Nyheter
Fallgropar att undvika när man startar ny församling
Hur undviker man att den nyplanterade församlingen utgör konkurrerande verksamhet till en redan befintlig? Dagen frågade tre olika samfund hur de tänker vid bildandet av nya församlingar.

Lewi Pethrus, grundare av pingströrelsen i Sverige, hade en idé om att det bara skulle finnas en pingstförsamling i varje stad. I dag är det snarare motsatsen som gäller. De flesta frikyrkosamfund satsar både ekonomiska och praktiska resurser på att starta nya församlingar, även i de städer där det redan finns.
Jonas Melin är pionjärkonsulent hos Svenska alliansmissionen. Hans uppgift är bland annat att coacha personer som vill starta nytt och han ser också till att det finns en dialog med församlingar i närheten.
– Vi vill inte att det ska komma någon utifrån och styra utan vi vill att moderförsamlingarna finns i samma stad. När vi planterat nytt i Göteborg till exempel så har alltid Fiskebäckskyrkan varit moderförsamling, i Stockholm är det Skarpnäck.
Läs också: Ny trend: Gamla kyrkor startar nya församlingar

Liknar utlandsmission
Jonas Melin tar mission i andra länder som ett exempel på hur man bör tänka.
– Där är det viktigt med lokal förankring, att inhemska organisationer får vara delaktiga i dialogen och arbetet så att vi inte kommer utifrån och börjar styra, säger han.
– Idealet är att församlingen i närheten får vara själva motorn och att initiativet kommer därifrån. Då stöttar man också varandra.
Hur undviker ni att den befintliga församlingen upplever att det blir konkurrerande verksamhet?
– Syftet måste vara tydligt, att det handlar om att nå nya människor, inte ta medlemmar från den befintliga.
Pingst har som mål att starta 30 nya församlingar senast år 2020, något Dagen skrev om förra veckan. Nystartade Hope Dalarna i Mora är en av dem. På samma ort finns en pingstförsamling sedan tidigare, men det är inte den som nu blivit moderförsamling, som Alliansmissionen förespråkar, utan Pingst Västerås.
Läs mer: Nio saker att tänka på vid församlingsplantering

Daniel Alm, församlingens föreståndare och även föreståndare för Pingst FFS, menar att det i detta fall berodde på att han känner församlingsplanteraren sedan många år. Alm menar även att det finns situationer där det som tjänar syftet bäst, att nå nya människor med evangeliet, kan vara att dela på sig.
– Jag tror att det kan finnas lägen när det är bättre att man får gå vidare på olika håll om man inte har samma syn på ledarskapskultur och församlingslivets utveckling, säger Daniel Alm.
Om en nyplantering uppstår ur ett missnöje, kan det då vara läge att gå in med resurser till den befintliga församlingen i stället för att starta nytt?
– Vi försöker alltid göra vårt bästa för att hjälpa till i de lokala församlingarna. Jag tror att man i många församlingar lägger mycket energi på att hålla ihop olika grupper och gör också ett fantastiskt arbete på så sätt. Från Pingsts sida stöttar vi vid behov med olika insatser.

Fundera över syftet
Cahtrine Nygren är ansvarig för Evangeliska frikyrkans församlingsgrundande arbete. Hon ser en stor skillnad mellan pingströrelsen, som har arvet av "en församling per stad" och sitt eget samfund där det alltid funnits flera församlingar på samma ort.
– För oss har konkurrenssituationen aldrig varit något problem, det är egentligen en icke-fråga, säger hon.
Däremot är det viktigt med en öppen dialog församlingarna emellan, menar hon.
– Man bör berätta att man håller på med en församlingsplantering och informera ortens andra församlingar om hur arbetet går.
Läs mer: Joakim Hagerius: Andens vind i stadens rum