Forskare: Trosrörelsen vill tillbaka till Edens lustgård

Trosrörelsen är global i dag. Enligt Mikael Stenhammar, som nyligen blev klar med en avhandling om trosrörelsen, beror det till stor del på att teologin utgör en komplett världsbild, inte bara en lära eller doktrin.

– Trosrörelsens förkunnare målar upp en attraktiv berättelse om att i det här livet återvända till Edens lustgård som den var innan syndafallet.

Sedan Kenneth E. Hagin började predika på radio i Texas under 1960-talet har trosrörelsen spridits till många länder. Ibland handlar det om att nya trosrörelseförsamlingar har grundats. Men Mikael Stenhammar, som nyligen avslutade sin pentekostala forskning vid universitetet i Birmingham, konstaterar att ännu fler etablerade församlingar och samfund har tagit intryck av trosrörelsen.

– Pentekostalismens alla grenar har påverkats, säger han till Dagen och tillägger att trosrörelsen även har haft en “enorm påverkan” utanför pingströrelsen.

Enligt Mikael Stenhammar har forskning visat att nära hälften av alla bekännande kristna i USA håller med om påståendet att “Gud vill ge välstånd och god hälsa till troende som har tillräcklig tro”. Dessutom framgår det av forskning att majoriteten av protestanterna i över 20 latinamerikanska länder ansluter sig till trosteologins huvudsatser. Detsamma gäller mer än hälften av kristna i afrikanska stater söder om Sahara och hela 80 procent av alla afrikanska pentekostala troende.

Han tar också upp El Shaddai, den största katolska karismatiska rörelsen i Filippinerna, som samlar flera miljoner medlemmar.

Edens lustgård är drömbilden

Titeln på Mikael Stenhammars avhandling är “Eden Redeemed: A Worldview-analysis of the Word of Faith Movement”. Hans forskning har skett på engelska och där är “prosperity” och “prosperity gospel” etablerade begrepp. På svenska översätts orden ofta med “framgångsteologi”, något som Mikael Stenhammar är kluven till.

– Jag famlar fortfarande om vad jag ska säga på svenska, framgångsteologi är ett så värdeladdat ord.

Under vår intervju använder han i stället flera gånger ordet “trosteologi”.

Mikael Stenhammar, som har personlig erfarenhet av trosteologi från Sverige, USA och Afrika och som har verkat som pastor i Pingstkyrkan Linköping i flera år, har studerat den globala trosrörelsen i över tio års tid. Men det var först när han började titta på trosteologin som en komplett världsbild som han upplevde att bilden blev klar.

– Det blir så ofta bara för eller emot. Jag ville komma förbi stereotyperna och om vi utgår från att trosrörelsen är en hel världsbild så kan vi också förstå hur den har fått så stor spridning och lättare utvärdera dess styrkor och svagheter.

Han nämner förkunnare inom trosrörelsen som målar upp en berättelse där Edens lustgård är drömbilden. Livet handlar då, enligt Mikael Stenhammar, om att göra tron verksam genom att tala positivt och att “så” pengagåvor för att återvända till lustgården och till Adams överflöd, kroppsliga styrka och härskarauktoritet från Gud.

Du säger att trosrörelsen och trosteologin bör ses som en hel världsbild där ekonomisk blomstring är en del. Vilka är de andra beståndsdelarna?

– Tron är en av de viktiga delarna. Tro, som att tro på Gud i form av en relation, är klassisk kristen tro och finns tydligt inom trosförkunnelsen. Men trosteologins berättelse formar även en unik syn på tro – Guds tro – som ett instrument att använda och då blir tron mer en kraft än relation. Det är en gradskillnad som knappt är märkbar, men som får stor teologisk betydelse.

“Trosteologin behöver helas”

Mikael Stenhammar har inte specifikt tittat på Sverige, men säger ändå att han kan höra ekon av den globala trosrörelsens världsbild i svensk kontext.

– Tydligast ser man det på hur positiva bekännelser eller proklamationer används i bön och lovsånger och hur det hänvisas till tankar om en andlig lag av sådd och skörd när man tar upp kollekt. Synen på ledarskap finns också, där ledaren ska vara en hjälte vars liv är en direkt återspegling av Edens makt och överflöd. Men också en positiv syn på Gud och människan, förväntan på gudsingripanden och att frälsningen omfattar hela människan, även ekonomiskt.

Mikael Stenhammar menar att det behövs ett nytt förhållningssätt till den globala trosteologin som kan förhålla sig kritiskt till dess problematiska delar samtidigt som dess bidrag till kristenheten uppmärksammas.

– Trosteologin behöver helas, inte utrotas, säger han.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.