Göran Hägglund besökte klinik för papperslösa

Anledningen till besöket bland vårdsökande och volontärer kan tyckas uppenbart. En vecka har gått sedan alliansen och Miljöpartiet presenterade sin överenskommelse om hur svensk migrationspolitik ska utformas, och efter en lång politisk strid ser det ut som om Kristdemokraterna får igenom ett förslag de länge kämpat för; att även papperslösa ska ha rätt till vård. De som enligt lag inte har rätt att vara i Sverige har länge fått sätta sitt hopp till frivilliga krafter när de blivit sjuka, antingen i smyg på vanliga vårdinstitutioner, eller via de gömda kliniker som öppnat upp runtom i landet. När Göran Hägglund rör sig inne i trängseln på Läkare i världens klinik säger han att det inte är för att fira de senaste politiska framgångarna han dykt upp. - Det slumpade sig faktiskt så, egentligen hade jag tänkt komma långt innan vi var klara med överenskommelsen, säger han.- Jag ville se med egna ögon vad många har berättat om. Och det känns som ett oerhört nederlag att man i vårt samhälle bedriver vård under de här formerna. Lokalen han befinner sig i är proppad av människor. I en barnvagn ligger en bebis, på en av stolarna sitter en äldre man med käpp och skrynkligt ansikte värdigt ett yoghurtpaket. Olika åldrar och olika språk blandas, men gemensamt för de flesta är den oroliga blicken medan de väntar. Rådgivning i asylfrågorVolontärer går runt och pratar med folk, bjuder på kaffe och bakom en avskärmning finns möjlighet för rådgivning i asylfrågor, vilket verkar vara lika populärt som en träff med läkaren. Att ministern som har högsta ansvaret för sjukvård i Sverige finns på plats väcker inte någon större uppmärksamhet bland besökarna. - Jag kände igen honom från tv, säger en äldre dam från Irak som kommit hit för smärtor i bröstet. Men vem det var, nja, det visste hon inte riktigt. Med hjälp av två tolkande volontärer från den syrisk-ortodoxa kyrkan berättar hon hur det är att som pensionär tvingas leva som gömd flykting. Det här är andra gången hon söker läkarvård på den här kliniken, och visst hänger hennes fysiska smärtor säkert ihop med oron som hon känner. Hon har redan fått komma in till läkaren, tyvärr fungerade inte EKG-maskinen, och hon fick istället tabletter som normalt används mot hjärtinfarkt. - Jag är 67 år gammal. När ska jag få vila, säger hon medan en tår rinner ner för kinden. Två anställda, resten frivilliga1995 öppnade Läkare i världen den här kliniken, och under några timmar varje onsdagskväll svämmas deras små lokaler över av besökare. Organisationen har två personer anställda, och i övrigt bygger allt på frivilligarbete. Vecka efter vecka lyckas de få ihop läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, tolkar och andra volontärarbetare. Dessutom gäller det att få hit mediciner och sjukvårdsredskap, allt skänkt av olika institutioner och organisationer. Förra året kom 488 personer hit för att få vård, och sammanlagt var det 812 patientbesök, i och med att flera patienter återkommer. Journalerna skrivs för hand, och vården anpassas efter förutsättningarna. Några avancerade operationer finns inte på kartan. "Skämmigt" systemNär Göran Hägglund får en privat pratstund med kvinnorna som ser till att hålla verksamheten igång kallar han det svenska systemet för "skämmigt", och undrar även hur det är att komma hit som volontär. - Det är tufft. Det är lätt att slita ut sig. Det är inte svårt att få tag på volontärer, utan det svåra är att behålla dem, svarar Märit Halmin, vice ordförande i Läkare i världens styrelse. Hon berättar att det är viktigt att kunna behålla volontärerna för kontinuitetens skull. Men många volontärer får nästan en chock av det de möter, där skillnaden mellan ett vanligt sjukhus och Läkare i världens klinik är som att förflytta sig från Europa till ett fältsjukhus i tredje världen. - Här kan du samma dag komma från ett sjukhus där du kan ta en magnetröntgen för minsta lilla misstanke, för att sedan komma hit och knappt få ta ett blodtryck, säger Märit Halmin.Motstånd från ModeraternaAnledningen till att sjukvård bedrivs på det här sättet har mycket att göra med svensk politik. Den svenska linjen har varit att det sänder ut fel signaler att ge papperslösa människor vård, eftersom de egentligen inte har rätt att vara i landet. Det är en linje som krockar med traditionell vårdetik som säger att alla människor ska ha rätt till vård, oavsett vem de är eller i vilken livssituation de befinner sig i. Eller vad politiker tycker och tänker i frågan. Framförallt är det Moderaterna som har stått för den svenska linjen, medan de tre allianskollegorna i den här frågan fått stå i opposition tillsammans med miljöpartister och vänsterpartister. Nu verkar det som om en politisk förändring är på gång, och när Läkare i världens personal säger att deras långsiktiga mål är att kunna stänga kliniken förklarar Göran Hägglund att han ska hjälpa dem. Men det kommer att ta lite tid att få fram de rätta lagparagraferna. Först och främst måste de invänta en pågående utredning. Den beräknas vara färdig i maj. Sedan ska allt ut på remiss, för att till slut landa i en proposition. Tidigast den 1 januari 2013 kan en ny lag ligga på bordet, och först då kan Läkare i världen packa ihop verksamheten för de papperslösa. - Lagstiftning tar tid, säger Göran Hägglund med en suck.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.