Familjen Stenström: “Att gå till kyrkan har varit ett aktivt val”

Mamma är pastor, pappa ljudtekniker. Även om bara en har anställning i kyrkan så finns ett stort församlingsengagemang hos hela familjen Stenström.

– Att välja bort kyrkan är inget alternativ, vi vill vara där även när det är tufft och stökigt, säger Alfrida Stenström.

HUSBONDLIDEN. En avsliten hälsena gör att Alfrida haltar runt med kryckor och har ena foten i ett ordentligt paket. Trots skadan leder hon ett av seminarierna under Lappis – om andligt ledarskap. Hon är pastor i Centrumkyrkan i Bjästa, söder om Örnsköldsvik och brinner för att hela familjen ska få plats i kyrkan.

– Församlingsliv och familjeliv är inte två separata delar, konstaterar Alfrida Stenström efter att ha slagit sig ner vid ett utomhusbord och ställt i ordning kryckorna.

– Om vi ska kunna vara ledare och vara engagerade i församlingen, ja då behöver barnen vara med på våra gudstjänster och samlingar. Det kan vara stökigt ibland, men vi måste få ha det på det sättet. Vi vill visa för våra barn att vi vill satsa på detta.

De tre barnen; Ines, 9 år, Elsy, 7 och Tryggve, 3,5, tycks inte bry sig allt för mycket om att mamma och pappa blir intervjuade, utan springer glatt runt på området med sina kompisar. Här känner de sig hemma, på Lappis har Alfrida varit många gånger som ung och de senaste åren har de varit här med familjen. Att leva ett helt kristet liv är viktigt för dem, och då bör det märkas i de val man gör, menar Alfrida.

– Vi bestämde oss för att kyrkan inte ska vara en aktivitet bland andra, något vi gör en gång i veckan, utan det är det som ska forma våra liv. Vi har aldrig funderat på om vi ska välja bort kyrkan för något annat utan vill åka dit även när livet är stökigt, och jobbigt, säger hon.

– Vi vill inte komma till vår församling med en massa kraft, utan det är där vi får hämta kraften, tillsammans med andra.

Två olika halvor i gudstjänstrummet

Själva gudstjänstlokalen i Centrumkyrkan är delad i två halvor: på ena sidan finns bord och stolar, på den andra står mer traditionella kyrkbänkar på rad. Tanken är att det ska kännas mer enkelt och välkomnande för barnfamiljer att vara med på gudstjänsten. Pappa Daniel sköter ofta och gärna ljud och ljus på söndagsgudstjänsterna – det är något han älskar.

– När barnen var små valde jag att vara med dem fastän jag längtade efter att hjälpa till med tekniken, säger han.

– Lappis fick vara mitt utlopp, säger han och syftar på att han ofta är ljudtekniker under konferensen, så även i år.

Många församlingar kämpar med att få fler, kanske särskilt barnfamiljer, att engagera sig. Hur ser ni på det?

– Jag tror inte att man engagerar sig mindre i dag än förr, men man lägger det på annat än kyrkan. Det finns väldigt mycket engagemang i fotbollsföreningar till exempel, där det är obligatorisk närvaro av föräldrar, det ska ordnas med fikaförsäljning och annat, säger Daniel.

– Ja, vi kan inte göra allt som andra familjer gör: jobba heltid, hinna med alla träningar – vi måste välja bort saker och aktiviteter, om vi vill ge av vår tid och vårt engagemang till församlingen, säger Alfrida.

Familjen Stenström har även de hamnat i “fotbollsträsket” som de säger, men då har de varit tydliga med att söndag förmiddag inte är bästa stunden för dem att kunna vara med. Det har ofta gått att lösa på annat sätt.

Alfrida, som själv är församlingsledare, tror att man som församling behöver vara beredd på att skala ner verksamheten när det inte finns tillräckligt med ledare. Inte låta dem som redan är engagerade få ännu fler uppgifter, som de kanske inte vill ha.

– Vi pratar rätt mycket om vad som är kärnan i vår församling, vad som är viktigt. Fokus är inte alla våra verksamheter, utan att vi delar livet tillsammans, genom att vi delar Guds ord, vår tro, med varandra. Så vi pratar rätt mycket om att församlingen är en mötesplats där man ska känna sig hemma.

Inte dåligt samvete som ska styra

Hon medger att det kan vara lätt att säga, men desto svårare att få till i praktiken. Men att inte låta behoven styra, som att “nu måste vi ha en till söndagsskoleledare, nu måste någon ställa upp”, utan i stället satsa på att bygga gemenskap, det vill hon slå ett slag för.

– Vi ska inte åka till kyrkan för att vi har dåligt samvete eller för att vi känner oss tvingade att hjälpa till – vi ska åka dit för att vi längtar efter att dela gemenskapen och livet med våra kristna syskon!

Alfrida berättar om hur familjen vid flera tillfällen suttit i bilen på väg till kyrkan och bett för dagen, efter att ha haft en morgon fylld av kaos och stress. Och hur de på vägen hem alltid känt att det var värt att ta sig dit.

Vad vill ni säga till familjer som känner att de inte får ihop det med församlingslivet?

– Man får inte ihop det! Det är något man får inse, det går inte alltid ihop. Men man måste välja, säger Alfrida Stenström.

– Ibland är det skitjobbigt, men så är det i Bibeln också, det är ofta tvära kast. Jag tror inte vi har lättare än någon annan att åka till kyrkan – det är mycket som är stökigt i våra liv. Men vi behöver församlingsgemenskapen.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.