Nyheter
”Frågan om att vägra vapen kommer att bli aktuell igen”
Kristna röster manar till icke-våld under pågående försvarskonferensen Folk och försvar
Att vägra vapen har länge varit en icke-fråga i Sverige.
– Men nu kommer den att bli aktuell igen, i och med Nato-inträdet och den allt mer militariserade diskursen, säger generalsekreterare Lotta Sjöström Becker på Kristna fredsrörelsen, som länge varit en kristen fredsröst och önskar se ett alternativ till debatterna på årets upplaga av pågående Folk och försvar.
Just nu pågår rikskonferensen Folk och försvar, Sveriges största forum för diskussion om säkerhetspolitik, försvar, samhällets krisberedskap och globala säkerhetstrender. På plats finns politiker, organisationer i civilsamhället och representanter för näringsliv och myndigheter.
Säkerhetsläget just nu med det ryska anfallskriget mot Ukraina står högt på dagordningen. På plats i Sälen finns också Svenska Freds, som uppmanar Sverige att stå på Ukrainas och fredens sida – men inte genom att gå med i Nato eller sända vapen. I stället vill man se ett slut på import av rysk gas – och att Sverige stödjer ryska freds- och MR-aktivister som protesterar mot kriget och vägrar delta i det, menar Svenska Freds.
”De är inte fegisar”
Frågan om civilt motstånd och vapenvägran har länge varit en kristen kärnfråga, och drivs av Kristna Fredsrörelsen och av en av ledarna i Evangeliska världsalliansens ledare, professor Johannes Reimer. Han publicerade nyligen en debattartikel i tidningen Evangelical Focus där han hoppas att evangeliskt kristna ska stödja vapenvägrare både i Ryssland och i Ukraina.
”Vapenvägrare är inte fegisar och förrädare”, skriver Johannes Reimer. Han är själv vapenvägrare, född i Sibirien, och berättar att många hyllade hans beslut en gång att vägra strida för den sovjetiska armén. ”Men i dag rynkar samma människor på näsan när människor av samvetsskäl flyr från Ryssland och Ukraina”, skriver han.
Det finns viss förståelse för de ryssar som inte vill delta i strider, menar han – men för ukrainare gäller inte detta. De ses som förrädare. De har dessutom inte längre friheten att åberopa samvetsskäl, eftersom den ukrainska staten nu kräver att alla män mellan 18 och 60 inställer sig. Den som vägrar sänds till fängelse. ”Detta gäller även den som uppger tron som skäl”, konstaterar han.
”Känslig fråga”
Den som har pengar nog kan dock köpa sig fri från militärtjänst, eftersom korruptionen är omfattande i Ukraina, skriver han. På detta sätt har runt tre tusen män lämnat landet.
Inom Kristna Fredsrörelsen i Sverige känner man inte till några fall av vapenvägrare som flytt hit från Ryssland eller Ukraina, berättar Lotta Sjöström Becker. Men Kristna Fredsrörelsen jobbar systematiskt med vapenvägran genom sin internationella tillhörighet till IFOR (International Fellowship of Reconciliation).
– Det som varit problemet hittills är att det inte går att genomföra så mycket påverkansarbete, eftersom frågan är så pass känslig, säger hon.
– Diskursen om Ukraina har också från europeiskt håll varit mycket militariserad. Utrymmet för att förstå drivkrafterna bakom vapenvägran blir svårare därför att vi inte haft denna fråga aktuell här på decennier.
I Sverige har vapenvägran länge varit en ”icke-fråga”, säger hon. Det beror främst på att vapenfri tjänst har godtagits även utan särskild prövning sedan 1991 och att värnplikten också pausats under vissa år.
Grundbult i Kristna fredsrörelsen
– Men generellt kommer detta att bli en fråga vi kommer att behöva diskutera mer i Sverige när vi går in i Nato och värnplikten utökas. I och med att det är en så militariserad diskurs om Ukraina även från europeiskt håll får frågorna en ny aktualitet.
– Vapenvägran är en grundbult i Kristna fredsrörelsens historia och var fram till 90-talet en av våra viktigaste frågor. Det handlar om att på grund av sin tro och övertygelse inte vilja delta i krig, därför att det inte löser några problem, och därför att man vägrar döda andra människor.
I Ukraina har den pacifistiska rörelsen i ett upprop i april 2022 krävt att samvetsfrihet fortsatt ska gälla i Ukraina. ”Vi fördömer att man hindrar människor från att vägra vapen, som är en mänsklig rättighet”, skriver ledarna för den ukrainska pacifistiska rörelsen. Ukraina är medlem av Europarådet, där samvetsfrihet finns beskriven i konventionerna, betonar professor Reimer.
Ger andra svar
”När kriget kom förlorade alla som av samvetsskäl inte vill delta i det sina rättigheter över en natt”, skriver han. Därmed, menar han, bryter Ukraina mot europeiska lagar – samtidigt som man vill bli en fullvärdig medlem av EU.
Vad är då alternativet till att bemöta ett angreppskrig med våld? I en intervju säger ledaren för de ukrainska pacifisterna, Yurii Shelaizhenko (publicerad på engelska på nätsajten War Resisters International, 13.5 2022) att väst kan stödja Ukraina genom att hjälpa civilbefolkningen, stötta vapenvägrare, evakuera när det behövs, och att utbilda för varaktig fred. Lotta Sjöström Becker betonar att krig aldrig löser problem långsiktigt.
– Vi tror att man kommer till andra svar om man ställer frågan: hur kan vi bygga långsiktig fred, hur kan vi se till så att civila offer minskar? I vår egen svenska kontext handlar det om att vi frågar oss hur vi kan stärka den gemensamma säkerheten och öka mängden fred och rättvisa, i stället för att rusta upp. Då kommer man till andra svar än ökad vapenmakt och militarisering, och man gör andra prioriteringar.
Vad vill du skicka för budskap till deltagarna på Folk och försvar?
– Jag säger: som du frågar får du svar. Det som är så utmanande med den här konferensen är att de redan har svaret på frågan: militär upprustning. Därför blir det, ur vår synvinkel, en meningslös debatt – för de få civila röster som ändå får plats i talarstolen är inte sedda som centrala, utan just som kommentarer i den redan ställda kursen: upprustning. I stället för att låta militärer diskutera fred borde man lyssna på experter inom fredsforskning och ickevåldsforskning och höra vad de har att säga.
– Det som främst saknas på Folk och försvar är utrymme för att diskutera långsiktiga utmaningar och hur man kan stärka fred och utveckling. Slagkraftiga politiska svar är sällan i samklang med vad som borde ske i ett långt perspektiv.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
