Nyheter
Gospelkryssning fick en gungande start
Det gungade rejält om första kvällen på Gospelkryssningen mellan Stockholm och Helsingfors. Rejäl blåst gjorde sitt till och för dem som ändå behövde hjälp att röra sig gjorde artisterna resten. By Grace med Per-Erik Hallin och gospelpastorn Bryant Jones från Chicago fick hela auditoriet att skaka loss.
Ombordstigning sent fredag eftermiddag till tonerna av Ovan där kändes minst sagt udda. Personalen från Silja Symphony som stod och välkomnade passagerarna på båten försäkrade dock att de tyckte det bara var positivt.
– Det låter jättebra, intygade den leende damen i Siljas blå uniform.
Sången från Tre Barytoner utvecklade sig omedelbart till rena allsången. Det fick också folk att nyfiket stanna upp och om trångt i portgången nu är ett kännetecken på himmelriket så var detta en parallell man kunde dra. Åtminstone kändes det nog så för åtskilliga av de cirka 700 som köpt biljett till själva Gospelkryssningen. Ombord på den nu pågående kryssningen finns även en mängd “vanliga” passagerare, oklart hur många, och säkert var de mest förvånade av alla. Var har vi egentligen hamnat?
Många säger: Äntligen!
Ett blå band runt handleden urskiljer vilka som är med i “klubben” och jag hinner uppfatta att en del gärna berättar för “utomstående” de ser vad det hela handlar om. Så även om det inte var uttalat så, anas ett spår av evangelisationsresa. Eller i alla fall möjligheter att på ett naturligt sätt berätta om sin tro för den som är på det humöret. Och humöret är det sannerligen inget fel på. Alla deltagare jag pratar med är förväntansfulla och glada. En det uttrycker ett stort “Äntligen!” över att resan nu blir av efter diverse pandemidebacle.
Första musikinslaget jag hamnar på är Cilla Hector som sjunger och berättar för bargästerna i Sea Pub. Hon är den borna barpianisten med ett folkligt tilltal och en grym pipa. Hon vet hur man talar tro med folk som inte satt sin fot i en kyrka samtidigt som hon besitter den värme som uppskattas av de redan frälsta. Halleluja han har gjort mig fri, sjunger hon i en egen översättning av en amerikansk gospelsång.
– Det är helt klart vår missionsscen, konstaterar Lasse Franklin när jag lite senare stöter ihop med honom på den stora shoppingpromenaden som sträcker sig som bred gågata genom hela båten.
Han är initiativtagare till evenemanget och har tillsammans med en trogen kärntrupp organiserat hela härligheten. Trots att det bara gått några timmar och båten precis lagt ut svarar han jakande på frågan om de kan tänka sig att ordna flera gospelkryssningar. I 23 år hat han lett gospelkör och han brinner för de lite äldre sångerna som nuförtiden inte har någon självskriven plats i kyrkorna längre. just det har varit en stark drivkraft när det gäller Gospelkryssningen. Att dessa sånger ska få ta plats igen. Och samma förväntan hörs när jag pratar med resans deltagare. Det är just det som har lockat dem med på båten.
Rejält gung
Lite senare på kvällen tar gospelkören By Grace och dess kapellmästare Daniel Stenbaek plats på Starlightscenen, ett auditorium som påminner om en mindre amfiteater fast med tygklädda stolar och en bar i anslutning. Det svänger något hejdlöst. Flera gäster ansluter. Per-Erik Hallin är i toppform och bjuder på både Morgonluft och Gospel train. Lite senare träder gospelpastorn Bryant Jones in på scenen och tillsammans med By Grace fyller han halva båten med en hallelujakör.
Senare på kvällen kommer 80-talsgruppen Salt med originalsångaren Katarina Millton Almgren bakom mikrofonen och en svårt sjösjuk Thomas Björk på gitarr. För nu har sjögången kommer i gång rejält, vilket inte hindrar folk från att röra sig i takt till musiken, både de som står och de som sitter.
Lördag förmiddag lägger båten till i Helsingfors men även under den tiden pågår programmet. Det är olika seminarier där pianister och sångare kan få experttips. Dessutom visas filmen om Roland Utbult. Halva resan återstår.
Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.
