Fotbollsklubben med kristna rötter och en judisk armé

Flera av de stora engelska fotbollsklubbarna har grundats med hjälp av kyrkor. Även om det är historia är religiösa uttryck fortfarande vanligt.

Dagen har varit på besök hos ett av storlagen - Tottenham - som bildades i kyrkan och som numera backas upp av en judisk armé.

LONDON. Den gälla trumpeten lyckas överrösta de 60 000 fansen som stämmer in i allsång till den välkända melodin When the saints go marching in. Ett litet ord i texten är dock utbytt från dess kristna originalversionen. För det är inte the saints (helgonen) som marscherar in, utan the Spurs, smeknamnet för fotbollslaget som hör hemma här på Tottenham Hotspur stadium i norra London.

I det sekulariserade England sjungs det fortfarande kristna sånger då det spelas fotboll, även om texterna är avsakraliserade. Det kan ses som väldigt symboliskt då fotboll många gånger jämförs med religion, där lovsångerna i de här fallen inte riktar sig till helgon eller Gud, utan snarare till lagen och dess spelare.

– I want to be in that number, oh, when the Spurs go marching in.

Tottenham är på jakt efter en fjärdeplats i tabellen och en åtråvärd plats i Champions League, nu är det match mot bottenlaget Luton som kämpar för att hålla sig kvar i den högsta ligan. Avsparken sker direkt efter att allsången avslutats.

Kristet ursprung

I dag är det få som förknippar fotbollsklubbar med kristen tro. Men faktum är att många av de storlag som finns i dag i England grundades i ett kyrkligt sammanhang. Den gemensamma tanken bakom var en sund själ i en sund kropp.

Ett av de lag som byggdes upp med hjälp av kyrkan var Tottenham. Klubben räknar sin historia tillbaka till 1882 och en viktig komponent är den anglikanske prästen och bibelläraren John Ripsher. Det var han som tog ett gäng bångstyriga pojkar under sina vingar, varav flera av dem gick på den bibelkurs som hölls i All Hallow Church.

– Det var denna präst som styrde upp verksamheten i vad som skulle bli Tottenham, berättar författaren Peter Lupson, som i sin bok Thank God For Football går igenom hur storklubbar som Manchester City, Liverpool, Everton, Aston Villa och Southampton alla har sin bakgrund i kyrkan.

All Hallow church är en kyrka som ligger bara några hundra meter från Tottenham Hotspur stadium, byggnaden är från 1100-talet med gravstenar så gamla att texterna på de döda försvunnit med åren. Här råder ett ödsligt lugn på matchdagen och få har nog koll på kyrkans betydelse för den lokala fotbollsklubben.

Skillnaden mot den silvrigt glänsande Tottenham Hotspur stadium är enorm, det är nybygge som sticker ut mot det i övrigt ruffiga förortsområdet präglat av röda, slitna tegelbyggnader.

Alla fotbollsklubbar har sin lokala historik som byggts upp kring en viss plats. Men tiderna har förändrats. I dag är de stora fotbollsklubbarna snarare globala kommersiella företag, vilket märks tydligt när det är matchdag. Runt hela arenan här i norra London är det fullt pådrag timmarna innan match, provisoriska souvenirbutiker har smällts upp och det serveras brittisk snabbmat överallt samtidigt som folk strömmar till, vissa från närområdet medan andra rest jorden runt.

Spelare som religiösa förebilder

Att Tottenham en gång startade i en kyrka märks inte mycket av numera, vilket även gäller övriga lag med samma historia. Men religionen är inte bortsopad från fotbollen för det. Nu är det snarare spelarna själva som står för de inslagen, där det snarare är regel än undantag att varje storklubb har en kristen profil.

Personliga vittnesbörd från fotbollsstjärnor finns det gott om, många spelare gör korstecknet och ber öppet på planen och delar även med sig av bibelord via sina sociala medier. Ett Instagramkonto som Ballers in God lägger exempelvis regelbundet ut inlägg där kristna spelare berättar om sin tro.

En del av spelarna här på Tottenham Hotspur stadium gör också korstecknet när de går in på planen, exempelvis den svenske landslagsspelaren Dejan Kulusevski och Lutons målvakt Thomas Kaminski.

Den engelska ligan brukar beskrivas som världens bästa och spelarna som lyckas här kan göra sig ett namn över hela jorden. En spelare som tackar Gud efter att ha gjort mål når därför ut till alla drömmande ungdomar som själva hoppas att nå hit någon gång.

Den judiska armén

Nu åter till matchen mellan Tottenham och Luton. Den börjar med ett magplask för hemmalaget, redan efter två minuter har man släppt in ett mål och den goda stämningen som rådde på stadion kom genast av sig.

Så det blir ett ganska tafatt försök när man drar i gång en annan av klubbens kända ramsor, being a yid.

Yid är ett kontroversiellt begrepp som har använts som ett nedsättande smeknamn på judar och den här hejaramsan går tillbaka till Tottenhams judiska historia. När klubben växte fram och började vinna titlar bodde nämligen många judar i området. För att reta Tottenham-supportrarna började de andra lagens fans därför att kalla dem för ”yids”, judar.

Det var tänkt som en förolämpning. Men lagets supportrar valde i stället att ta detta ord till sig och började själva använda denna judiska identitet. En sann Tottenham-supporter kallar sig därför för yid eller yiddo, och supporterklacken går under namnet Yid army, den judiska armén.

– För det jag älskar mest är att vara en jude, översätts ramsan ”being a yid” som brukar sjungas vid varje match.

Tyvärr är lagets ende judiske spelare, Manor Solomon, inte på plats. En långtidsskada har förstört hela hans säsong, men bara att klubben signade denna israeliska spelare är så klart lite speciellt med tanke på klubbens historia.

Enkel seger

På planen finns däremot den sydkoreanske stjärnan Son Heung-min. Han är en god symbol för den globaliserade fotbollsindustrin som gör att de stora lagen kan locka mängder av fans runtom hela jorden. Hit till norra London vallfärdar sydkoreaner för att få en skymt av sin nationalklenod, överallt runt arenan tar de bilder av sig själva med sin flagga och gärna en matchtröja med namnet Son på ryggen.

Med bara några minuter kvar av matchen mot Luton är det också Son Heung-min som blir frälsaren för dagen, då han gör 2–1 till Tottenham till den judiska arméns jubel. Några minuter senare blåser domaren av matchen och genast pumpas segermusik ut i högtalarsystemet, ännu en låt med religiöst tema.

– Glory, glory Tottenham Hotspur, when the Spurs go marching on.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.