Ex-pojkvännen tog nästan hennes liv

Hon svävade länge mellan liv och död, och i gränslandet hade Emma Pettersson en stark gudsupplevelse.

– Jag fick bevisat för mig där jag låg att Gud finns, och att det bara finns godhet och trygghet i hans närhet, säger Emma till Dagen.

Efter en lång kamp har hon kommit tillbaka, och föreläser om den typ av våld som år 2020 kostade 13 kvinnor livet.

Emma Pettersson var bara 19 år när hon utsattes för våldsattacken som höll på att kosta henne livet. Dagen är med på länk när Emma föreläser för diakoner i Lunds stift under en utbildningsdag om mäns våld mot kvinnor. Ett våld som årligen kostar liv: år 2020 dog mer än en kvinna i månaden efter våld från en partner.

Emma, i dag 31 år gammal, berättar med klar och stadig röst om det brutala överfallet och om sin kamp tillbaka till livet och till den styrka hon har i dag.

– Jag kommer från en by utanför Kristianstad, där jag bodde med mina systrar och mina föräldrar. Jag sjöng i kyrkans barnkör som liten. Senare pluggade jag mycket, jag ville ha bra betyg. På fritiden tränade jag, och festade med mina vänner.

Sista året i gymnasiet gick hon körkortsutbildning, och hon inledde hon också en relation med en ett år äldre kille. Till en början tyckte hon att han var charmig, de hade långa djupa filosofiska diskussioner, och hon blev kär.

Började kontrollera henne

Men ganska snabbt gick allt åt fel håll. Pojkvännen började kontrollera henne och gav henne blåmärken genom att peta hårt på henne.

– Jag gick ut med bra betyg, men sommaren och hösten var en känslomässig berg- och dalbana. Jag kände mig som flugan i spindelns nät, säger hon.

En dag tvingade han sig på henne, våldtog henne och slog henne. Efter ett samtal med skolans kurator valde Emma Pettersson att polisanmäla honom, och att göra slut med honom.

– Jag kände mig stark efter att anmälan var gjord, berättar hon.

Emma fick ett löfte från polisen om att expojkvännen skulle tas in på förhör, och det skulle också bli kontaktförbud för honom. Men detta tog tid. Samma dag som Emma skulle köra upp stod han plötsligt där i trapphuset.

– Jag blev så rädd och stel att jag inte fick fram ett ljud. Jag kände hans kniv under jackan. Han drog in mig i bilen, och slog mig under den bilresa som följde. Vid Näsby fält släpade han ut mig, slog och sparkade mig, knivskar mig i ansiktet och i underlivet.

“Jag valde livet”

Emma lämnades på fältet och tappade medvetandet.

– Det kändes som att jag låg på fältet i timmar. Så plötsligt blev det som ett slags frid. Gud var vid min sida. Jag upplevde godhet, kärlek, frid och lugn. Gud frågade mig om jag ville leva eller dö. Jag såg alla jag älskade. Jag valde livet, för kärlekens skull.

Medan Emma svävade mellan liv och död hade körskolan anmält att hon saknades. Och sedan satte jakten i gång. Expojkvännens bil spårades, och när man fann den satt pojken där med blodiga kläder, med sin gråtande pappa vid sidan. De båda fick peka ut fältet där Emma låg.

Skador på hjärnan

Vägen tillbaka blev lång och svår. Den som ser de bilder och filmer Emma visar under sitt föredrag kommer inte att glömma hur hon under ett klipp försöker lyfta huvudet, men inte kan. Det beror på att delar av skallbenet tillfälligt hade opererats bort för att förhindra att hjärnan svullnade ännu mer. Emma fick skador på hjärnan som än i dag gör det svårt för henne med simultankapaciteten, minnet och talet.

– Det tog många månader innan jag kunde prata, berättar hon.

– Jag kunde ingenting som jag kunde innan. Jag fick lära mig allt genom små små steg.

Senare följde månader av hård träning. Till sist kunde Emma gå 30 meter och också äta finfördelad kost med hjälp av en sked. Efter 11 månader på sjukhus skrevs hon ut. Hon började studera på Furuboda folkhögskola, där det fanns kurser för människor som i vuxen ålder fått ett funktionshinder.

Blev “Årets hjälte”

Emma har senare fått flera priser för sitt mod och sin styrka att kämpa sig tillbaka till livet. Hon fick ett pris av Lions, och år 2011 utsågs hon till “Årets hjälte” på Svenska hjältar- galan.

– Under den här tiden har jag hittat tillbaka till mig själv, och jag vågade också bli förälskad igen, berättar hon.

Vad har tron betytt under den här tiden?

– Den har betytt jättemycket. Tidigare gick jag i kyrkan, och jag konfirmerade mig. Men det gjorde jag mest för att vännerna gjorde det, för gemenskapen.

– Men nu fick jag bevisat för mig att Gud fanns. I den vita värld där jag hamnade efter överfallet var det som moln överallt, det var Gud och det var bara trygghet, godhet och frid i hans närvaro. Den tryggheten har jag burit med mig, så jag är trygg i mig själv, svarar hon.

Skrev en bok

I dag bor Emma i en egen lägenhet i Kristianstad. Hon jobbar deltid på Kristianstad lego, och får hjälp av boendestödjare några gånger i veckan. Hon har fortfarande svårt med närminne och med lokalsinne.

– Men jag känner mig hoppfull inför framtiden. Nyligen kom min bok Glöm inte att andas! (Bokpro förlag) och den har fått uppmärksamhet i hela landet. På något sätt har jag blivit starkare och lyckligare i mig själv. Jag vill fortsätta berätta för andra om vad som hänt mig, och att man kan komma tillbaka.

Vad har hon då för råd att ge till den som är utsatt för våld eller misstänker att andra är det?

– Börjar du i ditt förhållande se tendenser till våld: gå direkt! Var rädd om dig och ditt liv. Om du ser det i andra förhållanden: hjälp dem att lämna. Det kan rädda liv.

Emma säger att hon tidigare hatat sin expojkvän, men att hatet har tryckts bort med tiden.

– Ingen människa kan leva fullt om man hatar. Livet är skört och kan ta slut på ett ögonblick, så det gäller att fylla det med så mycket kärlek man kan, säger hon.

Inger Alestig

Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.