ha öppna platser som är tillgängliga dygnet runt. Någon övervakningskamera eller låst staket runt kyrkogården vill han inte se.
– Vi måste värna om varandra och se om varandra så att vi kan fortsätta leva med öppna platser. Det är inte bara en kyrklig sak utan handlar om vilket samhälle vi vill ha.