Nyheter
“Generation kris” – en krisfråga för kristenheten
15-åring: Jag har slutat att tro att jag kommer att bli 30 år

De som är födda efter millennieskiftet har aldrig upplevt lugn och ro – bara den ena krisen efter den andra. Den insikten måste dagens lite äldre kristna ta till sig om man ska nå “Generation kris”, förklarade Ida-Maria Brengesjö på Hönökonferensen.
HÖNÖ. – Det här är första generationen, säger man, som inte lever med en optimistisk världsbild längre. Det enda de har mött från det att de har någon form av minne, det är kris på kris på kris i vår värld, förklarade Ida-Maria Brengesjö, pastor i Habo Missionskyrka, på kvällsmötet på Hönökonferensen på onsdagen.
De som föddes efter 11 september-attackerna 2001 – eller så nära innan att de inte har några egna minnen av dem – har växt upp i en värld med terror, klimatkrisens effekter, en pandemi som påverkat hela deras ungdomstid, och med krig i Ukraina och på många andra håll i världen. Samtidigt jämför de sig inte bara med dem som finns runtomkring – utan, via till exempel sociala media, med alla i hela världen, framhöll hon.
Tron måste bli relevant
– Vår generation, och ni som är äldre än mig, har vuxit upp med en tid av att “det kan bara bli bättre”. Mina barn får det bättre, ekonomin bli bättre, vi lever efter andra världskriget, Berlinmuren har fallit. Det blir bara bättre! Den generationen som kommer nu, de tror inte det längre, sade Ida-Maria Brengesjö, och tog som exempel vad en 15-årig församlingsmedlem sagt till henne: “Jag har slutat att tro att jag kommer att bli 30 år”.
Det här är något som kyrkan i stort måste förstå. Att bara försöka släta över och säga att saker och ting inte är så illa är “som att ge dem en örfil”, menade Ida-Maria Brengesjö. Men man måste också förstå att dagens unga därför också resonerar på ett helt annat sätt – i stället för att bara ifrågasätta om det kristna budskapet är sant, är den ännu viktigare frågan för dagens unga om budskapet är relevant. Bidrar den kristna tron till fred, rättvisa, minskade samhällsklyftor, ett bättre klimat, allas lika värde, att alla känner sig älskade? menade Ida-Maria Brengesjö.
– För om klimatet håller på att dö just nu, eller om min vän inte känner sig tillräckligt sedd och älskad och håller på att gå under i sin ångest, då spelar det ingen roll om detta [med den kristna tron] är sant, därför att just nu bidrar det inte in här. Det gör inte skillnad, sade hon.
Måste få känna delaktighet
I stället måste kyrkan förmedla hoppet om att Gud och evighetsperspektivet är större än allt som kan drabba oss i den här världen, menade hon. Men de unga måste också få chansen att ta ansvar och känna sig delaktiga, sade hon, och knöt an till när hon som ny och mycket ung medlem i en pytteliten frikyrkoförsamling faktiskt – liksom de övriga medlemmarna – fick en nyckel till kyrkans lokaler.
– Om vi inte låter den unga generationen få en “nyckel”, där vi säger “Välkommen hem, här är en kyrka för dig, en plats för dig att få blomma, att få söka Gud, att få hitta det hoppet som du längtar efter, att få känna dig älskad och sedd för den du är”, så kommer de att söka någon annanstans.