Nyheter
Fester med grannarna gav nytt nätverk
De storslagna planerna om hur Sverige ska vinnas för Gud har förkunnaren Tommy Dahlman lagt på hyllan. Nu prioriteras de personliga relationerna. Och då har det storslagna inträffat.
Han är en riktig predikantbroiler, Tommy Dahlman. Född, fostrad och formad att leva i pingstmiljön. Det är han själv som beskriver sig så, och han gör det med ett snett leende. Tacksam över mycket i sitt arv, förstås. Men det förde en del annat med sig också. Som en distans till de människor han längtade efter att få leda till Gud.
- Jag var ute och hade möten där jag bjöd in syndare till förbön, men hemma umgicks jag bara med andra kristna. Jag började känna mig falsk, berättar han.
För fyra-fem år sedan beslutade han och hustrun Katarina att förändring skulle till; de skulle bjuda hem mer folk. Men inte vänner från församlingen, så som de dittills gjort, utan grannar och andra de hade någon relation till skulle få inbjudningarna till fika, födelsedagsfester och dylikt.
Har delat livet med vänner
Så blev det, och nu har de ett "nätverk" med 40-talet vänner som inte brukar gå i kyrkan. Hälften av dem har i dag en kristen bekännelse. Det låter nästan sanslöst, men enligt Dahlmans är det inget speciellt märkvärdigt som skett. De har bara delat livet med vänner.
- Människor är inte intresserade av att ha samtal om privata saker med okända. Men med vänner kan man ha det, säger Katarina Dahlman.
Under Nyhemsveckans avslutningshelg delade de med sig av sina erfarenheter under rubriken "Visa dig intresserad och du blir intressant". En av de saker som underströks var att undvika ytligt dömande, uppmaningen var att lyfta blicken i mötet med sin omgivning och inkludera även dem som inte har samma intresse, bakgrund och tro. Kristna behöver vidga sina rum, enligt Katarina Dahlman.
- På grund av våra attityder så missar vi många vänskapsrelationer. Oplanerat och ibland oreflekterat så dömer vi direkt. Inte utifrån deras liv - våra kyrkovana vänner har lika hög moral och etik som våra kristna vänner - utan utifrån våra traditioner och tankebyggnader. Kulturer, frisyrer, språk, tatueringar med mera; det finns alltid saker att hänga upp sig på. Men det där är ju inte andliga frågor, snarare generationsfrågor.
Dyster trend
De varnade för högmod och arrogans gentemot andra och sa att det är viktigt att påminna sig att alla människor är skapade till Guds avbild.
- Inte bara pingstvänner, inte ens bara kristna. Utan även muslimer, humanister, ateister. Det är min kristna skyldighet att på många områden i detta liv spänna bågen och samarbeta med alla människor. Och i förlängningen kan det bli många omvändelser till Jesus Kristus, säger Tommy Dahlman.
Att frikyrkan av i dag är i desperat behov av att nå nya människor är enligt honom ställt bortom allt tvivel. Pingstförsamlingar som hade 100 besökare när han predikade där för tio år sedan har 50-60 på mötena nu. Trenden är dyster.
Bönemötet är bekvämare
Men trots detta bjuder i allmänhet väldigt få församlingsmedlemmar med sig sina ickekristna vänner. Tommy Dahlman ser två möjliga anledningar.
- Antingen har man inga ofrälsta vänner, eller så anser man att man inte kan ta med dem till kyrkan.
Hur kan det komma sig att man inte har några ickekristna vänner?
- Historiskt har vi tagit avstånd från så mycket att vi tappade relationerna till andra. Vi var livrädda för världen och tog därför ställning mot människor. Det här måste vi ändra på, men det kräver mod att se de fördomar man är fast i och våga utmana de rutiner man har. Det kan vara bekvämare att gå till bönemötet i kyrkan än att göra i ordning fika hemma och bjuda in grannen.
Ska köksbordet ersätta kyrkan?
- Nej, de kompletterar varandra. Men kyrkan måste våga tänka till kring sina mötesformer. Jag tror att vi behöver mer mellanmänskliga samlingar dit folk kan komma och som kan främja de personliga kontakterna och samtalen. Och så tror jag att många pastorer måste börja lägga om sin tid och livsstil.
Hur menar du?
- En heltidsanställd pastor kan leva som i en skyddad verkstad, där en vecka med lätthet kan gå utan att man träffat några andra än likasinnade. Det behöver ändras, inte minst för att signalera till församlingsmedlemmar vad som är viktigt.
Hur ändrar man ett sånt mönster då?
- Jag tror att många pastorer skulle må bra av att jobba med något annat, kanske vara tjänstledig ett år eller så. Tyvärr är jag rädd att många inte skulle klara av det, att identiteten sitter så mycket i församlingstjänsten. Men jag tror att det skulle vara väldigt nyttigt, och är övertygad om att en tid i lunchrummet på en annan arbetsplats skulle förändra predikningarna så att deras innehåll skulle kännas relevantare för kyrkovana.
Hur har ditt eget förkunnande förändrats av mötet med nya människor?
- Jag reser fortfarande mycket i etablerade församlingar, men mötesformerna och predikostilen är annorlunda nu. Någon beskrev min förkunnelse som en tratt: brett längst upp så att alla inkluderas och sedan smalare. Budskapet om Jesus har jag inte övergett, men jag trycker inte på omvändelsen i mötet på samma sätt som tidigare utan vill mer vara med och starta en process som människor kan ta tillvara på.
Så tänker Tommy Dahlman i sin längtan efter att fler människor ska hitta fram till en tro på Jesus. Personliga relationer måste prioriteras av dagens kyrka, av såväl pastorer som församlingsmedlemmar, det är han och Katarina övertygade om.
- Vi måste fundera på riktigt kring hur vi jobbar och tänker, vad vi prioriterar. För det är ofattbart att vi håller fast vid saker som inte ger något resultat, säger Katarina Dahlman.
Kärlek i dag kan bli intresse i morgon
Dahlmans punkter som grund för relationer med ickekristna:
Den som tar emot din kärlek i dag, kommer vara mer intresserad av din tro i morgon.
Bara Gud kan kasta den första stenen. Men det gör han inte. Ta dig i akt för människoförakt.
Livet ger oss åter det vi ger åt andra.
