Forskare: Barnens perspektiv saknas i skolavslutningsdebatt

Varje vår, när terminen nalkas sitt slut, vaknar debatten om skol­avslutningarna. Ska den firas i kyrkan eller bör eleverna hålla till i skolan? Något rätt svar finns inte, visar ny forskning, det är snarare en inställningsfråga.

”Felriktad debatt”

Viktor Aldrin är forskare vid Högskolan i Borås och har precis gett ut boken "Skolavslutningar i kyrkan och spelet om religion i svensk skola”. Han menar att debatten med den heta avslutningspotatisen är felriktad. Det handlar i stället om hur eleverna i den svenska skolan ska fostras för att fungera i en pluralistisk värld.

– Det handlar om hur vi vill fostra våra barn. Vi blir allt mer en del av det globala samhället där religion har en given plats. Om vi då fortsätter att vara rädda för religion kommer våra barn att halka efter, säger Viktor Aldrin, universitetslektor.

Läs också: Ingen skolavslutning utan "Den blomstertid nu kommer"

Han tar som exempel att när man i skolan läser om islam innebär det inte att en kristen elev blir muslim, och tvärtom. Barnen blir i stället bildade i ämnet och får på så sätt allt mer respekt och förståelse för religion och religiösa personer.

– Jag tror att vi behöver släppa det konfessionella perspektivet och låta våra barn bli bildade i religion och inte att de fördenskull ska bli religiösa själva. Det finns en rädsla för att få kunskap om religion, vilket är sorgligt.

Det är också den rädslan som gör att debatten om skolavslutningarna blir så het, tror Aldrin.

Färre i kyrkan

Enligt Viktor Aldrins forskning är det numera ett minskande antal grundskolor som faktiskt håller sin avslutning i en kyrkolokal, endast 35 procent. Ändå fortsätter debatten, som i stort sett pågått sedan mitten på 1990-talet, med full kraft.

– För många är det inledningen på sommaren, det är så många som berörs och alla har en åsikt om hur det ska vara. Men det som är sorgligt är att det är barnen som kommer i kläm. När frågar man barnen hur de vill ha det? Barnperspektivet har hittills saknats, visar min forskning.

Som Viktor Aldrin ser det finns det en mörk och en ljus framtidsvision när det gäller vår utökade religionsrädsla och därmed även skolavslutningsdebatten.

– I en mörknande framtid blir misstron mot olika grupperingar i samhället allt större. Det finns i så fall en risk att vi till slut får en statligt kontrollerad sekulär kristendom, som ska "certifieras" och säkerställas innan den går att använda. Allt religiöst skärs bort eftersom det är komplicerat och farligt, kvar blir det kulturella.

Det finns även en ljus framtidsvision. Där växer i stället nyfikenheten för den andres religiösa, eller sekulära, uttryck. Vi vågar också ta del av religiösa handlingar utan att för den skull delta i dem.

– Att höra en religiös sång eller välsignelse är inte samma sak som att jag själv tar emot något eller deltar i sången.

Påverkan eller kompetenshöjning

Svenska kyrkans och skolmyndigheternas sätt att se på elevernas närvaro i kyrkan skiljer sig åt, menar Viktor Aldrin. Medan Skolinspektionen menar att det handlar om religiös påverkan ser kyrkan det som något kompetenshöjande.

– I den bästa av världar ser även skolan att ett besök blir till något intressant. På kuppen blir de förhoppningsvis lite mer religiöst bildade, säger Viktor Aldrin.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.