Nyheter
Fick 150 piskrapp för sin tro - Migrationsverket vill utvisa honom
KNIVSTA. Isak fick ta emot 150 piskrapp för att ha kollat på kristna tv-program i Iran. Men i Sverige bedöms han inte som en genuint kristen och har ett utvisningsbeslut.
Det som gör hans fall speciellt är att han mentalt befinner sig på ett barns nivå, samtidigt som han på något sätt ska bevisa sin tro.
De högtidliga bönerna avlöser varandra inne i Alsike kyrka, där en liten skara formerat sig i en halvcirkel framför altaret. Mitt emellan nunnorna och de två äldre stamgästerna sitter Isak i en rullstol. Han hörs inte så mycket, men det går att läsa på hans läppar när han följer med i mässan.
– Lovad vare du Kristus, säger de församlade vant efter bibelläsningen.
Isaks händer är antingen knäppta eller lyfta då han deltar i bönerna. Efter att ha tagit emot nattvarden gör han korstecknet.
När mässan väl är slut väljer han att rulla vidare till en annan plats i kyrkan för att tända två ljus och be ytterligare en bön.
Har sin plats
– Han är alltid med på söndagar, då brukar han sitta där, säger prästen Martin Valman efteråt och pekar ut Isaks plats i kyrkan.
Nu, under coronapandemin, har även tisdagsmässorna flyttat från klostrets kapell nere i källaren hit till den rymliga kyrkan vilket gör att Isak, med sin rullstol, kan delta. Att han gör det helhjärtat är lätt att se. Men är han kristen?
Det är inte bara en filosofisk fråga, utan svaret påverkar i högsta grad Isaks framtid. Migrationsverket har precis gett honom ett avslag på hans asylansökan där de menar att hans tro inte är genuin och att han därför ska utvisas till Iran, ett land Sverige inte utvisar konvertiter till på grund av vad de kan råka ut för.
Nedsatt kapacitet
Isak är född med vattenskalle och har en nedsatt intellektuell kapacitet. Nunnorna i klostret berättar att han, trots sina 53 år, snarare är som en femåring.
Problemet är att när Migrationsverket gör sina bedömningar i konvertitärenden handlar det mycket om hjärnan, att man på ett intellektuellt sätt ska kunna förklara varför man är kristen. För Isak, som har svårt att göra sig förstådd, är det inte helt lätt.
Migrationsverket skriver i sitt avslag att Isak “har en påfallande ytlig kunskap om den kristna läran”. “Du kan inte till exempel berätta vilken gren av kristendomen som du tillhör, syftet med dopet för kristna, eller vad som är centralt för läran.”
Vad är tro?
Prästen Martin Valman är väl bekant med Isaks intellektuella förmåga.
– Det blir svårt att hålla ett katekesförhör, säger han.
Sedan fortsätter han med en undran om vad tro i grund och botten är för något. Handlar det om praktik, det man gör, eller handlar det om att på ett intellektuellt plan kunna föra fram sina religiösa ståndpunkter?
– Hur prövar man som yttre instans om någon känner av Guds närvaro? undrar Martin Valman.
Han erkänner att det måste vara svårt att avgöra, även för Migrationsverket. Som präst kan han i alla fall konstatera en sak.
– När jag är här på söndagar, då är han här.
Kyrkkaffe i klostret
Efter morgonmässan i kyrkan blir det kyrkkaffe inne i klostret. Det är en gammal skolbyggnad där man ser ut att ha prioriterat gästvänlighet framför renoveringar. Isak bor i ett rum bredvid köket, dit han kan komma med sin rullstol. I rummet finns det flera kors, på väggar och på bord. Ett av träkorsen Isak visar upp ligger skönt i handen. Det kramade han om när han frågades ut av Migrationsverket.
Varför tände du ljus och bad inne i kyrkan?
– Jag tycker om Jesus, svarar Isak.
Djupare än så är svårt att komma. Ofta svarar han bara kort på frågor, något är “bra” eller “inte bra”. När han uppmanas att berätta om Iran skakar han bara på huvudet.
Därför är det syster Karin som för hans talan. Isak sitter bredvid för att då och då bekräfta det hon säger.
Alsike kloster har en lång tradition att härbärgera flyktingar och Isak har bott här sedan 2015. Han är numera inne på sin andra runda när det gäller att söka asyl, en möjlighet som öppnas fyra år efter att ha fått avslag. Men Migrationsverket har återigen nekat honom uppehållstillstånd.
Heligt vred
När syster Karin berättar om hans fall är hon heligt vred. Berättelsen börjar i Iran. Isak föds med multipla handikapp. Det handlar inte bara om den hjärnskada som gör att hans intellekt är på ett barns nivå, han föds också med ryggmärgsbråck. Han har aldrig kunnat gå på sina ben, utöver det har han flera andra fysiska åkommor.
Varje vecka tar nunnorna med honom till sjukhuset för att han ska få den vård han behöver.
I Sverige har han sökt asyl på såväl humanitära skäl som religiösa. Hans väg in i en kristen gemenskap började redan i Iran.
– Hans mamma var väldigt intresserad av kristendomen, berättar syster Karin.
– De har tillsammans suttit och tittat på kristna program via en parabol.
Det hela upptäcktes dock av myndigheterna, som har en mycket hård syn när det gäller iranier som konverterar från islam.
– Isak dömdes till 150 piskrapp, berättar syster Karin.
Amputerade ett ben
Straffet verkställdes också och skadorna blev så pass stora att Isak tvingades att amputera ena benet. Tidigare gick han på kryckor, men efter sitt straff blev han rullstolsburen.
Det är efter det som han lämnade landet. Till sin hjälp har han sin syster som fått skydd i Sverige sedan tidigare. År 2013 kom Isak hit och det dröjde inte länge förrän han söker sig till en församling och han blev inom kort även döpt i en kyrka i Stockholm.
Inte genuin
Migrationsverket beskriver hela detta händelseförlopp i sin dom utan att ifrågasätta att uppgifterna skulle vara falska.
Däremot håller de inte med om att Isak är genuint kristen. Det handlar inte bara om bristande kunskap. Migrationsverket landar också i ett resonemang att Isak inte har sökt sig till en församling på grund av en religiös övertygelse utan snarare för att få gemenskap och ro.
“Verket anser att det mesta tyder på att det är av bekvämlighet och social gemenskap som du har sökt dig till kyrkan snarare än av genuin kristen övertygelse”, står det i domen.
– Av bekvämlighet!
Syster Karin kan inte hålla igen då hon återupprepar vad Migrationsverket skrivit.
– Att säga det till en man som fått 150 piskrapp och fått amputera ett ben för sin kristna tro, att säga så till en man som är mentalt handikappad, det är för mycket. Jag höll på att bli alldeles galen när jag läste det här. Det är kränkande. Så oförskämt.
“Vi ger oss inte”
Nu gör hon allt hon kan för att Isaks ärende ska få uppmärksamhet. Avvisningsbeslutet är överklagat till migrationsdomstolen för ytterligare en prövning. Syster Karin har också skrivit ett brev till samtliga partiledare för att berätta om Isak.
Den förhoppning som finns bland nunnorna på klostret är att Isak inom en snar framtid ska kunna flytta till ett gruppboende som drivs av Knivsta pastorat, någon mil bort från klostret. Där skulle han både kunna få den vård han behöver och samtidigt få plats i en kristen gemenskap.
– Vi ger oss inte, säger syster Karin när det gäller Isaks asylärende.
– Någon ordning måste det väl ändå få vara i det här landet.
Jacob Zetterman är reporter på Dagen.
