Globen fylldes av Jehovas vittnen

Jag inser ganska snabbt att jag har valt fel - eller kanske rätt - kläder när jag följer strömmen med kvinnor i klänningar och män i kostymer. Min så kallade munktröja sticker hur som helst ut från mängden. Vi är alla på väg till Globen - Jehovas vittnen från hela Sverige har rest till Stockholm för att lyssna på den globala ledaren Gerrit Lösch.

Vid entrén står män, eller bröder, med mötesvärdsskyltar på bröstet och hälsar välkommen. Vem som helst får komma in, men det verkar bara vara medlemmar i Jehovas vittnen som har gjort sig besväret att ta sig hit. Och frågan är om det egentligen är så konstigt, inte ens Globens biljettkassa visste nämligen, tre dagar innan mötet, om att hela arenan var bokad av Jehovas vittnen.

Fullt med barn

19:00 börjar mötet. Vid det laget är golvet, samt två av arenans tre etage, fullsatta. Ute i gångarna runt arenan springer barn runt medan föräldrar står med sina barnvagnar. Hasse Hermansson, som är pressansvarig för Jehovas vittnen i Sverige, sitter längst fram vid podiet. Vi har bestämt att vi ska ses efter mötet och vi har sms-kontakt under kvällen.

Efter välkomsthälsningen har Lars Kassholm ett bibelstudium med utgångspunkt i det senaste numret av Vakttornet. I stort sett alla besökarna har med sig ett exemplar, vid sidan av Bibeln, och de bläddrar fram och tillbaka i takt med att Lars Kassholm uppmanar dem att följa med. Han återkommer ofta till bilderna i Vakttornet av glada människor och djur som exempel på hur det kommer att bli i framtiden.

Sverigekontoret ska läggas ner

30 minuter senare tar Jan Roslund över. Han talar bland annat om vårens stora nyhet inom Jehovas vittnen i Sverige - att Sverigekontoret i Arboga ska läggas ned och att det i stället ska bildas ett gemensamt kontor för hela Skandinavien i Danmark. Det är uppenbart att beslutet har väckt en viss oro i leden, men samtidigt visar det sig att det fortfarande saknas svar på många praktiska frågor, till exempel exakt var det nya kontoret ska placeras samt vad som kommer att hända med alla de äldre som bor på området i Arboga.

Jan Roslund lägger också ned mycket tid på att läsa upp vittnesmål från olika församlingar i landet. Gemensamt är att siffrorna ligger i fokus. Församlingsmedlemmarna berättar i breven om hur många de har besökt, hur många tidningar de har delat ut, hur många återbesök det har genererat och så vidare. Det är en ständig ström av siffror.

I pauserna ställer sig de församlade upp för att sjunga några sånger, men när jag befinner mig mitt bland alla fascineras jag över att 11 000 sjungande människor kan låta så lite. Själv är jag van vid lovsång och uppsträckta händer, men här är det betydligt mera lågmält. Kanske beror det på att pianospelet som ackompanjerar sången är lite svårt att följa, samtidigt som melodierna känns en aning ologiska. Människorna verkar fullt upptagna med att försöka följa med i texterna i sina medhavda sångböcker.

Sist, men inte minst, intar kvällens huvudtalare, Gerrit Lösch podiet. Den nu 71-årige Lösch valdes 1994 in i rörelsens högsta styrande råd där han är en av sju medlemmar. Under sin två timmar långa predikan talar han om allt mellan himmel och jord. Det känns som att han går igenom i princip hela Bibeln, ena stunden är han i Gamla testamentet, nästa stund i Nya - fram och tillbaka hela tiden. Han läser även upp hälsningar från andra platser som han nyligen har besökt. Hela tiden är han noga med att påpeka hur många tusen som hälsar. Innan han slutar frågar han också alla församlade om de vill skicka en hälsning till Norge dit han ska åka efter Stockholm. Den stora applåden tolkar jag som ett ja.

Flera fördomar krossas

Jag rör mig runt i arenan. Ibland står jag på läktarna, men nästan lika ofta befinner jag mig ute i korridorerna. Där leker barn under överseende av sina föräldrar och jag slås flera gånger av hur mycket fördomar jag har gentemot Jehovas vittnen. När det har plingat på hemma hos mig har det oftast handlat om äldre medlemmar som har varit ute på sina missionsrundor. Här är det i stället mest unga barnfamiljer.

Flera män, men bara män, kommer fram till mig och undrar om de kan hjälpta till på något sätt. Efter ett tag börjar ryktet om min existens uppenbarligen spridas eftersom de frågar om jag är ”pressen”. Jag frågar en av männen hur det egentligen kommer sig att alla är så uppklädda och han svarar att det är ganska självklart. ”När vi träffas och kommer inför Jehova så vill vi naturligtvis sätta på oss det finaste som vi har.”

”En historisk kväll”

På frågan om hur diskussionerna gick inför beslutet att lägga ned Sverigekontoret får jag svaret att han inte vet och att många beslut fattas på högre nivå utan att medlemmarna rådfrågas.

Jag och pressansvarige Hasse Hermansson har bestämt att vi ska ses framme vid podiet efter mötet. Eftersom det är ganska många besökare och då vi aldrig tidigare har träffats funderar jag på om vi inte borde bestämma någon mer exakt tid och plats. Men så inser jag att mitt val av klädsel kanske inte är så dumt trots allt. Jag skickar i väg ett sms: ”Du lär inte ha några problem att hitta mig efteråt. Jag är nog en av ganska få män i lokalen som inte har kostym.”

Mötet avslutas med att antalet besökare tillkännages: 11 046 i Globen och 7 748 via videolänk till andra orter (denna siffra korrigeras senare till 9 075) samt en bön där man tackar Jehova för att det som har sagts under kvällen samt en bön om att han ska bevara alla på resan hem.

Hasse Hermansson berättar att vi just har varit med om en historisk kväll.

- Vi har inte haft några liknande möten under de sista 30 åren i Sverige, säger han.

Fick nej på ansökan om statsbidrag

För tre år sedan ansökte Jehovas vittnen om statsbidrag. Ansökan avslogs och avhoppare menade då att behovet av pengar visade på växande problem för rörelsen. Hasse Hermansson förklarar att beslutet om nedläggningen av Arbogakontoret fattades utomlands för några månader sedan, men att det inte kom som någon större överraskning.

- Det har varit på gång. Vi har redan nu många tomma lokaler och på grund av all ny teknik är det inte heller lika viktigt med kontor och tryckeri längre, säger han och klappar på sin Ipad.

Att hyra Globen en fredagskväll kostar cirka 700 000 kronor. Det är en stor utgift i tider av besparingar, men Hasse Hermansson menar att det här är början på något nytt.

- Vi har tagit för mycket hänsyn tidigare. Det finns en stor risk att man försvinner i dagens samhälle och framöver vill vi därför satsa mer. Senare i sommar kommer vi att ha ett stort möte i Älvsjö och inför det mötet ska vi dela ut 800 000 personliga inbjudningar. Vi kommer att göra besök och stå på olika platser i Stockholm. Generellt sett vill vi också börja med mer verksamhet på gator och torg och i tunnelbanan.

Några meter från oss står Gerrit Lösch och kön fram till honom är väldigt lång. Människor vill hälsa och många passar även på att ta fotografier på ledaren. Jag påpekar att han verkar vara väldigt populär.

- Men vi har inte någon personkult i Jehovas vittnen, säger Hasse Hermansson bestämt.

- Jag visste inte vem han (Lösch ) var innan mötet även om man kanske har sett någon bild på honom.

”Åkallar ni Jehova?”

Efter ett tag lyckas jag ta mig fram till Gerrit Lösch för att hälsa på honom. Folk trycker på från olika håll, men han hinner fråga vilken tidning jag jobbar för, jag hinner fråga hur många resdagar han har varje år (många) och han hinner ge mig sitt visitkort. Samtidigt passar även en annan man på att fråga om jag är troende. Jag svarar ja och han frågar om vi åkallar Herrens namn i min församling. Jag svarar än en gång ja och han tittar då förvånat på mig. ”Åkallar ni Jehova!?”.

- Nej, men Herrens namn, det gör vi, svarar jag.

Bakgrund: Treenigheten förkastas
Jehovas vittnen växte fram på 1870-talet under ledning av amerikanen Charles Taze Russell (1852-1916), som var influerad av adventistiska uppfattningar.
Jehovas vittnen accepterar inte treenighetsläran så som den framställs av andra kristna samfund. Man tror att Gud - Jehova - är en enda Gud och att Sonen, Jesus Kristus, är gudomlig, men inte jämlik Jehova. Källa: Nationalencyklopedin
Bakgrund: Förväntas vittna
Jehovas vittnen samlas två gånger i veckan i sin lokala Rikets sal; uppslutningen vid mötena är nästan hundraprocentig. Alla som accepterat läran förväntas "vittna".
Anhängarna vägrar att göra militärtjänst. De vägrar också att ta emot blodtransfusioner och de firar vare sig jul eller födelsedagar eftersom det uppfattas som hedniska sedvänjor.
I många länder är eller har rörelsen varit totalförbjuden, och behandlingen av "vittnena" uppmärksammas ofta som en människorättsfråga. Källa: Nationalencyklopedin

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.