Försoning i fokus i samtal om kyrkorna och gängvåldet

Själasörjare gör ett unikt arbete med dömda på landets anstalter, och kan bidra till försoning och rehabilitering. Men det är inte alltid lätt att nå ut med de kristna idealen.

– Vi försöker tala om den konkreta nåden, om det som inte går att köpa för pengar, sa fängelsepräst Lovisa Hagerfors vid ett seminarium nyligen.

Försoning var temat när Sveriges kristna råd anordnade sitt fjärde webbinarium om gängvåldet tidigare i december.

Bland annat talade fängelsepräst Lovisa Hagerfors om sina möten med intagna på Skänningeanstalten i Östergötland.

– Den absoluta tystnadsplikten har de [intagna] stenkoll på. Många bär på rädsla att vara en golare, det är som att bli dömd till döden. Så det handlar om att bjuda in till att släppa garden, sa hon.

– Jag försöker bygga tillit, trygghet, förutsägbarhet. Det behövs när det är så mycket som rör sig i den här världen. Vi jobbar med barmhärtiga rum, med fika och ett själavårdande tilltal i gudstjänsten.

Det är inte helt lätt, berättade hon, att lyfta de kristna idealen bland människor som har präglats till en annan syn på skuld och på vad som är viktigt i livet.

– Det finns så oerhört mycket pengar [i den kriminella miljön], man kan sälja knark och ha motsvarande en läkarlön och ändå ha sovmorgon och använda dagen till att shoppa kläder. Det är inte så många som tycker det liv jag lever är så roligt, det lockar inte, sa Lovisa Hagerfors.

– Vi försöker tala om den konkreta nåden, om det som inte går att köpa för pengar. Det handlar om att väga in delaktighet, kärlek, gemenskap, tillit, trygghet, sådant som inte finns i det här [kriminella] livet. När vi pratar om de här frågorna kan en del stanna upp och säga ”jag köper det till 100 procent”.

Försoning och rättvisa

En del anstalter har tagit hjälp av den ideella föreningen Försoningsgruppen. Deras metod innebär att förövare tar ansvar för sina gärningar och erbjuds att träffa sina brottsoffer, och är inspirerad av ett arbete på anstalter i Sydafrika.

– Vårt uppdrag, som människor framför allt, och som kristna, är att arbeta för att människor ska komma tillbaka till gemenskapen igen. Det är det försoning handlar om. Och ibland blir det väldigt svårt, när man är mitt i konflikter eller svåra utanförskap och kränkningar, sa Ulrika Fritzon, stiftsteolog i Skara stifts och initiativtagare till Försoningsgruppen.

– Det är ett hårt arbete att komma tillbaka en möjlig gemenskap när man skadat och sårat både gemenskapen och sig själv.

Att sörja dem som dödats

En relativt ny organisation som försöker skapa medvetenhet om det gängrelaterade våldets orsaker är Kollektiv sorg. Nayab Kayani berättade under seminariet om den samtalsgrupp, Collective Talks, som sprungit ur det initiativet.

– Idén var att skapa ett samtalsstöd bland människor med samma erfarenhet, som kan agera medmänskligt stöd, sa Nayab Kayani, som är en av de fem unga kvinnor som håller i samtalsgruppen och som alla berörts personligen av våldet.

Hon berättade att sorgen efter en människa som dött i gängvåldet kan vara svår att hantera.

– När någon går bort genom att bli skjuten känner de anhöriga att de måste försvara sina kompisar, de får själva inte utrymma att sörja, sa hon.

– Det finns en tanke om att den som är kriminell förtjänar att dö, även om vi inte har dödsstraff i Sverige: “De rensar bort sig själva när de skjuter”. Det är mörka saker att säga till någon som sörjer. Så i våra samtal fokuserar vi på säga att ingen människa förtjänar att dö, och att ingen förtjänar att förlora någon.

Varje ny skjutning som omskrivs i medier river upp ett sår för dem som mist någon i det gängrelaterade våldet, säger hon. Det gäller också personer som kanske gått i samma skola eller bott i samma kvarter som en som dödats tidigare.

– De känslan kan också vara tung att bära på ensam. Så samtalsstöd kan också riktas till dem som påverkats indirekt.

Eva Janzon

Eva Janzon är reporter på Dagen.