Hans största skräck – att dra Kristi namn i smutsen

På den ansedda religionssajten Beliefnet kan människor berätta om sina erfarenheter av Billy Grahams korståg. Signaturen ”Tangnefedd” är glad över att det finns en predikant därute som faktiskt lever som han lär.

I en CBS-intervju under mitten av 1990-talet sa Graham:

– Min största skräck är att jag ska göra eller säga något som drar Kristi evangelium i smutsen innan jag dör.

Evangelister var ganska illa sedda när Billy Graham började sin predikantgärning, skriver David Aikman i boken ”Great Souls”. Många förkunnare trillade dit på något av de tre g:na – Gold, Girls or Glory (guld, flickor eller ära).

Modestomanifestet

Billy Graham och hans kolleger satte sig därför ner i Modesto, Kalifornien 1948 och diskuterade hur de skulle undvika att falla för de stora frestelser som oundvikligen skulle komma. Resultatet blev Modestomanifestet. Det finns inget skriftligt dokument, men principerna var följande:

De skulle alltid ha hotellrum nära varandra för ömsesidig kontroll.

De skulle inte vara ensamma med någon kvinna, för att undvika att ens misstankar uppstod.

De skulle inte överdriva besökarantalet, utan acceptera den lokala polisens eller myndighetens uppskattningar, även om dessa verkade vara i underkant.

Den lokala sponsorkommittén skulle betala löner och notor för predikanterna under mötesserien.

Annars är det nog viljan att få människor att bli kristna som de flesta förknippar med Graham. Detta har han alltid varit väldigt rak med.

– Min passion var aldrig att bli en bra predikant. Min passion var att vinna själar.

Och för detta var han villig att predika i de flesta sammanhang.

Hängivenhet det viktigaste

– Kristna är inte begränsade till någon enskild kyrka. Den viktiga frågan gäller: Är du hängiven Kristus?

Kanske var det önskan att predika för så många som möjligt som drastiskt ändrade hans internationella besöksmönster från 1970-talet och framåt. Från att närmast ha låtit som en religiös förlängning av kalla kriget, tonade han ner sin antikommunistiska retorik och besökte även Ungern och andra öststater.

Kritiken mot detta nådde sin kulmen 1982, då han deltog i en religiös fredsfestival i Moskva där innehållet mest var illa sminkad Sovjetpropaganda. Billy Graham hällde bensin på elden genom att deklarera att han inte sett någon religionsförföljelse, trots att han träffat sju pingstpastorer från Sibirien som flytt in på USA:s ambassad.

Han lärde sig av misstagen, och när han besökte Beijing 1988, besökte han i Shanghai den kristne ledaren Wang Mingdao som suttit ett 20-tal år i fängelse för sin religiösa övertygelses skull.

Kompis med Nixon

Grahams kanske största bakslag var ändå den nära relationen till Richard Nixon. Graham var en sorts inofficiell pastor för flera årtiondens presidenter – bland annat döpte han Eisenhower i Vita huset 1953. Men den varmaste relationen hade han till just den president som tvingades lämna ämbetet i vanära.

– Bandet mellan oss var inte i första hand politiskt eller intellektuellt, utan snarare personligt och andligt, beskrev Graham det själv.

Det var också i ett samtal med Nixon och en tjänsteman i Vita Huset som Graham ska ha gjort några antisemitiska yttrande 1972. Det uppmärksammades i media bara för någon vecka sedan, och Graham säger att han inte alls minns samtalet – men ber ändå om ursäkt för vad han uppenbarligen har sagt.

Billy Grahams levnadstecknare William Martin uppfattar relationen till Nixon som det mest bekymmersamma i en annars beundransvärd karriär.